Vad är det absolut viktigaste i ditt liv?

Nej, det är din imbecilla trångsynta åsikt! Det får stå för dig.


Inte nog med att du har noll koll på olika japanernas bidrag till olika teknologiska uppfinningar (det är också viktigt att poängtera här att det inte är ''folkets'' uppfinningar, det är smarta individers uppfinningar i ett samhälle), men du är så trångsynt att du lyckas inte se när du motsäger dig själv. Vad i helvete har det för relevans att de har kopierat ''de vita människors'' teknologi? De har byggt samhällen som fungerar och är skitbra att leva i. Japan är ett skitbra land!! Alltså, det är inte bara vita som är kapabla att bygga samhällen som är framgångsrika.

Du sade i början: '''om du vill leva i ett bra, välfungerande samhälle så måste du leva i ett samhälle skapat av VITA människor''. Du måste väl inse att du har FEL?

Vad är det du inte förstår? Japans ekonomi, demokrati och kultur har blivit framgångsrikt tack vare att de fått enorm hjälp av den vita mannen. Utan Västvärlden hade de varit ett ruttet och fattigt u-land.

Du saknar alltså förmågan att förstå att du inte kommer att kunna ha och nyttja din lilla önskelista om 10-15 år? Du förstår alltså inte att i ett Sverige fyllt av araber, niggers och kaosblattar i allmänhet så kommer allt detta bli väldigt svårt att ha och bibehålla?

Öhh.. det handlar inte om att jag inte förstår nånting. Det handlar om att andra än ''vita människor'' har skapat fungerade samhällen.

Din ''Japans ekonomi, demokrati och kultur har blivit framgångsrikt tack vare att de fått enorm hjälp av den vita mannen.'' hamnar nog på min signatur. En sånt extremt-överdriven; efterbliven och samtidigt extremt rolig mening kan bara formas i en rasistisk hjärna.

Jag vet inte om du kommer förstå, men för mig är det här högkvalitativ underhållning. Onliners som ni rasister producerar saknar motstycke! Ni är absolut roligast av alla!

"...det kärlek gör, all rationalitet sänks till extremt låga nivåer för att ge plats åt känslan. Ibland spelar det hellre ingen roll om den älskade hatar en, man kan ändå inte sluta älska henne och är fortfarande beredd att offra sig för henne. Hoppet att man kan förändra sin älskade och kanske få henne att älska en, lever kvar in i det sista. För de besatta, tills de dör..."


---

Varför fetmarkerar du ordet "hatar" för? Är det för att det (= hat) fyller ditt eget hjärta? Är det för att DU hatar Skogsvatte? Ja! - är min gissning, efter att ha läst vad du skrivit här och i andra trådar. Och ditt beteende - tro mig - är typiskt för anti-rasister och humanister.
Ni talar om hat, hela tiden, och påpekar alltid, i dom lägena där ni har övertag, hur hatad och avskydd den förhatliga rasisten, som ni debatterar mot, är.

Detta är och förblir en evig paradox, ett smått patetiskt bevis på hur lite ni tror på, och lever upp till, era fina ideal om tolerans och öppenhet och allt vad det nu heter. Fenomenet märks av hela tiden, IRL, på bloggar, i demonstrationståg, här på FB, i riksdagen; ni befinner er i majoritet, har ett övertag, hela etablissemanget står bakom er. Och härifrån, från denna position, påpekar ni det; "vi HATAR er", det är från denna postion ni avlossar era spottloskor.

Jag förknippade en gång, jag med, (nyspråks)rasism och rasister med just HAT. Men brick by brick har jag börjat genomskåda denna illusion, att det inte alls behöver vara så, att det inte behöver vara HAT som är en (nyspråks)rasists (främsta) drivkraft(er). Att en rasist faktiskt inte ens behöver hata, överhuvudtaget.
(nyspråks)Rasisten utsätts dock för HAT, från dom, som hela tiden, påpekar vikten av tolerans och öppenhet, vikten av att INTE hata . Något stinker onekligen här ...

Det är en motbjudande besvikelse att se dessa humanister bete er på det här sättet, att eran godhet, eran tolerans och eran öppenhet, att det egentligen bara är luft, tomma ord.

Det är lite som de äckel-känslor som Harry Potter känner i slutet av sista HP-boken The Deahtly Hallows, där det i ett litet skynke ligger en föruttnad "bebis", som är en metafor till Voldemort. Voldemort, som ofta skyltar med sin hänsynslöshet och ondskefulla styrka och överlägsenhet - egenskaper som egentligen bara är skal för att dölja hans patetiska inre. Skillnaden i liknelserna är att det är tvärtom i erat fall. Ni skyltar gärna med eran godhet, men lär man känna er, och ser man hur ni beter er, så märker man hur lite ni faktiskt lever upp till denna godhet.
Ni är inga filantroper, och besvikelsen av att se vad som döljer sig under skalet (mobbare som finner tillfredställelse och trygghet i att i grupp trycka ner andra människor) mynnar ut i äckel-känslor hos mig.

Eran godhet - som var erat trumfkort, som (om den vore genuin) skulle vara den egenskap som jag verkligen skulle respektera och högakta hos er, och som vore att betrakta som er verkliga styrka - bortblåst, gång på gång, hela tiden.

Skrämmande...

Ajajaj, jag har tryckt på ömma tår, eller hur, Lantbruk? Att påpeka något så uppenbart som att ni är hatade av det ni älskar allra mest, gör ont. Det kan jag förstå men det är något ni får skylla er själva för. Det är ganska roligt att du kallar mig för ''humanist'' trots jag har aldrig sagt att jag är humanist, men ok, vill du se mig som sådan, gör du det.

Jag citerar här en mening som sammanfattar ditt underhållande och roliga inlägg rätt så bra:


Att vara humanist innebär inte att man hatar sig själv. Att vara humanist innebär inte att älska sina fiender, att älska intoleranta människor som vill en ont. Att vara humanist innebär inte att man accepterar och tolererar värderingar som går stick i stäv med de grundläggande humanistiska värderingarna. Tvärtom, ska man vara på sin vakt och mot omänsklighet, omänskliga värderingar och mot all form av förtryck vare sig det är religiöst och/eller politiskt (eller whatever).

Jag hatar inte Skogsvatte som person (för jag vet inte vem han är), men hatar gör jag för det han står för. Och förmodligen det du står för. Om du upplever det som hat mot er som personer, så är det ingenting jag kan råda över. Det era problem.
Jag ser mig själv som skeptiker, kritiker, inte bara mot rasister som du, utan även mot andra människor med andra ideologiska ståndpunkter. De kan vara islamister, extrem kristna, vänsterextremister, fascister osv. ni är alla mina fiender. Det ni står för, står jag inte för och jag kommer alltid att bekämpa er.

Jag är för godhet, tolerans, öppenhet för människor som är toleranta, goda och öppna.

Min värld är inte svart och vit, som en rasists värld. När jag säger ''hatar'' så menar jag inte ''jag hatar dig jävligt mycket, du är det värsta som finns'', jag menar bara ''jag hatar dig'', dvs. jag ogillar starkt dig. Det finns olika skalor, det mesta i livet är gråskalor där man själv måste ta ställning. Är man obekväm i de gråa skalorna så hamnar man i en enkel, bekväm svart-vit värld. Väljer man att tänka så accepterar man de gråa skalorna och lär sig att ingenting är så självklart som man tror.

Hur som helst, min poäng är iaf. att det finns ingen motsättning som humanist att hata (-> ogilla starkt) intolerans, i synnerhet religiös extremism och nationalistisk rasism.

Jag förstår inte vad ni vill komma fram till med dessa snyftinlägg?

Ni får säga vad ni tycker och tänker och har samma rättigheter som resten av befolkningen. Är det inte tillräckligt med tolerans och uppenhet?
Ska vi trycka era flygblad, smida era svärd och applådera när ni marcherar på torget också?

Lol.

Du lägger orden i munnen på mig. Jag har aldrig påstått att "individen i sig är ofullkomlig och värd förakt...", det är inte ens underförstått i min text (även om du kanske tolkar det som så). Folket skall inte definiera individen. Folket skall definiera folket, vilket det gör - och vilket speglas i de säregenheter som varje folk, kultur och ras innehar. Du måste förstå att även i min värld så är individen skilld från kollektivet, men kollektivet är en förutsättning för att individen skall kunna fungera på ett sunt och hälsosamt sätt i ett samhälle. Du måste förstå att i ett etniskt och kulturellt homogent land, utan inre konflikter mellan folkgrupper och kulturer, ett land som präglas av ideal som är till för att skydda kollektivet från negativitet (och således i slutändan även individen), så blir dessa "uppoffringar" eller som du väljer att kalla det, "avsägande av individualitet", irrelevanta. Avsägandet av individualiteten sker aldrig, men uppoffrande för kollektivet sker i perioder där det krävs. Dessa tider kan vara krigstider, djupa kriser, o.s.v. Huvudpoängen är att ett nationalistiskt samhälle inte behöver avskriva människor deras individualitet, eller avskriva kollektivet, det finns inget "varken eller". Båda dessa "preferenser" kan samexistera.

Jag skulle vilja ta Island som ett relativt bra exempel på ett folk som hålls samman genom sin rasmässiga, värdegrundsmässiga och kulturella gemenskap och identitet (nationalism). Island är ett mycket litet, men även framgångsrikt, land. Det har en distinkt kultur och historia som delas av befolkningen och som har en genuin vilja att bevara det som deras förfäder givit dem. Även om människor i allmänhet inte reflekterar över detta i sitt vardagsliv så kommer denna identitet och nationalistiska sammanhållning att göra sig ljudligt hörd i tider då den behövs. Det ligger i människans natur att värna sina egna, och det kommer man göra - oberoende av liberalistisk judepropaganda eller anarkistisk Alfa-Omega-propaganda.


Och här är skillnaden mellan oss. Du anser att den "nationalistiska gemenskap" som jag talar om är "intet värd" enbart för att den inte bygger på en ömsesidig gemenskap mellan individer (som du av någon anledning verkar tycka är den enda som betyder något). Du fortsätter hävda denna "fantasi" om vad ett "folk" egentligen är. Ett folk är naturligtvis de människor som knyts samman av sitt geografiska och rasmässiga ursprung, sin kultur, språk, värderingar, historia, och de intressen som dessa kämpar för. Detta skapar en gemenskap, en nationell sådan, kopplat till kollektivet och är inte en "egoistisk union", som du försöker få det till.


Nej, det där "extra" flyter inte runt i tomrummet. Läs Durkheim, och när du ändå är på G, läs Weber. Det där "extra" försvinner naturligtvis med individerna, då samhället är en produkt av populationen som kollektiv. "Samhället" är förövrigt i realiteten ett av de mest svårdefinierade sociologiska begrepp som finns, även om jag personligen utgår från förklaringen att samhället är den struktur som är produkten av de individer som samverkar på den geografiska ytan.

"Hivemind", även om det naturligtvis är ett lustigt ordval, är i allra högsta grad verkligt. Vilket bland annat judarna utnyttjar till max för att degenerera och korrumpera stora massor av individer. Människor i allmänhet (och människan som flockdjur) är i mångt och mycket (som William Pierce brukade kalla dem) "lemmings". Människor i allmänhet har alltid varit och kommer alltid att vara så kallade "lemmings", eller vad jag personligen kallar "drönare". Drönare skapar inte sin egna uppfattning på ett individuellt och självständigt sätt, utan tycker vad massan tycker; tycker det som man uppfattar att människorna i sin omgivning tycker är rätt. Detta är naturligtvis inte konstigt på något sätt, men i det nationalistiska samhälle jag vill leva (och när vi lyckats skapa det) så kommer utrymme för individen och dennes fria val av livsstil att existera i allra högsta grad. Observera att det inte betyder fullständig anarki vad gäller lagar och regler, utan generella normer, principer, traditioner och kollektiva beteendemönster kommer ändå finnas. Och dessa kommer följa människans natur att värna sina egna, sitt folk.

Edit: När vi ändå är inne på Durkheim så är det värt att nämna att det var han som myntade "hivemind", eller "kollektivt medvetande" (collective consciousness). Wikipedia sammanfattar.

"Collective consciousness was a term coined by the French sociologist Émile Durkheim (1858–1917) to refer to the shared beliefs and moral attitudes which operate as a unifying force within society."


Jag förstår inte din illvilja att helt neglegera den enda anledning till att människorna är den högst stående arten på den här planeten - nämligen kollektivet, vår förmåga till komplex kommunikation och samarbete. Hur mycket du än hävdar att enskilda negrer kan fungera bättre än vissa enskilda skandinaver i ett visst samhälle så kommer denna enskilda neger efter ett tag att utgöra ett kollektiv av negrer som delar samma rasmässiga, möjligtvis kulturella, och historiska identitet - och dessa kommer söka sig till varandra. På samma sätt kommer skandinaven att söka sig till andra skandinaver och utgöra ett kollektiv. Och det är här skillnaden mellan rasmässiga kollektiv bör uppmärksammas. För vi kan utan några som helst skrupler konstatera att rasmässiga kollektiv fungerar olika - har alltid gjort och kommer alltid göra.


Men ett samhälle vars enda "ihophållningsfaktor" är icke-aggression, beroendet av varandras tjänster (handel, o.s.v.) kommer aldrig att fortleva längre tidsperioder utan konflikter och underliggande oro. Ett sådant samhälle kommer heller aldrig kunna existera under en särskilt lång tidsperiod utan att det skapas en geografisk (eller nationell om du så vill) gemenskap mellan de interagerande individerna. Om samhället är mångetniskt och mångkulturellt kommer även en naturlig gemenskap att skapas mellan de olika grupperna. Dessa grupper kommer värna sina egna och vara beredda att gå i strid för att försvara det som man själv anser är "sina egna". Du säger att samhället kommer bryta samman när det inte längre tjänar den enskilde individens syften och intressen. Men om ett samhälle nu överhuvudtaget inte skall "bryta samman" från första början så måste ju dessa individer dela intressen, ty en enskild individ som blir irriterad eller är onöjd med systemet kommer att uteslutas av resterande individer i samhället för att han inte lever upp till de normer och värderingar som (kanske subliminalt) skapats genom det kontinuerliga interagerandet. Ett samhälle som byggs av människors beroende av varandras tjänster, och vars enda ihophållningsfaktor är just detta beroende, kommer att krackilera så fort en enskild individ bryter normen.


Jag delar denna uppfattning.


Absolut inte. Det jag påstår ligger i dessa begrepp är varken mer eller mindre. Ras och folk är i allra högsta grad levande koncept.

Jag tyckte att det började jättebra och lät väldigt bra innan du började gå in på det vanliga "värna om vår kultur och överlevnad" (ursäkta uttrycket) bullshiten(det är inte själva ämnet som är bs utan din bristande verklighetsuppfattning). Fortsatte att läsa en bit men förstod snabbt att det är samma gamla vanliga hjärntvättade snack utan något som helst bevis som grund. Du kan skriva en wall med text som sträcker sig mot oändligheten men utan bevis kommer din post att säga lika mycket om verkligheten som en helt tom post, nämnligen ingenting.

Ex på påstående som saknar bevis:" För det första håller Europa och resterande delar av den vita världen på att förvandlas från vita, till svarta platser."

För att svara på frågan. Flickvännen, studierna, kompisarna och familjen(kan nog inkludera min WoW karaktär också).

Menar du att mitt sexliv kommer bli sämre om tio år och att mina vänner inte längre vill vara vänner med mig? Hur kan du veta detta? Har du en kristallkula? Du kanske rent av är den nya Saida?

Nej!

Föreligger det en orättvisa så kan du inte begära att vi inte ska påpeka det, det handlar inte om offermentalitet eller martyrskap. Tänk på att SD aldrig själva sagt sig vara martyrer, de har bara påpekat det orättvisa sättet de blivit behandlade på. Martyrstämpeln har media och etablerade politiker själva gett dom.
DU beter dig på samma sätt som media och etablerade politiker här.