Citat:
Det här är ju inte ämnet för mitt inlägg utan jag nämnde det bara i förbigående som ett exempel på den patologi jag talade om. Det var inte tänkt som någon inbjudan till debatt om Christer Andersson.
Honom har jag redan kommenterat i tidigare inlägg, och dessutom har jag i god detalj förklarat varför attentatet mot Palme inte handlar om någon "ensam galning" – eller "ensamvarg" som kanske är ett bättre val av ord för att beskriva just Christer Andersson. Det är svårt att tänka sig honom som våtjobbstorped arbetande för någon konspiration. Så svårt faktiskt att redan det utesluter honom.
Lägg därtill att signalementet på mördaren inte stämmer med Christer Andersson, han är för lång och inte tillräckligt lik Christer Pettersson för att göra det troligt att Lisbeth Palme skulle ha misstagit sig på ett sådant sätt vid utpekandet. Läsningen av förhören med Christer Andersson väckte i mitt fall avsevärd sympati, som en kille som lider av kronisk depression och som mest bara vill bli lämnad ifred.
Christer Andersson har sett hur det gått för andra som blivit indragna i Palmemordet, både som misstänkta och bland vittnena, och då ser och förstår man att han inte skulle orka med det. Att polisen ändå inte tog mycket hänsyn till det känns för mig väldigt vårdlöst. Så pass vårdslöst faktiskt att man nog måste hålla dem moraliskt ansvariga för det tragiska slut det fick.
Att det sitter en massa galningar i palmeriet och vänder ut och in på den här killens liv, det är inte ett dugg bättre än likskändning. Vi har sett liknande övergrepp även när det gäller Victor Gunnarsson, som ju redan från början var instabil och sedan destabiliserades totalt av den illa underbyggda häktningen och allt rabalder som följde efter den.
Gunnarssons tillvaro lades i ruiner, och det var väl det som Christer Andersson såg och förstod att han inte skulle klara – utan då tog han livet av sig istället. Det tycker i alla fall jag är ganska förfärligt, och "likskändningen" efteråt är inte ett dugg bättre. Han ville bli lämnad ifred i livet och borde även få vila i frid. Där har du i sammanfattning vad jag ser och känner om fallet Christer Andersson.
Honom har jag redan kommenterat i tidigare inlägg, och dessutom har jag i god detalj förklarat varför attentatet mot Palme inte handlar om någon "ensam galning" – eller "ensamvarg" som kanske är ett bättre val av ord för att beskriva just Christer Andersson. Det är svårt att tänka sig honom som våtjobbstorped arbetande för någon konspiration. Så svårt faktiskt att redan det utesluter honom.
Lägg därtill att signalementet på mördaren inte stämmer med Christer Andersson, han är för lång och inte tillräckligt lik Christer Pettersson för att göra det troligt att Lisbeth Palme skulle ha misstagit sig på ett sådant sätt vid utpekandet. Läsningen av förhören med Christer Andersson väckte i mitt fall avsevärd sympati, som en kille som lider av kronisk depression och som mest bara vill bli lämnad ifred.
Christer Andersson har sett hur det gått för andra som blivit indragna i Palmemordet, både som misstänkta och bland vittnena, och då ser och förstår man att han inte skulle orka med det. Att polisen ändå inte tog mycket hänsyn till det känns för mig väldigt vårdlöst. Så pass vårdslöst faktiskt att man nog måste hålla dem moraliskt ansvariga för det tragiska slut det fick.
Att det sitter en massa galningar i palmeriet och vänder ut och in på den här killens liv, det är inte ett dugg bättre än likskändning. Vi har sett liknande övergrepp även när det gäller Victor Gunnarsson, som ju redan från början var instabil och sedan destabiliserades totalt av den illa underbyggda häktningen och allt rabalder som följde efter den.
Gunnarssons tillvaro lades i ruiner, och det var väl det som Christer Andersson såg och förstod att han inte skulle klara – utan då tog han livet av sig istället. Det tycker i alla fall jag är ganska förfärligt, och "likskändningen" efteråt är inte ett dugg bättre. Han ville bli lämnad ifred i livet och borde även få vila i frid. Där har du i sammanfattning vad jag ser och känner om fallet Christer Andersson.
Att Christer Ander inte hörsammat polisen för att han inte ville få sitt liv rutinerat som misstänkt har en enorm logisk lucka. Om han inte ville bli oskyldigt misstänkt för mordet, varför gjorde han sig av med det som skulle kunna frikänna honom - sin revolver. Det är ju just den försvunna revolvern som är grunden till misstankarna idag.
Sen att du inte tycker polisen ska utreda saker för att misstänkta kan ta illa vid sig säger mer om dig än om utredningen.
Sen är ju din förklaring till självmordet en ren fantasi från dig. Finns inga tecken på att självmordet hade med några misstankar att göra.