Officiella GMU+KMU tråden

Jag har fått upp intresset för att ta GMU utbildningen med det slutgiltiga målet att få hjälpa till i utlandsstyrkorna.

Jag gick på intagnings proven för nåt år sen innan lumpen avskaffades. Men då var jag inte så intresserad och jag öppnade mig totalt för psykologen berättade om allt som jag tycker vart problem i livet osv(jag ljög inte fast jag kan ha överdramatiserat vissa saker.).

Vilket ledde till att hon sa att jag fick gå hem om jag ville, såvida jag inte var intresserad av att gå lumpen. Vilket jag inte var. Så jag gick.


I vilket fall så undrar jag nu om de gamla testen kommer spela någon roll för mig om jag söker GMU nu?

Är betygen mer än ett år gamla så ska det inte(Vad jag vet) ha någon betydelse. Kan hända att anteckningar finns kvar vilket fanns i mitt fall. Men detta var inom ett år efter att jag hade mönstrat så jag kan inte svara på om anteckningarna försvinner då också.

Någon som ska till P4 Skövde nu på måndag?

Förresten så såg jag lite frågor om hur det ser ut att bli antagen om man har saker i belastningsregistret, kan säga att jag kom in, och jag har lyckats åka dit för en misshandel och ett ofredande.

Så det är inte helt kört, så länge du inte mördat någon dvs. Dock tror jag de ska vara jävligt hårda om man har åkt för stöld, men det kan vara en myt.

Kryssade du i ja när pliktverket frågade?

Guld. Släng ett PM eller något, jag vill iallafall inte sitta ensam. Vore kul att ha några att snacka skit med ett tag

Jag gjorde exakt samma grej vid min mönstring för drygt 3 år sedan. När jag mönstrade nu så var psykologen först positivt inställd sen efter att under ca 5 minuters tystnad ha läst igenom den förra psykologens anteckningar blev han väldigt tveksamt inställd till mig. Trots att jag uppvisade stor personlig mognad, berättade om arbetslivserfarenheter som visar på tydlig ledarskapsförmåga och dessutom yttryckte en stor motivation till det militära livet så gav han mig bara en 5:a i bägge kategorier.

Detta anser jag vara uteslutande p.g.a. de gamla psykologanteckningarna, det fanns helt enkelt inget annat som kan ha vägt ner resultatet. Nu bryr jag mig inte precis eftersom jag vet att Pliktverkets civilanställda psykologer är personer som är alldeles för misslyckade och obegåvade för att starta egna klinker och ta betalt per timme, och därför istället söker statlig tjänst där de kan få en kick av att avgöra människors framtid. Framför allt så vet jag att jag under GMU:n kommer att visa vad jag går för och de som bedömer mig är människor som vet vad som faktiskt krävs av en soldat/officer och som dessutom är skyldiga att bedöma en objektivt.

Så summa sumarum, se bara till att ta dig igenom och säg inte att du har NÅGRA som helst problem med NÅGOT till psykologen. Nämner du att du hamnade i slagsmål i 4:an kommer han att titta storögt och fråga om du är våldsbenägen medan han antecknar febrilt. Psykologerna är idioter som hittar problem med ALLT. Inom psykiatrin finns det inget som kallas psykiskt välmående, bara en massa diagnoser och störningar vilka dom letar tecken på.

Jag skulle vilja säga att de är betalda för att bedömma dig som person och att man därför ska tala sanning. Själv berättade jag allt pang på röbetan om arbete familj skolgång livsstil och livsval. Och allt har inte varit precis guld och gröna skogar. Hoppade gymnasiet i tvåan och sen gick det neråt i några år och sen sakta uppåt igen. Familjegräl och familjehemligheter osv. Ärlig och rätfram ledde till 8r i respektive kategori.

Jag tror snarare att du hade turen att få en resonlig psykolog snarare än att du blev belönad för din ärlighet. Många jag har talat med och talade med under mönstringen delade min uppfattning att de var ytterst benägna att hitta problem i allt. Men detta varierar självklart från psykolog till psykolog, jag mönstrade i Kristianstad bägge gånger och av de jag talade med sist jag var där var det uppenbarligen väldigt svårt att få goda betyg. De flesta fick mellan 4-7.

Men min poäng var egentligen att jag inte fick en rättvis bedömning av min nuvarande person utan att betyget drogs ner p.g.a. en annan psykologs utvärdering av mig tre år tidigare. Vid denna tidigare intervju var jag för övrigt totalt ärlig och berättade om alla mina bekymmer som om det var en terapisession.

Precis som på en anställningsintervju handlar det inte bara om att vara ärlig. Det gäller att belysa vad som gör en lämplig och kvalificerad för tjänsten. Sitter man och berättar om alla sina negativa kvaliteter och bekymmer så ger detta knappast pluspoäng.

Då har FM/Pliktverket sannolikt inte gjort någon personkontroll på dig (än), kryssade du i "Ja" på formuläret på frågan om du var dömd för brott?

Tycker det verkar som om psykologen hade mer rätt än du tror, han undrar naturligtvis varför du faktiskt ljög antingen vid förra mönstringstillfället alternativt det nuvarande när han läser det gamla utlåtandet.

Sen så verkar ditt eget inlägg här visa på att du har väldigt svårt att ta till dig en opartiskt bedömning av din egen lämplighet utan att direkt gå i försvarsställning samt visar narcisstiska drag när du påstår att du "vet" att alla psykologer är idioter, obegåvade och misslyckade för att de arbetar statligt (!) och därigenom inte är kompetenta nog att inse att innehar "stor personlig mognad" och "tydlig ledarskapsförmåga" (dina egna ord).

Som sagt, grundat enbart på det sätt du uttrycker dig så tycker jag nog att psykologen har gjort en hyfsad bedömning.

Till att börja med ljög jag inte vid endera intervju. Däremot så vid den första intervjun öppnade jag mig som om det var en terapisession. Det vill säga att jag berättade om mina bekymmer och saker som tyngde mig, t.ex. att jag var ledsen över att min flickvän hade gjort slut, hade diverse problem i hemmet o.s.v. varför psykologen gjorde bedömningen att jag var deprimerad, vilket stämde, och att jag inte var lämplig för plikttjänstgöring i försvaret. Detta har jag inga som helst invändningar emot även om jag anser att lumpen vid den tidpunkten bara hade gjort mig gott i form av disciplin och fasta rutiner.

Vad jag invänder mig mot är den senaste intervjun där jag anser att jag inte fick en som du skriver "opartisk bedömning av min lämplighet" utan att den senare psykologen dömde mig efter tidigare psykologs utvärdering istället för att själv göra en objektiv bedömning av min nuvarande psykologiska status. Och eftersom att bedömningen inte heller var opartisk är det inte heller särskilt långsökt att jag försvarar mig själv. Jag påstod inte heller att alla psykologer var idioter. Däremot står jag fast vid min uppfattning att när man spenderat flera år och hundratusentals kronor på att utbilda sig till psykolog för att sedan ta en statlig anställning istället för att starta en egen mottagning för privatpersoner och därmed tjäna betydlig mer pengar i egen anställning är en form av misslyckande och ett tecken på obegåvning. Men detta är min åsikt och som jag skrev varierar det självklart från psykolog till psykolog varför de arbetar på just pliktverket. Vissa gör det p.g.a. brist på alternativ medan andra gör det av andra anledningar.

Någon som uppvisar tydliga tecken på narcissism är ju du, som anser dig kunna göra en psykologisk utvärdering av en person över internet, baserat på ett fåtal rader med text. Har du till att börja med ens en utbildning som kvalificerar dig att göra den typen av bedömning eller anser du dig bara veta allt efter att ha läst Psykologi A/B på gymnasiet? Vidare har du inte en aning om vad någon av psykologernas bedömning innefattar och kan därför inte heller instämma i någon sådan bedömning.

Om jag nu har mognat väldigt personligen sedan den första intervjun och dessutom har anförskaffat mig ledarskapsförmåga, är det då inte mer än rätt att jag anser att psykologen ska göra en objektiv bedömning av min nuvarande personlighet istället för att rätta sig efter ett tre år gammalt utlåtande?

Vid den första intervjun gjorde jag misstaget att lätta mitt hjärta för en person som ska bedöma mig och inte hjälpa mig med mina personliga bekymmer, vilket ledde till ett dåligt resultat som sedan följde med till intervjun tre år senare.
Vilket leder mig till att råda folk till att inte göra samma misstag! Faktum är att psykologerna är civilanställd personal som inte har en verklig uppfattning om vad som krävs av en soldat/officer. Så svara på deras frågor, behåll dina bekymmer för dig själv och se till att komma in på GMU:n så får du där en rättvis och objektiv bedömning av försvarets egen personal som faktiskt har koll på saker och ting och inte sitter med en mall och gör sitt bästa för att hitta åkommor och problem hos folk.

Jag är då nyss fyllda 22, och rycker in 31a jan