Nej om UL var desinformatör eller inte vet jag ej, men Olof Frånstedt har varit kontaktman mellan Säpo och IB och jag uppfattar honom som desinformatör och en av Jallais så kallade källor.
Isåfall var det nog åldern och en något manipulativ Jallai som satte spöken i huvudet på honom. Han verkar snäll.
Under år 19i85/86 då Olof Palme mördades var Olof Frånstedt Länspolismästare i Göreborg och då den fd Säpopolisen slutade (tvingades bort?) från Säpo i början av 90-talet så ordnades han anställning vid ett större bolag i Göteborg och skötte då kontakterna med Polisen och Säpos avdelning i Göteborg.
Många trådar löper samman och dokumentation om deras samarbete finns hos polismyndighet och domstolar.
Detta är något Olof Frånstedt bör medge för att framstå som trovärdig.
Att såväl Jallai som uddis vill koppla samman andra som arbetat vid det företaget med stay behind ger
mönstret.
__________________
Senast redigerad av Utredaren 2011-07-26 kl. 10:52.
Utredaren den fd säpopolisen som du syftar på , har han varit misstänkt vid något tillfälle ? mer än av dig då. Någon person som har diskuterats offentligt på forumen ?
Utredaren den fd säpopolisen som du syftar på , har han varit misstänkt vid något tillfälle ? mer än av dig då. Någon person som har diskuterats offentligt på forumen ?
Om du menar misstänkt för MOP så har han inte varit det offentligt men han skulle kunna vara den sk Polisman H som PU på direkt fråga från mig vägrar att uppge identitet på.
Men han har varit livvakt och även utbildat livvakter.
Vilket företag åsyftas? Kan det vara VIP Security?
Nej VIP Security ligger inte i Götebprg och är inte särskilt stort. Det handlar om att försöka misstänkligöra knyta Svante Winqvist och Säpomannen var nog delaktig i det också.
Visar klart hur dels omfattande verksamheten varit dels hur det spretar ibland. Kan tillägga att Tore Forsberg väl visste och fick en del rapporter också men inte hade någon som helst operativ insyn men däremot ansåg dem som allt mer otidsenliga och och att det var bra att de blev omorganiserade efter avslöjandet.
Det är inte svårt att se att det i dessa kretsar kring IB kunnat uppstå misstankar och inoficiell koll inte bara på arbetsplatser och företag utan även internt inom partiet och att detta IB-folk var synnerligen okontrollerade och utan insyn där Ebe och Holmer var en betrodd länk och mörkläggare.
Tror du att det kan ha växt fram en osynlig stat i den statsbärande rörelsens inre via IB- verksamheten?
Tror du att de kan ha fått för sig att ta i t ex misstankar som någon lyckats placera ut mot inflytelserika personer i Partiet som Schori eller OP. Att det ansågs för känsligt för Säpo att hantera och att man därför vände sig via Holmer till att hitta personligen betrodda då den nya organisationen under Lundin inte heller kändes trygg. Kanske att man använde folk som man kände personligen t ex inom krigsorganisationen som Stay Behind/Arla via Vinge?
Vad säger du. Kan det vara en tvist?
Även Jallai har pekat finger åt Pehr G Gyllenhammar.
Utdrag ur Robert Gustafssons bok ”Från vaggan till deadline”, 2010
Efter filmen insåg jag att Palme nog haft med sig några vakter ändå. Utanför bion stod en Audi med helt tonade rutor runt om, sådana som egentligen var förbjudna att ha i Sverige. Det kunde bara vara Säpo. Även inne på Grand kändes saker lite märkliga, bland annat vankade en lång man i cowboyhatt omkring i lobbyn.
Lotta och jag började gå mot tunnelbanan för att åka hem till min lägenhet på Södermalm, och där stod det en man med en walkie talkie. När vi närmade oss vände han sig bort. Vid det laget var jag snarare förvånad över pådraget, de hade säkrat upp hela Sveavägen. Behövdes det verkligen så mycket folk för ett vanligt enkelt biobesök?
Väl hemma blev det myskväll och vi gick och la oss vid ett-tiden på natten. Jag brukade aldrig slå på radion annars, men av någon anledning slog jag på den nu. Lotta och jag pratade tills P3-skvalet plötsligt bröts med meddelandet om att statsminister Olof Palme blivit skjuten på Sveavägen, bara minuter efter att vi hade lämnat biografen. Jag trodde bara att det var ett osmakligt skämt, men insåg att det var allvar när Lotta fäll i gråt av chocken.
Dagen efter var Stockholm en annorlunda stad och Sverige ett annorlunda land. Jag kunde inte sluta tänka på det vi sett på Grand. Folk såg inåtvända ut när man mötte dem på gatan, och en massa chilenare och greker satt och grät här och där, helt öppet. För dem var Olof Palme en större man än vad vi i Sverige någonsin förstått.
Utredningen efteråt ger jag inte mycket för. Det intressanta är förstås inte vem som sköt, utan vem som beställde det. För jag har svårt att tro på ett vansinnesdåd, särskilt efter vad jag själv bevittnat i och kring biografen den där kvällen.
Jag ringde förstås polisen dagen efter och erbjöd dem mitt vittnesmål.
Först fyra veckor senare ringde en man från kriminalen och lät mig ostört berätta vad jag hade sett. När jag var klar sa han bara "så bra, tack för hjälpen". Inga följdfrågor, inga faktauppgifter togs och inga kontaktuppgifter fick jag heller. Så det fanns inget namn att ringa om jag skulle komma på något mer.
En kompis som var med på biografen hade gått mot Hötorgets tunnelbana och blivit attackerad av en påtänd och knivbeväpnad man. Hon klarade sig, men blev istället förhörd av polisen och fick senare vittna om händelsen. Men ingen ringde mig igen, trots att jag rapporterat att jag hade sett märkliga saker.
Detta slöa och genuina ointresse för vittnesuppgifter tycker jag fortfarande är oerhört märkligt. I min värld är inte polisspåret helt otänkbart.
Utdrag ur Robert Gustafssons bok ”Från vaggan till deadline”, 2010
Efter filmen insåg jag att Palme nog haft med sig några vakter ändå. Utanför bion stod en Audi med helt tonade rutor runt om, sådana som egentligen var förbjudna att ha i Sverige. Det kunde bara vara Säpo. Även inne på Grand kändes saker lite märkliga, bland annat vankade en lång man i cowboyhatt omkring i lobbyn.
Lotta och jag började gå mot tunnelbanan för att åka hem till min lägenhet på Södermalm, och där stod det en man med en walkie talkie. När vi närmade oss vände han sig bort. Vid det laget var jag snarare förvånad över pådraget, de hade säkrat upp hela Sveavägen. Behövdes det verkligen så mycket folk för ett vanligt enkelt biobesök?
Väl hemma blev det myskväll och vi gick och la oss vid ett-tiden på natten. Jag brukade aldrig slå på radion annars, men av någon anledning slog jag på den nu. Lotta och jag pratade tills P3-skvalet plötsligt bröts med meddelandet om att statsminister Olof Palme blivit skjuten på Sveavägen, bara minuter efter att vi hade lämnat biografen. Jag trodde bara att det var ett osmakligt skämt, men insåg att det var allvar när Lotta fäll i gråt av chocken.
Dagen efter var Stockholm en annorlunda stad och Sverige ett annorlunda land. Jag kunde inte sluta tänka på det vi sett på Grand. Folk såg inåtvända ut när man mötte dem på gatan, och en massa chilenare och greker satt och grät här och där, helt öppet. För dem var Olof Palme en större man än vad vi i Sverige någonsin förstått.
Utredningen efteråt ger jag inte mycket för. Det intressanta är förstås inte vem som sköt, utan vem som beställde det. För jag har svårt att tro på ett vansinnesdåd, särskilt efter vad jag själv bevittnat i och kring biografen den där kvällen.
Jag ringde förstås polisen dagen efter och erbjöd dem mitt vittnesmål.
Först fyra veckor senare ringde en man från kriminalen och lät mig ostört berätta vad jag hade sett. När jag var klar sa han bara "så bra, tack för hjälpen". Inga följdfrågor, inga faktauppgifter togs och inga kontaktuppgifter fick jag heller. Så det fanns inget namn att ringa om jag skulle komma på något mer.
En kompis som var med på biografen hade gått mot Hötorgets tunnelbana och blivit attackerad av en påtänd och knivbeväpnad man. Hon klarade sig, men blev istället förhörd av polisen och fick senare vittna om händelsen. Men ingen ringde mig igen, trots att jag rapporterat att jag hade sett märkliga saker.
Detta slöa och genuina ointresse för vittnesuppgifter tycker jag fortfarande är oerhört märkligt. I min värld är inte polisspåret helt otänkbart.
Under första utredningsåret utreddes alla uppgifter om poliser av Säpo så i så fall var Säpo delaktig i en sådan mörkläggning. Senare skulle alla uppgifter lämnas till Palmeåklagaren dvs Riksåklagarens kansli dvs inte till Palmeutredningen. När denna ordning kom till vet jag inte men den fungerade under Blidbergs tid.
Det kan förklara lite var problemet låg, RÅ + Säpo, och inte PU som ju blev sidsteppad när det gällde misstankar mot poliser.
Under första utredningsåret utreddes alla uppgifter om poliser av Säpo så i så fall var Säpo delaktig i en sådan mörkläggning. Senare skulle alla uppgifter lämnas till Palmeåklagaren dvs Riksåklagarens kansli dvs inte till Palmeutredningen. När denna ordning kom till vet jag inte men den fungerade under Blidbergs tid.
Det kan förklara lite var problemet låg, RÅ + Säpo, och inte PU som ju blev sidsteppad när det gällde misstankar mot poliser.
Den adminstrativa logistiken låter som en utmärkt sluss för att blanda bort kort och tappa bort vittnesmål...