Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Lars Nilsson( Jägarnisse) har väl varit på tapeten ibland.

Det är sant

Du har två sekvenser

A: Nieminen/Zahir mötte polisen med dragna pistoler sekunderna efter at de mötte Jeppsson

B: Dalsgaard/Ekesäter mötte polisen med dragna pistoler sekunderna efter at de mötte Jeppsson

Polisen med dragna pistoler var 80 meter efter Jeppsson

Polisen är för nära Jeppsson i tid och rum. Jeppsson lämnar Luntmakargatan för att polisen kommer, inte för att förfölja en mördare.

Teori:

Engström lämnar Sveavägen strax före kommissariebil 2520 anländer Sveavägen

Jeppsson lämnar Luntmakargatan strax efter södermalmspiketen 3230 anländer Sveavägen

båda springer uppför trappan.

Engströms historia om att han sprang efter polisen och Jeppsson historia om att han sprang efter mördaren är påhitt?

Det stämmer, Djurfeldt och Dalsgaard är bara två poliser som tappar tråden när de möter Lars Jeppsson på David Bagares gata. Eftersom det första signalelementet polisen fick (yngre man, klädd i en blå täckjacka) stämmer på Lars Jeppsson.

källa: https://streamable.com/x1jez

Gösta Söderström: "Jag beräknar att denna min radiokontakt togs en minut efter vår ankomst till brottsplatsen. En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520. Samtidigt anlände ambulansen och dess personal fortsatte en stund med upplivningsförsöken genom att bl a använda syrgas."

Vittnet kan vara Jan-Åke Svensson som säger "att han inte såg hans ansikte men han rörde sig snabbt och var sannolikt ingen äldre person" (FUP 291)

"Så fort denna polisbil som hade stannat på gångbanan/stoppat så hade Svensson talat om för poliserna åt vilket håll gärningsmannen sprungit." (FUP 294)

"Svensson vill minnas att mannen hade en mörk jacka, högst 3/4 lång." (FUP 295)

Har aldrig tidigare intresserat mig för piket 3230 men såg att det fanns en anklagelse om Djurfeldts folka som "sambandscentral".

Anklagelse: Djurfeldt parkerade sin bil på David Bagares gata fem minuter före Palmemordet. Bilen användes som sambandscentral.

Källa: https://youtu.be/525XSRTntKU vid 6:50 framåt.

Sambandscentral låter lite häftigt men som länkstation mellan walkie-talkies i stadsmiljö kanske, hur det nu fungerar?

Som en ansats så måste man anta en del förutsättningar för en sådan anklagelse.

1. Den ursprungliga parkeringsplatsen Regeringsgatan 103 var ändamålsenlig som länkstation i ett scenario där LOP går norrut för att ta tunnelbanan hem och MPL antas vara västra sidan av Sveavägen.

2. När LOP går söderut måste Djurfeldt kontaktas för att flytta sin bil söderut till David Bagares gata för att bättre länka sambandsmannen vid Dekorima. Fortfarande antas MPL vara västra sidan av Sveavägen och ger tidsutrymme till en "röka" eftersom flykten för GM blir västerut längs Tunnelgatan.
Karta: Gå till https://maps.app.goo.gl/yU9FQYAJgEK1DuDy9 för att se rutten

3. När LOP korsar Sveavägen till östra sidan går "allt åt skogen" dvs verkligheten stämmer inte med planen.

Lite för många antaganden för att leda i bevis medverkan i MOP för att hålla i domstol.

Claes Djurfeldt ingår i piketen 3230 som har avvikit från sin patrulleringsområde på södermalm för att åka till Brunkebergsåsen för att flytta om hans bil som stod vid Regeringsgatan 103 och efter omflyttandet hamnar bilen på David Bagares Gata längs mördarens förmodade flyktväg ca tre-fyra minuter innan mordet. Piket 3230 svarar på anropet när dom är vid Brunkeberstorg i höjd med Sergels Torg och kommer som andra polispatrull till mordplatsen och blir där beordrade att ta upp jakten efter mördaren och Djurfeldt och en kollega springer David Bagares Gata fram och för någon minut så befinner sig Djurfeldt stående ensam vid sin egen bil i hörnet David Bagares Gata /Regeringsgatan då hans kollega är inne på en innergård i mitten av David Bagares Gata för att där
undersöka om någon gömmer sig I den innergården

Källa: https://sanningskommissionen.com/spar/skytteforeningen/

Gunnar Wall analyserar Lars Borgnäs senaste bok.

"Allt det hon inte kunde prata om var – gissningsvis – sådant som ingick i det där känsliga som hon tidigt delgett betrodda personer och som hon sedan tigit om under de år som passerat. Hon hade en gång låtit sig övertygas om att hennes kunskaper måste hanteras med sekretess och det hade hon hållit fast vid.

Skulle hon nu under rättegången bryta sekretessen fast ingen ville att hon skulle göra det? Vad skulle det i så fall leda till? Och om hon valde att fortsätta tiga om sådant – vad skulle hon säga om Petterssons advokater ställde besvärliga frågor om detaljer kring det hon upplevt i samband med mordet?

Det är lätt att förstå med vilket obehag Lisbeth Palme måste ha betraktat den kommande rättegången. Och det är lika lätt att förstå att hon försökte göra allt för att begränsa den offentliga insynen i det framträdande hon skulle göra, liksom att hon försökte svara på så lite som möjligt när åklagare och advokater frågade ut henne.

Men om vi kan tänka oss detta, då inser vi också att det inte är ett beteende som kännetecknar en kallblodig lögnare som med berått mod beslutat sig för att bidra till att skapa en skenlösning.

Det är snarare ett beteende hos ett brottsoffer som blivit manipulerat av sin omgivning och blivit inträngt i ett hörn.

I slutet av förhöret i tingsrätten gjorde Lisbeth ett uttalande som jag tror sammanfattade mycket av hennes känslor. Hon förklarade att mordet på hennes make var en fråga som aldrig skulle bli löst för henne, oavsett hur det gick i rättegången.

Exakt vad Lisbeth Palme kan ha tänkt under alla dessa år är givetvis spekulativt från min sida i brist på redovisning från personer som stått henne nära. Det enda jag har gjort är att lägga pussel med den ofullständiga information som finns. Och ingenting jag har hittat tyder på att hon med berått mod skulle ha velat begrava sanningen om mordet. Däremot bör hon ha varit övertygad om att inte hon själv var i stånd att tvinga igenom en rättslig process som gjorde att de ansvariga ställdes till svars – om hon händelsevis hade velat försöka.

Jag skriver med avsikt ”de ansvariga” eftersom det inte finns några egentliga belägg för att hon släppt tanken på en mordkomplott – trots hennes utpekande av Pettersson.

Men om vi delvis tvingas gissa om Lisbeths tankegångar behöver vi inte spekulera så mycket när det gäller hur krafter inom kanslihuset, polisen och åklagarmyndigheten agerade de närmast åren efter mordet. Här finns det faktauppgifter att dra tydliga slutsatser utifrån. Mest utförligt har jag gjort det i min första bok i ämnet, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet från 1997.
Jag hämtar gärna stöd av Arne Irvells anteckningar i det här avseendet. Till exempel detta:

Om hinder för mordet uppklarande lägges: Vem/vilka kan ligga bakom detta? Det måste röra sig om mycket inflytelserika personer. Några som ingen kan eller vågar trotsa. /…/ Eller kan de högsta politikerna ha ingått en ohelig allians. Ett avslöjande skulle skada landet mer än om mordet får förbli ouppklarat. Skulle man våga ta en sån risk? (sid 139)

Och på annat ställe:

Tre personer lika till sätt och kynne. Holmér-Ebbe-Lidbom. Inga hämningar, 100% självförtroende, ändamålet helgar medlen osv. Kunskaper om ’etablissemanget’. Holmér f.d. säkchef. Ebbe f.d. informationschef åt Geijer. Lidbom ’röjare’ i regeringen.
Frågan uppkommer: Vet/visste dessa tre vad/vem som i själva verket ligger bakom mordet och manipulerar i samförstånd och med en tyst välsignelse från rikets högsta ledning?(sid 216)

Här skissar alltså Irvell konturerna av en politisk komplott för att tysta ner sanningen. Det är precis vad jag skildrat i Mörkläggning.

En viktig precisering vill jag dock göra för egen del: jag kan inte bedöma i vilken utsträckning de statliga mörkläggarna hade direkta kunskaper om vad som låg bakom mordet. Eller om de bara mörklade för att de fruktade vad en förutsättningslös utredning skulle kunna dra fram.

Jag har i mitt skrivande gjort klart att jag menar att just Holmér, Ebbe och Lidbom var centrala figurer i ett sådant mörkläggningsarbete – precis de konspirativa figurer som Irvell nämner. Och jag anser dessutom att de inte kan ha utfört sina åtaganden utan att ha stämt av med Ingvar Carlsson."

https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/06/har-lars-borgnas-ratt-nar-han-omtolkar-forloppet-pa-sveavagen/?fbclid=IwAR3VuRDOYg1f5TYTQJveFPzjoFt_QkMhTBjrpae1 -5IfIDb-dwcu9tb0sQ0

Då blir väl strumplästkotteriet på Singelbacken också ett nätverk i ett mörkläggningsarbete.

https://www.fokus.se/2016/02/vannerna-pa-singelbacken/

Roligt foto från en gammal telestation, är det taget när dom skulle tjuvlyssna på vissa telefonnummer?

Fotot är från historien med sjukhusspionen i Göteborg på 70-talet.
Det visar väl hur inarbetat det var att låta Ebbe och Hasse rycka ut.

TV4 har ett GW-program om Geijer-affären i kväll.
Där lär Ebbe och Hasse dyka upp.

Jag har varit med när dylika magnumrevolrar avlossas och det smäller satan. Om LP befunnit sig snett framför skytten och hon uppger att hon hört smällare; är hon antingen hörselskadad, eller så ljuger hon, eller så var det en annan vapenkonstellation än en magnumrevolver.

Ulf Dahlsten gjorde en väldigt bra karriär...

Djurfeldt verkar lite psykiskt klen.
Ändå var väl han en av dem som var med i den "högerextrema" gruppen med sammankomster på en restuarang i gamla stan?

Han kanske är oskyldig. Men typ aaaaallt pekar på att han är insyltad.

Det allra märkligaste är hur snabbt GM försvann där uppe. Från att Jeppsson följde efter, och att Dahlsgaard genskjuter, de bägge hittar ingen, samt möts, och avståndet från Jeppsson till polisbilen är väl inte gigantiskt vare sig tidsmässigt eller längdsmässigt. Alltså måste GM ha svängt in i en lägenhet, eller lycakts gira av i någon oväntad riktning. Mot Klara kyrka? Eller ner till Kungsgatan som i GWs fiction?? Det sistnämda kan låta väldigt rimligt.