2011-12-27, 13:40
  #20689
Medlem
Håller på och repeterar lite matte D i hopp om att plugget skall gå lättare till hösten. Har inte riktigt tiden att lägga att för mycket omtanke och tänkte att någon vänlig själ här på flashback kanske kan visa kort och koncist hur man löser två tal:

Lös ekvationen cos3x = cos4x Svara i grader


Lös ekvationen (sinx)² -1 = 1,5sinx
Citera
2011-12-27, 14:05
  #20690
Medlem
integralen av (e^(ax)sin(bx)) kan skrivas på formen (e^ax(asin(bx)-bcos(bx))/(a^2+b^2)

Fast jag fattar inte hur dom har gjort? Jag har avnändt mig av patiell integrering på flera olika sätt men det blir inte samma sak.
Citera
2011-12-27, 14:21
  #20691
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Derivative
integralen av (e^(ax)sin(bx)) kan skrivas på formen (e^ax(asin(bx)-bcos(bx))/(a^2+b^2)

Fast jag fattar inte hur dom har gjort? Jag har avnändt mig av patiell integrering på flera olika sätt men det blir inte samma sak.
Integrera partiellt två gånger:
∫ e^(ax) sin(bx) dx = { partiell integration } = (1/a) e^(ax) sin(bx) - ∫ (1/a) e^(ax) b cos(bx) dx
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a) ∫ e^(ax) cos(bx) dx = { partiell integration }
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a) ( (1/a) e^(ax) cos(bx) - ∫ (1/a) e^(ax) (-b sin(bx)) dx)
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a²) e^(ax) cos(bx) - (b/a)² ∫ e^(ax) sin(bx) dx
Notera att ursprungsintegralen finns med som en term i sista ledet, men med en faktor framför.

(1 + (b/a)²) ∫ e^(ax) sin(bx) dx = (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a²) e^(ax) cos(bx)

(a² + b²) ∫ e^(ax) sin(bx) dx = a e^(ax) sin(bx) - b e^(ax) cos(bx)
= e^(ax) (a sin(bx) - b cos(bx))

∫ e^(ax) sin(bx) dx = e^(ax) (a sin(bx) - b cos(bx)) / (a² + b²)
Citera
2011-12-27, 14:28
  #20692
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av manne1973
Integrera partiellt två gånger:
∫ e^(ax) sin(bx) dx = { partiell integration } = (1/a) e^(ax) sin(bx) - ∫ (1/a) e^(ax) b cos(bx) dx
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a) ∫ e^(ax) cos(bx) dx = { partiell integration }
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a) ( (1/a) e^(ax) cos(bx) - ∫ (1/a) e^(ax) (-b sin(bx)) dx)
= (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a²) e^(ax) cos(bx) - (b/a)² ∫ e^(ax) sin(bx) dx
Notera att ursprungsintegralen finns med som en term i sista ledet, men med en faktor framför.

(1 + (b/a)²) ∫ e^(ax) sin(bx) dx = (1/a) e^(ax) sin(bx) - (b/a²) e^(ax) cos(bx)

(a² + b²) ∫ e^(ax) sin(bx) dx = a e^(ax) sin(bx) - b e^(ax) cos(bx)
= e^(ax) (a sin(bx) - b cos(bx))

∫ e^(ax) sin(bx) dx = e^(ax) (a sin(bx) - b cos(bx)) / (a² + b²)


tusen tack!
Citera
2011-12-27, 15:35
  #20693
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sp3tt
Funderade lite på att PDE är separabla i vissa koordinater men inte andra, till exempel schrödingerekvationen för väteatomen, separabel i sfäriska men inte i cartesiska, för H_2+ kan man separera i elliptiska koordinater men inte i cartesiska. I båda fallen har vi en ekvation Hf = Ef där H är en operator på hilbertrummet L^2(R^3), i cartesiska koordinater. Men i sfäriska koordinater är ju H en operator på L^2(R x [0 2pi] x [0 pi], r^2sin(theta)drdphidtheta) där x är cartesisk produkt och det andra volymselementet. Eftersom man kan byta till sfäriska koordinater borde ju dessa vara isomorfa eller hur?

Nja. Om man använder notationen L²(R × [0, 2pi] × [0, pi]) så tolkar jag det som att normen är L² över det rektangulära området R × [0, 2pi] × [0, pi], där det området ges det uppenbara "rektangulära" Lebesgue-måttet. Denna norm är inte samma som L²-normen man får från R³, utan det skiljer sig med en funktionaldeterminant typ r² sin θ eller vad det nu blir.

Men ja, med rätt tolkning av L²(R × [0, 2pi] × [0, pi]) (som ett viktat L²-rum) så är detta isomorft med L²(R³), ja.

Citat:
Ursprungligen postat av sp3tt
I alla fall, om vektorrummen är isomorfa så är också motsvarande operatorrum isomorfa med någon associerad isomorfi, det vill säga, vi kan uttrycka H i sfäriska koordinater. Ekvationen är separabel om den kan skrivas som en summa av termer sådana att H_x[f(x)g(y)h(z)] = g(y)h(z)H_x[f(x)] och så vidare. Om nu L^2(R^3) är L(R)^(\otimes 3). Att ekvationen är separabel innebär då att H = H_x \otimes I_y \otimes I_z + ... där I_y,z är identitetsoperatorn. Att separera en PDE är då att hitta ett rum isomorft till sitt ursprungliga, så att isomorfin avbildar H på en summa H_1 \otimes I_2 \otimes I_3 + ... Låter det vettigt? (Man skulle nästan haft en fortsättningskurs i linjär algebra... Boktips?)

Det låter vettigt, men jag måste erkänna att jag inte har så bra koll på det här. Boktips vet jag nog inte heller om jag har.
Citera
2011-12-27, 15:43
  #20694
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Jo jo, men vad är V och I i det specifika resultatet? En vettig kursbok skulle formulera sig som "let k be algebr. closed, V=... and I=..., then..."

Både V och I är alltså funktioner. Jag definierar funktionen V genom att säga vad dess output är om man ger den som input ett visst ideal J, nämligen

V(J) = {x ∈ k^n : f(x) = 0 för alla f ∈ J}.

På så sätt definierar jag en funktion V: {delmängder av k[x1,...,xn]} -> {varieteter i k^n}. På samma sätt kan jag definiera I:{delmängder av k^n} -> {ideal i k[x1,...,xn]} genom

I(Y) = {f ∈ k[x1, ..., xn] : f(x) = 0 för alla x ∈ Y}.

Satsen säger att V och I är varandras tvåsidiga inverser, om man begränsar deras definitionsmängder på lämpligt sätt.

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
En annan fråga:

Consider A = k[x,y]/(xy) and S={1,x,x^2,...}. Then S^-1 A = k[x,x^-1]; note that F(A)=k[x] ⊂ k[x,x^-1]." (F är avbildningen a till a/1 från A till S^-1 A)

Förstår inte detta för jag förstår inte hur elementen i A ser ut. (xy) = multipler av xy. Vart hamnar t.ex 1, 1+x^2, x+y när man kvotar med (xy)?

Det blir ju bara ju bara sidoklasserna 1 + (xy), 1 + x² + (xy), x + y + (xy).

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
Sen förstår jag inte hur bilden av F kan vara k[x], alltså "lika med" - möjligen isomorfa?

Du har nog rätt, men i algebran så brukar man vara ganska slarvig med att skilja på isomorfi och identitet, i alla fall när isomorfin är naturlig. I det här fallet så tycker jag meningen "Then S^-1 A = k[x,x^-1];" implicit säger "låt oss hädanefter betrakta S^-1 A och k[x, x^-1] som identiska, genom den uppenbara isomorfin som tar (x + (xy) )/ (1 + (xy)) i S^-1 A till elementet x i k[x, x^-1], och som dessutom är en homomorfi av k-algebror."

Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
F(A) innehåller ju ekvivalensklasser medan k[x] innehåller polynom, de kan inte vara "lika", eller?

Jo precis, men om man som ovan redan bestämmer sig för att identifiera S^-1 A med k[x, x^-1], så kommer F(A) vara en delmängd av S^-1 A, dvs en delmängd av k[x, x^-1], och då skulle de kunna vara polynom.
Citera
2011-12-27, 16:22
  #20695
Medlem
Chainlesss avatar
Ursprungsuppgift: lg(x+4)-lg(4x)=0.5*lg(x^4) (1)

Efter att ha använt logaritmregler blir (1): x^3-(x/4)=1 (2)
(2) är samma sak som: (1/4)*x*(2x-1)*(2x+1)=1 (3)

Svaret är: x = (1/12)*((864-24 sqrt(1293))^(1/3)+2 (3 (36+sqrt(1293)))^(1/3)) (4)

Hur tar jag mig från ekv.(3) till (4)?

Ps. Det här är en matte c uppgift. Känner mig korkad som trots att jag pluggar på universitet inte kan hjälpa min lillebror med det här. Hjälp uppskattas!
__________________
Senast redigerad av Chainless 2011-12-27 kl. 16:33.
Citera
2011-12-27, 16:38
  #20696
Medlem
sp3tts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Nja. Om man använder notationen L²(R × [0, 2pi] × [0, pi]) så tolkar jag det som att normen är L² över det rektangulära området R × [0, 2pi] × [0, pi], där det området ges det uppenbara "rektangulära" Lebesgue-måttet. Denna norm är inte samma som L²-normen man får från R³, utan det skiljer sig med en funktionaldeterminant typ r² sin θ eller vad det nu blir.

Men ja, med rätt tolkning av L²(R × [0, 2pi] × [0, pi]) (som ett viktat L²-rum) så är detta isomorft med L²(R³), ja.
Jo, därför L^2(R x [0 2pi] x [0 pi], r^2sin(theta)drdphidtheta). Boken jag hade om hilbertrum använde notationen L^2(V, f) för L^2-rummet viktat med funktionen f.

Citat:
Det låter vettigt, men jag måste erkänna att jag inte har så bra koll på det här. Boktips vet jag nog inte heller om jag har.
Okej, tack ändå! Jag kanske kollar i någon kursbok i PDE.
Citera
2011-12-28, 01:40
  #20697
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Chainless
Ursprungsuppgift: lg(x+4)-lg(4x)=0.5*lg(x^4) (1)

Efter att ha använt logaritmregler blir (1): x^3-(x/4)=1 (2)
(2) är samma sak som: (1/4)*x*(2x-1)*(2x+1)=1 (3)

Svaret är: x = (1/12)*((864-24 sqrt(1293))^(1/3)+2 (3 (36+sqrt(1293)))^(1/3)) (4)

Hur tar jag mig från ekv.(3) till (4)?

Ps. Det här är en matte c uppgift. Känner mig korkad som trots att jag pluggar på universitet inte kan hjälpa min lillebror med det här. Hjälp uppskattas!


Är du säker på att det här är en matte c uppgift? Att lösa tredjegradsekvationer utan någon känd rot är inte matte c nivå
...
Citera
2011-12-28, 11:13
  #20698
Medlem
Chainlesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Red-nuht
Är du säker på att det här är en matte c uppgift? Att lösa tredjegradsekvationer utan någon känd rot är inte matte c nivå
...

100% säker att det är tänkt att vara en matte c uppgift. Misstänker dock att hans lärare har skrivit fel.
Citera
2011-12-28, 16:04
  #20699
Medlem
spudwishs avatar
Tack dbshw. Fler frågor:

1. "The Zariski topology of Spec A is the topology whose closed sets are of the form V(I) = { P in Spec A | P contains I }, I an A-ideal."

2. (A ring, S multiplikativ, defn F som a->a/1 : A->S^-1 A) ker(F) = { a in A | sa=0 for some s in S }"

3. "Given a ring hom. F:A-B, there is a correspondence e:{ideals of A}-{ideals of B} given by e(I)=F(I)B=IB (called extension)"


1. Vad menas? Jag tänker på sluten mängd som i analys att alla randpunkter ingår i mängden och att en randpunkt är whatever, men vad säger man här? "OMM en mängd är på denna form så är den sluten, annars inte"?

2. Vad är ker(F), jo alla element i A som avbildas till nollelementet i S^-1 A, dvs 0/1 = { (b,t) i AxS | (b,t)~(0,1)<=>u(0*t-b*1)=ub=0 för någon inverterbar u i S }. Blir osäker på om detta är samma som man beskriver ker(F) ovan, särskilt när den ovan bara säger "some s" medan 0/1 som klass talar om "något inverterbart u". Jag antar att ker(F) blir något sorts uttalande om nolldelares existens, men ja...

3. Lite osäker på mängdnotation. Stämmer det att IB = { xy | x i I, y i B } ?
Citera
2011-12-28, 16:51
  #20700
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av spudwish
1. "The Zariski topology of Spec A is the topology whose closed sets are of the form V(I) = { P in Spec A | P contains I }, I an A-ideal."

/.../

1. Vad menas? Jag tänker på sluten mängd som i analys att alla randpunkter ingår i mängden och att en randpunkt är whatever, men vad säger man här? "OMM en mängd är på denna form så är den sluten, annars inte"?
Med en topologi avses generellt i matematiken en klass av mängder, vilken har vissa egenskaper.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Topologi#Definition
Mängderna i klassen kallas öppna, och komplementen till öppna mängder kallas slutna. Därför kan man lika gärna definiera vilka mängder som skall vara slutna, vilket är vad man gör i detta fallet.

Mer om Zariski-topologier:
http://en.wikipedia.org/wiki/Zariski_topology
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in