ALGERNON DEL 3
Hon stod till höger om honom, bärande på en attacheväska. Den äldre mannen bar på en väska av portföljmodell i ljust läderliknande material.
Det var väldigt mycket människor på perrongen vid tillfället. N.S. tittade hela tiden på den yngre mannen. Den yngre mannen såg ut som en typisk brottsling och det såg inte ut som om han väntade på ett tåg.
Det syntes på honom att han hade för avsikt att begå brott. N.S. kunde inte närmare förklara (detta). Det var bara en känsla som infann sig. N.S. släppte därför inte personen med blicken.
När tåget var på ingående drog sig de flesta människor närmare perrongkanten. Detta gjorde även den äldre mannen som senare omkom. Den yngre gick då ännu närmare den äldre, som vände sig om för att försöka se vem som kom honom så nära.
Då knuffade den yngre mannen den äldre. Han satte sina båda händer i den äldre mannens ryggslut och gav honom en kraftig knuff, som resulterade i att den äldre mannen föll ner på spåret framför det framrusande tåget.
Det hela gick mycket fort, men N.S. hade ändå den uppfattningen att någon hade kunnat hugga tag i och rädda den äldre mannen innan denne föll ner på spåret. Många måste ha sett när den äldre knuffades ner på spåret.
Den äldre mannen överkördes av tåget, vilket bromsades in och stannades efter två eller tre vagnar. N.S. blev alldeles handlingsförlamad. Han hade trott att den yngre mannen var ute efter att tillgripa den äldres väska.
Han lade märke till att den man som hade knuffat den andre efter knuffen vek av till vänster och fortsatte mot trapporna som leder till Vasagatan. Det blev stor uppståndelse på perrongen och en massa människor kom springande för att titta på olyckan. N.S. stod kvar och kände sig chockad och handlingsförlamad.
När räddningspersonal och polis hade fått fram den nerknuffade mannen lades denne på en bår. Platsen avspärrades med några slags band. Då såg N.S. den man som hade utfört dödsknuffen. Han befann sig omedelbart nedanför trappan som ledde till Vasagatan. Mannen verkade vara i samspråk med en annan man. Denne man hade ett utländskt utseende.
Han var längre än ''knuffaren'' och hade mörkt välvårdat hår. Håret var fylligt och stort, bakåtkammat och såg mycket snyggt ut. Mannen såg mycket bra ut. Han gjorde ett välvårdat intryck men N.S. såg bara mannens ansikte. Han tyckte ändå att mannen såg ut som en filmskådespelare.
Då N.S. åter fick syn på ''knuffaren'' överlade han med sig själv att anmäla mannen för närvarande polis. Han tvekade med tanke på sin egen dåliga situation, då han ännu inte fått uppehållstillstånd.
Innan N.S. hann bestämma sig upptäckte han att ''knuffaren'' var borta. Även ''skådespelaren'' försvann. N.S. gick uppför trapporna för att se var männen hade tagit vägen. Han kunde endast konstatera att männen var försvunna.
N.S. påminde sig att det var något anmärkningsvärt med ''knuffarens'' ansikte. Möjligen ett stort ärr eller brännskada på ena kinden. N.S. kände sig lite rädd för sin egen säkerhet. För övrigt är han inneboende hos en svensk familj och önskar att polis inte kontaktar honom i bostaden.
Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870117. Uppgiftslämnare:*J.R.
J.R. uppgav att han stod på perrongen mot Ropsten, han skulle åka till Östermalmstorg. Precis då tåget kom såg han en arm som stötte i magtrakten på en mansperson, denne föll ner på spåret och blev överkörd av tåget.
J.R. tittade på mannen som knuffat ner personen, gärningsmannen tittade sig omkring och gick därefter från platsen, gick en trappa upp till perrongen mot Hässelbytågen. Från den perrongen gick mannen till uppgången mot Sergels torg. Gärningsmannen går sedan Drottninggatan.
Då han kommer till en dörr från Kulturhuset så möter gärningsmannen en mansperson som överräcker en svart attacheportfölj. Mötet är snabbt och gärningsmannen fortsätter Drottninggatan mot Gamla Stan.
När han kommer till korsningen vid Fredsgatan sätter sig mannen i en svart eller mörkblå Merchedez 400-modellen. Första bokstaven i registreringsnumret är M. Bilen var försedd med en CD-skylt.
Signalement på gärningsmannen:
30-35 år, ca 180 cm lång, muskulöst byggd, mörkt vågigt bakåtkammat, kort hår, glasögon med tonade glas och metallbågar, han hade mustasch (valrossmodell) som gick ned på sidorna av munnen, den var mörk. Mannen var iklädd grå-svart rock av platåmodell, gråsvarta byxor samt svarta lågskor (och) troligtvis vit skjorta. Mannen hade ett sydländskt utseende.
Signalement på mannen som överlämnade portföljen:
40-45 år, ca 170 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, mellanblont hår (med) halvflint. Mannen var iklädd grön lodenrock samt svarta byxor.
Dag som ovan ringde Göran Algernon, son till avlidne Carl Fredrik Algernon, till undertecknad (kriminalinspektör Anders Hurtig). Han ville berätta att en för honom okänd man hade ringt honom och sagt: ''Det är Palmes fel''. Mannen bröt på finska. Han antar att det var en sinnesförvirrad person som ringde.
Jag frågade sonen om han hade märkt något speciellt med pappan under den senaste tiden. Om pappan var nerför för eventuellt förhör angående Boforsaffären. Göran Algernon sa att pappan hade varit som vanligt under senare tid. Bofors var bara en del i hans arbete.
Han talade om att pappan brukade röka ibland. Anledningen till min fråga var att ett vittne som hade träffat honom sent på eftermiddagen samma dag han förolyckades, har uppgivit att Algernon var högröd i ansiktet och rökte. Detta beteende var inte ovanligt. Han rökte även hemma i villan, dock inte i hustruns närvaro.
Göran Algernon uppgav att pappan ägde en sportstuga i Jämtland, en stuga på Värmdö samt jhuset på Utsiktsvägen 1 i Täby. Familjen hade inga ekonomiska problem. Han förnekar att pappan hade några fastigheter i miljonklassen i norra Sverige (som Säpo påstod).
Familjen, släkt och nära vänner till Algernon utesluter att han skulle ha begått självmord. Det fanns inga rimliga eller orimliga motiv till detta. Samma dag som Algernon förolyckades hade han lovat sin son att riva ut en vägg i en bastu. Det var sådana jobb han tyckte om att syssla med på sin fritid.
Konspiratörerna Stal Filmen om Algernons Död
Rikskriminalen gjorde en noggrann rekonstruktion av fallet Algernon, och bland annat filmade man händelseförloppet i tunnelbanan. Kommisarie Lennart Silverbark fick vid ett tillfälle låna bandet för att ta en kopia på det.
''Jag använde det när jag undervisade på Polishögskolan'', berättade han nyligen för journalisten Leif Kasvi. Kort därpå hade Silverbark inbrott hemma i lägenheten, och det enda tjuven eller tjuvarna stal var bandet om Algernons död i tunnelbanan! ''Det var väldigt mystiskt'', fortsätter han. ''Det försvann bara en liten summa pengar och då slog det mig att det egentligen var bandet de sökte efter''.
Källa: Aftonbladet 970814, sidan 13.
Hon stod till höger om honom, bärande på en attacheväska. Den äldre mannen bar på en väska av portföljmodell i ljust läderliknande material.
Det var väldigt mycket människor på perrongen vid tillfället. N.S. tittade hela tiden på den yngre mannen. Den yngre mannen såg ut som en typisk brottsling och det såg inte ut som om han väntade på ett tåg.
Det syntes på honom att han hade för avsikt att begå brott. N.S. kunde inte närmare förklara (detta). Det var bara en känsla som infann sig. N.S. släppte därför inte personen med blicken.
När tåget var på ingående drog sig de flesta människor närmare perrongkanten. Detta gjorde även den äldre mannen som senare omkom. Den yngre gick då ännu närmare den äldre, som vände sig om för att försöka se vem som kom honom så nära.
Då knuffade den yngre mannen den äldre. Han satte sina båda händer i den äldre mannens ryggslut och gav honom en kraftig knuff, som resulterade i att den äldre mannen föll ner på spåret framför det framrusande tåget.
Det hela gick mycket fort, men N.S. hade ändå den uppfattningen att någon hade kunnat hugga tag i och rädda den äldre mannen innan denne föll ner på spåret. Många måste ha sett när den äldre knuffades ner på spåret.
Den äldre mannen överkördes av tåget, vilket bromsades in och stannades efter två eller tre vagnar. N.S. blev alldeles handlingsförlamad. Han hade trott att den yngre mannen var ute efter att tillgripa den äldres väska.
Han lade märke till att den man som hade knuffat den andre efter knuffen vek av till vänster och fortsatte mot trapporna som leder till Vasagatan. Det blev stor uppståndelse på perrongen och en massa människor kom springande för att titta på olyckan. N.S. stod kvar och kände sig chockad och handlingsförlamad.
När räddningspersonal och polis hade fått fram den nerknuffade mannen lades denne på en bår. Platsen avspärrades med några slags band. Då såg N.S. den man som hade utfört dödsknuffen. Han befann sig omedelbart nedanför trappan som ledde till Vasagatan. Mannen verkade vara i samspråk med en annan man. Denne man hade ett utländskt utseende.
Han var längre än ''knuffaren'' och hade mörkt välvårdat hår. Håret var fylligt och stort, bakåtkammat och såg mycket snyggt ut. Mannen såg mycket bra ut. Han gjorde ett välvårdat intryck men N.S. såg bara mannens ansikte. Han tyckte ändå att mannen såg ut som en filmskådespelare.
Då N.S. åter fick syn på ''knuffaren'' överlade han med sig själv att anmäla mannen för närvarande polis. Han tvekade med tanke på sin egen dåliga situation, då han ännu inte fått uppehållstillstånd.
Innan N.S. hann bestämma sig upptäckte han att ''knuffaren'' var borta. Även ''skådespelaren'' försvann. N.S. gick uppför trapporna för att se var männen hade tagit vägen. Han kunde endast konstatera att männen var försvunna.
N.S. påminde sig att det var något anmärkningsvärt med ''knuffarens'' ansikte. Möjligen ett stort ärr eller brännskada på ena kinden. N.S. kände sig lite rädd för sin egen säkerhet. För övrigt är han inneboende hos en svensk familj och önskar att polis inte kontaktar honom i bostaden.
Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870117. Uppgiftslämnare:*J.R.
J.R. uppgav att han stod på perrongen mot Ropsten, han skulle åka till Östermalmstorg. Precis då tåget kom såg han en arm som stötte i magtrakten på en mansperson, denne föll ner på spåret och blev överkörd av tåget.
J.R. tittade på mannen som knuffat ner personen, gärningsmannen tittade sig omkring och gick därefter från platsen, gick en trappa upp till perrongen mot Hässelbytågen. Från den perrongen gick mannen till uppgången mot Sergels torg. Gärningsmannen går sedan Drottninggatan.
Då han kommer till en dörr från Kulturhuset så möter gärningsmannen en mansperson som överräcker en svart attacheportfölj. Mötet är snabbt och gärningsmannen fortsätter Drottninggatan mot Gamla Stan.
När han kommer till korsningen vid Fredsgatan sätter sig mannen i en svart eller mörkblå Merchedez 400-modellen. Första bokstaven i registreringsnumret är M. Bilen var försedd med en CD-skylt.
Signalement på gärningsmannen:
30-35 år, ca 180 cm lång, muskulöst byggd, mörkt vågigt bakåtkammat, kort hår, glasögon med tonade glas och metallbågar, han hade mustasch (valrossmodell) som gick ned på sidorna av munnen, den var mörk. Mannen var iklädd grå-svart rock av platåmodell, gråsvarta byxor samt svarta lågskor (och) troligtvis vit skjorta. Mannen hade ett sydländskt utseende.
Signalement på mannen som överlämnade portföljen:
40-45 år, ca 170 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, mellanblont hår (med) halvflint. Mannen var iklädd grön lodenrock samt svarta byxor.
Dag som ovan ringde Göran Algernon, son till avlidne Carl Fredrik Algernon, till undertecknad (kriminalinspektör Anders Hurtig). Han ville berätta att en för honom okänd man hade ringt honom och sagt: ''Det är Palmes fel''. Mannen bröt på finska. Han antar att det var en sinnesförvirrad person som ringde.
Jag frågade sonen om han hade märkt något speciellt med pappan under den senaste tiden. Om pappan var nerför för eventuellt förhör angående Boforsaffären. Göran Algernon sa att pappan hade varit som vanligt under senare tid. Bofors var bara en del i hans arbete.
Han talade om att pappan brukade röka ibland. Anledningen till min fråga var att ett vittne som hade träffat honom sent på eftermiddagen samma dag han förolyckades, har uppgivit att Algernon var högröd i ansiktet och rökte. Detta beteende var inte ovanligt. Han rökte även hemma i villan, dock inte i hustruns närvaro.
Göran Algernon uppgav att pappan ägde en sportstuga i Jämtland, en stuga på Värmdö samt jhuset på Utsiktsvägen 1 i Täby. Familjen hade inga ekonomiska problem. Han förnekar att pappan hade några fastigheter i miljonklassen i norra Sverige (som Säpo påstod).
Familjen, släkt och nära vänner till Algernon utesluter att han skulle ha begått självmord. Det fanns inga rimliga eller orimliga motiv till detta. Samma dag som Algernon förolyckades hade han lovat sin son att riva ut en vägg i en bastu. Det var sådana jobb han tyckte om att syssla med på sin fritid.
Konspiratörerna Stal Filmen om Algernons Död
Rikskriminalen gjorde en noggrann rekonstruktion av fallet Algernon, och bland annat filmade man händelseförloppet i tunnelbanan. Kommisarie Lennart Silverbark fick vid ett tillfälle låna bandet för att ta en kopia på det.
''Jag använde det när jag undervisade på Polishögskolan'', berättade han nyligen för journalisten Leif Kasvi. Kort därpå hade Silverbark inbrott hemma i lägenheten, och det enda tjuven eller tjuvarna stal var bandet om Algernons död i tunnelbanan! ''Det var väldigt mystiskt'', fortsätter han. ''Det försvann bara en liten summa pengar och då slog det mig att det egentligen var bandet de sökte efter''.
Källa: Aftonbladet 970814, sidan 13.
Det kanske är ett par veckor kvar nu?
