Det här är faktiskt jäkligt intressant, för jag har uppfattat och läst Alpha-Omegas text på ett helt annat sätt och kommit till helt andra slutsatser än vad du gjort.
Citat:
Ursprungligen postat av Skogsvatte
Nationalistisk gemenskap innebär inte kärlek på ett individuellt plan, likt det Alpha-Omega vill kalla "egoistisk gemenskap", men som jag snarare skulle vilja kalla ömsesidig gemenskap. Nationalistisk gemenskap handlar om den kollektiva gemenskapen som råder inom en nation, mellan folket. Att förneka att denna typ av gemenskap överhuvudtaget existerar är naturligtvis oerhört patetiskt. Jag har aldrig påstått, vilket Alpha-Omega verkar tro, att en slags nationalistisk kärlek till folket går att likställa med en ömsesidig kärlek mellan två individer inom exempelvis en familj eller ett kärleksförhållande. Att han sedan väljer att kalla dessa folkliga egenskaper för "meningslösa" och "triviala" är ju en definitionsfråga. Jag anser däremot att de egenskaper som folket som kollektiv bär på i allra högsta grad inte är "meningslösa och triviala".
Sociologen Émile Durkheim utvecklade teorierna om social gemenskap och sammanhållning, och myntade bland annat frasen "Samhället är större än summan av sina beståndsdelar". Ett samhälle, med ett folk av kulturellt och etniskt homogen sammansättning, är i yttersta grad något mycket mer än summan av varje enskild individ. Det råder inte bara ett samspel mellan samhällets alla individer, utan det finns även en underliggande gemenskap vars krafter håller samman den struktur som populationen ger upphov till. Att ömsesidig kärlek går att skilja från nationalistisk kärlek är naturligtvis en självklarhet. Jag älskar inte varje enskild individ inom det svenska folket, men jag älskar folket, som kollektiv, vars samlade sociala och produktiva handlingar gett upphov till det här landet, till den här världen, den vita världen. Den nationalistiska gemenskapen syftar därmed inte till människors individuella egenskaper så som kompetens, falskhet eller "jävlighet".
Läs sociologi på en något högre nivå än samhällskunskapsböckerna i gymnasiet, så kanske du inser vad ett samhälle är, hur det byggs och upprätthålls - och kanske framför allt: Hur det förstörs.
Poängen med Alpha-Omegas argument var att han gav, som jag ser det, ett bättre alternativ än den nationalistiska gemenskapen. Att vara med i/bygga upp en organisation [en gemenskap] som utgår ifrån mina
värderingar, mina
åsikter är en mycket bättre gemenskap än nationalistisk gemenskap.
Det är upp till var och en om de uppskattar och värderar ''folket'', ''den vita rasen'' osv. Jag gör inte det. För mig är det viktigt att leva i ett bra, välfungerande samhälle. För mig spelar det ingen roll vilken ras/etnicitet människorna i det samhälle jag lever i har. För mig spelar det ingen roll hur människor ser ut, däremot spelar det roll vad de har inom sig, åsikter, värderingar, föreställningar.
Den rasistiska föreställningen bygger på floskeln att människor som ser ut på ett visst sätt har en inneboende kultur/beteende. En kategorisering av människor som leder till att individer exkluderas bara för att de ser ut på ett visst sätt. En föreställning om att kollektivet är viktigare än individen - en raka-motsatsen-föreställning till det samhälle vi lever idag. En raka-motsatsen-princip till det jag står för.
Citat:
Ursprungligen postat av Skogsvatte
Poängen är ju att det har en betydelse. Nu verkar hans inlägg vara taget ur sitt kontext, men hela konceptet bakom "egoismen", "anarkismen", eller vad Alpha-Omega nu förespråkar, faller på sin egen orimlighet. Ett samhälle vars grund bygger på egoism kan aldrig fungera på ett sunt och stabilt sätt. Ett samhälle måste byggas på en slags kollektiv vilja till produktivitet, samlevnad och värnande. Varje kultur i världen bygger på den kollektiva gemenskapen mellan folkgrupper.
Poängen var ju att det inte har någon betydelse för honom.
Citat:
Ursprungligen postat av Skogsvatte
Egoistisk union är inget annat än ett koncept, en hypotes, en vision, ett påhitt, som saknar verklighetsförankring när det kommer till stora, nationsmässig, samhällen. Det finns hundratals, förmodligen tusentals, exempel på unioner som bildats av helt andra orsaker än egoism. Jag tycker Cimmerians inlägg är oerhört kraftfullt, och Alpha-Omegas svar är oerhört svagt. En soldat som drar ut i krig för att försvara sitt land och är beredd att dö för sakens skull, gör (gjorde?) inte det av sin egna egoistiska vilja att få leva vidare. Utan för sitt folk, och det land som han eller hans förfäder byggt och håller kärt. Ett land är ju sannerligen ingen individuell egendom, utan en kollektiv. Menar du att soldaten drar ut i krig för att försvara sin egna åkerplätt, eller drar han ut i krig för att kämpa för att det som hans förfäder dött för att bygga? Det land som hans folk byggt? En åkerplätt går ju sannerligen att beskydda på så många andra sätt än att dra ut i krig tillsammans med tusentals andra soldater.
Att han överhuvudtaget benämner folk, och ännu vidrigare, ras, som "tomma koncept" är klandervärt på alla tänkbart möjliga plan. I synnerhet ras, som ju är en vetenskaplig självklarhet - medan "folk" snarare är ett sociologiskt begrepp, men inte för den delen särskilt mindre "tomt" än begreppet "ras".
Poängen var, precis som i det första argumentet, att det finns viktigare och
mycket bättre gemenskap än nationalistiska gemenskapen. Jag har inte läst så mycket om egoistiskt union, men att folk samlas/bygger organisationer för att försvara sina egna intressen låter vettigt. För de gör ju det hela tiden.
Sedan, ja, jag håller med, de flesta soldater som kommer från samma land har en
känsla för nationen, sin hembyggd eller vad man nu vill kalla det för. Den känslan är nationalistisk/patriotisk men känslan att bevara ''den vita rasen''; ''folket'' är en rasistisk känsla. Det är en jävla skillnad för de är inte samma känsla.
Det finns flera länder idag där soldater har olika ursprung/raser/etnicitet men kämpar för samma land. USA är ett bra exempel på vad jag talar om. Man kan vara nationalist och anti-rasist precis som man kan vara rasist och anti-nationalist.
Citat:
Ursprungligen postat av Skogsvatte
Detta är ett klassiskt exempel på ett tu quoque-argument. Att jämföra människor eller grupper vars ideologiska eller religiösa uppfattning kan likna min, och bevisats fel, är inte ett bevis för att jag har fel. Det är även ett utmärkt exempel på svag liknelse, vilket bara bevisar din desperata brist på argument.
Du missade mitt argument om
börda och
ansvar eftersom du fastnade i min åsikt att jag tycker ni är lika religiösa sekter.
Läs om ditt startinlägg och tänk på vad och hur du argumenterar. Är det med hjälp av
skuld (''våra förfäder har byggt vårt land därav vårt ansvar och
plikt att bevara vårt land'') du och dina gelikar tänker förföra svenskars hjärtan med?
Jag tycker att du skriver riktigt bra, men jag håller inte med dina värderingar och tycker du är så irrationell som man kan bli. Din extrema kärlek för fosterlandet verkar ha förblindat dig totalt. Men det är ifs. det kärlek gör, all rationalitet sänks till extremt låga nivåer för att ge plats åt känslan. Ibland spelar det hellre ingen roll om den älskade
hatar en, man kan ändå inte sluta älska henne och är fortfarande beredd att offra sig för henne. Hoppet att man kan förändra sin älskade och kanske få henne att älska en, lever kvar in i det sista. För de besatta, tills de dör.
Nu är det så att det handlar inte om en tjej, men hade det gjort det, så hade ni,
nationalistiska rasister, varit tvättäkta
romantiker!