Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det är i första hand Jallai och boboslacke som hävdat att HH tillhörde AGAG och jag
uppfattar dem som pålästa. Jallai har även sagt att det var CGÖ som ansvarade för
vapnen inom AGAG.

Jallai har pendlat litet. I äldre inlägg verkar han identifiera krigs-IB med "vanliga" SB och Arla Gryning. Men titta i ett av sommarens inlägg: http://www.jallai.se/2014/06/ib-ett-svenskt-stasi/

Här hänvisar han bla till Lampers utredning och konstaterar att krigs-IB är något helt annat än Lindencronas och Gieseckes SB. Synnergren säger fö samma sak till Enn Kokk. AGAG var åtminstone tidigare namnet på den senare organisationen, så det kan vara värt att hålla AGAG isär från Krigs-IB. Notera också att varken Carl Persson eller Frånstedt (enligt sina memoarer) hade någon insyn i krigs-IB, men tycks ha haft ledande positioner i Lindencronas / Gieseckes organisation.

Det här betyder inte att HH inte tillhörde AGAG. Men det betyder att det faktum att han uppenbarligen var insatt i krigs-IB (åtminstone på 70-talet), inte betyder att han automatiskt hade någon insyn i AGAG.

Överlag kan det vara värt att komma ihåg att AGAG inte nödvändigtvis visste vad krigs-IB hade för sig och vice versa.

Med tanke på diskussionen om SB vs Krigs-IB postar jag det här ånyo.

Tittar man på utgiftsposter för IB så slås man av att anslagen för Krigsorganisationen som även omfattade D-Sektionen, Birger Elmérs Stay Behind nät, ökar från och med åren 1967/1970.

Samtidigt kommer 1969 års grundlagsreform som förbjuder åsiktsregistrering i fredstid och kort därefter blossar den stora gruvstrejken upp under vintern 1969-70.
En viss resonans gällande Krigs-IBs verksamhet finns i denna definition av Stay Behind från en person som tillhörde Gladio-nätverket i Italien.

http://www.youtube.com/watch?v=7oJm2jg7lJA

Utgiftsposter 1963/1964 1964/1965 1967/1968 & 1969/1970
Avlöningar 375 000 / 465 000 / 737 000
Omkostnader 311 500 / 320 000 / 451 000
Material 9 500/ 24 000 /1 350 000


I utgiftsposten Material ingår förutom materialköp även Krigsorganisationens utgifter.
Ett annat namn för Krigs-IB var Rear Guard, som översatt till svenska blir ArriärGarde.
Värt att notera , och ofta börtglämt, att Alvar Lindencronas kommitté komprometteras 1965 av en brittisk diplomat och dubbelagent och måste därefter omorganiseras.

Två år senare ökar Krigs-IBs utgifter från 24 000 kr till 1 350 000 kr. För att ge lite perspektiv på kronor och ören så köptes i samma veva även en bil för Krigs-IBs räkning, den kostade 10 000 kronor.
1 350 000 kronor då motsvarar ungefär 12 miljoner kronor idag, vilket säger en del om utgifternas omfattning.

Jag hävdar inte tvärsäkert att det finns ett direkt samband m MOP. Försöker bara belysa historien runt svenskt Stay Behind och lyfta fram information.

Källor SOU, RA, KRA.

I boken av Thede Palm/Eva-Britta Wallberg "Några studier till T-kontorets historia" anges att Lars-Erik Thunholm var en av dom som jobbade för T-kontoret i slutet av 40-talet. Man kan lugnt anta att han fortsatte odla kontakterna in i dom hemliga tjänsterna.

Om man bortser från Olle Minells uppgift (som skulle kunna ha varit planterad hos honom) så skulle det kunna stämma om HH började åka mot Dalarna direkt efter mordet. Men frågan är varför han skulle ha blivit stoppad av en polispatrull? Blev han stoppad halvvägs mitt i natten så skulle han kunnat hinna tillbaka.

Lars-Erik Thunholm tjänstgjorde på försvarets kryptoavdelning under kriget och samverkade efter kriget med Jan Rydström och Erik Dahmén, nationalekonom som var aktiv på Timbro och Ratio, samt familjen Wallenbergs privata ekonomiska rådgivare och ekonom på SEB.

http://content.foreningshuset.se/KundMappar/7522/asf_1998_2_s1_40.pdf

Holmström uppger att ansvaret för Lindencronas organisation flyttade från inrikesdepartementet till försvarsdepartementet 1969. Kan man tänka sig att också anslaget till Lindencronas organisation döljs här?

Enligt ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1998:2, sid 19 så skulle radioprästen Gunnar Dahmén ha varit verksam på T-kontoret:

C-byrån ersattes 1946 av T-kontoret. T-kontoret skulle enbart arbeta med utrikes hemlig underrättelseinhämtning. Det var sålunda inte längre fråga om någon inrikes bevakning. Chef för verksamheten blev alltså Thede Palm, som tidigare nämnts. Inom kontoret skapades en detalj, detalj II, för östekonomisk forskning. Till detaljen knöts bankmän och nationalekonomer som Torsten Gårdlund, Lars Erik Thunholm och Gunnar Dahmén. Verksamheten kom från 1950-talet att ledas av Jan Rydström, även han tidigare medarbetare vid C-byrån. Efter en schism mellan Thede Palm och Jan Rydström bröts detalj II ut ur T-kontoret. Stiftelsen Öst-Ekonomiska byrån inrättades med Jan Rydström som chef.

Men jag undrar om detta inte är fel eftersom Gunnar Dahmén var teolog och inte bankman, medan brodern Erik Dahmén var just bankman och verksam inom T-kontoret enligt Peter Bratt.

Det är Erik Dahmen som menas. En ohelig allians bildades från slutet av 1950-talet mellan Birger Elmer och Jan Rydström för att få bort Thede Palm från ledarskapet. Det lyckades 1964 , enligt Palm genom stöd från Olof Palme.

TP levde länge på sina goda kontakter med Tage Erlander, ÖB Helge Jung resp ÖB Nils Swedlund samt statssekreteraren i försvarsdepartementet Olle Karleby.
Hans kontakter med försvarsministrarna Torsten Nilsson och Stor-Sven Andersson beskrivs som betydligt frostigare. Sista spiken i kistan för TP kom när han fick Bo Westin som närmaste chef. När Elmer fick chefsskapet över det nybildade i IB tackade han snart för hjälpen genom att anställa Agneta Westin, Bosses dotter.

Frågan är hur länge TP fick vara kvar i ledningen för Alvar Lindencronas organisation. Den makthungrige Elmer ville gärna ta över chefskapet för Stay Behind men där satte Tage Erlander ner foten, troligtvis enligt principen att inte lägga alla ägg i samma korg. Elmer fick hålla tillgodo med sin sektion 03.

Trowbridge Ford gör en grundlig genomgång av personkopplingarna och händelserna runt mordet på Viktor Gunnarsson.

http://www.veteranstoday.com/2011/09/02/why-palme-assassination-suspect-viktor-gunnarsson-was-killed/

Holmström (s 403) hävdar att Palm avgick 1966 och styrker det genom att hänvisa till ett brev Palm skrev till Almgren. Palm själv (Några Studier till T-kontorets historia s 106) antyder att han fick sparken efter att han varit kritisk mot att SB-organisationen i alltför stor utsträckning kom att stå under amerikansk ledning. Han antyder också att det är Lindencrona ("chefen för all senare planering") som sparkade honom. Däremot ger han oss inget årtal.

Mårten Palmes hämtning av BW ?? Kan du utveckla ?