Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Ja. Visst är det så. Och nu sitter vi med facit i hand. Som vi alla redan räknat ut så kunde åklagaren mycket riktigt inte få fram någonting som kunde användas för att väcka åtal. Därför blev hon tungen att lägga ner.


Inga konstigheter där. JA fick grön flagg av åklagaren för att lämna landet. Han har aldrig motsatt sig förhör. Hans advokater har upprepade gånger vädjat om att ett förhör ska genomföras. Den enda som motarbetat förhör och flytt rättvisan har varit åklagaren.


Tyvärr har det uppenbarligen inte funnits något frikort som tvingat åklagaren att förhöra. Assange och de båda målsägande AA och SW har mycket riktigt gjorts rättslösa på grund av åklagarens beslut att hellre förhala än förhöra.

Dock är det något tveksamt om huruvida de båda målsägande kan utkräva moraliskt ansvar från den svenska åklagaren när deras egna biträden, Borgström och Fritz stödde åklagarens val att på ett tidigt stadium i alla praktiska hänseenden i princip lägga ner undersökningen hellre än att förhöra.

Assange däremot som genom sina svenska advokater hela tiden vädjat om förhör är den som tydligast kan betraktas som att ha blivit rättslös på grund av att Marianne Ny (vilket hon erkänt 7:e september 2016) valde att låta fallet rinna iväg mot preskription hellre än att förhöra i London.

FN:s expertgrupp UNWGAD är den främsta internationella instansen för bedömning av godtyckligt frihetsberövande.

Dock ser det ut som att det finns två motsatta ståndpunkter vad gäller deras auktoritet.

Å ena sidan har vi en anonym snubbe på internet som drivs av hat mot Assange och därför tycker UNWGAD är jätte-jättedåliga.

Å andra sidan har vi ECHR, Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, som år 2005 slog fast att UNWGAD har precis samma auktoritet som de själva har att tillrättavisa länders brott mot mänskliga rättigheter.

Frågan är vilken åsikt som väger tyngst när vi ska bedöma UNWGAD:s auktoritet?

Ska vi lita på Europadomstolen i Strasbourg eller på en anonym näthatare på flashback... hmm... oj vad svårt det blev...

Alla fall ska behandlas adekvat. När det gäller en asylsökande kan det finnas saker att ta hänsyn till som man inte behöver ta hänsyn till för icke-asylsökanden, till exempel i utlämningsfrågor. Det är tveksamt om det ska kallas särbehandlig om alla i samma situation behandlats lika. Marianne skulle alltså ha särbehandlat JA bara om hon behandlat andra i samma situation på ett annorlunda sätt, utan att detta varit motiverat.

Jag gissar att Marianne bara bluffar i vanlig ordning när hon yrar om särbehandling. Mer än fyrtio personer, misstänkta såväl som vittnen, hade förhörts UK under tiden hon vägrade förhöra Assange. Alltså utsatte hon honom för negativ särbehandling, för hon är en maktgalen tant som särbehandlar efter eget godtycke.

När det gäller särbehandling kan man kan tala om positiv, negativ och adekvat särbehandling. Hade hon utsatt honom för adekvat särbehandlig istället för negativ hade hon sluppit UNWGADs kritik. Fast, som sagt, det är tveksamtom det överhuvudtaget behöver kallas särbehandling att förhöra utomlands när det gör så ofta som det gör. Marianne jämför honom med fel personer, det vill säga med de som inte har någon anledning alls att förhöras utomlands.

Man kan väl säga så här, att de allra flesta inte behöver transporteras till ett annat land för att förhöras. Att Marianne ändå insisterade på det för just JA betyder att hon utsatte honom för negativ särbehandling.

Har du synpunkter på hur Arnault behandlas så hör det inte hemma i denna tråd. Om Arnault inte behandlas rätt så legitimerar detta inte att JA ska särbehandlas. Alla ska behandlas enligt gängse lag och lagstiftning. Mig veterligen så har Arnault heller inte försökt komma undan genom att gömma sig på en ambassad.

Du vet mycket väl att detta inte är en korrekt skildring av verkligheten. Förundersökningen lades ner för att det inte fanns några utredningsåtgärder kvar, som konsekvens av att JA med stöd av Ecuador lyckades undandra sig delgivning av misstanke. Hade delgivning kunnat ske så hade åtal kunnat väckas. Nu får vi vänta och se vilket som kommer först:

1. JA lämnar ambassaden och grips av brittisk polis. Förundersökningen kan då tas upp igen, JA kan delges misstanke om våldtäkt och därefter begäras utlämnad till Sverige så att rättvisan får sin gilla gång efter att ha pausats sedan 2010, från flykten undan rättvisan till ambassaden 2012 i synnerhet.
2. Även SW blir rättslös efter att JA har gömt sig undan på ambassaden i väntan på preskription, precis det som drabbade AA 2015.

Vi vet nu att Marianne Ny ljög om orsaken till nedläggningen.

Det finns inget rättssystem på den här planeten där den misstänkte bestämmer om åtal ska väckas.

"- Åklgaren kunde inte väcka åtal för den misstänkte kände inte för det..."

Professor emeritus Christian Diesen påpekade mycket riktigt det bisarra i den lögnen.

Det allra mest skrattretande med Marianne Nys lögn var att hon visade med sitt handlande att hon själv inte trodde på den. Under drygt ett halvårs tid gick förhöret tydligen utmärkt att jobba med.

Det var först ett halvår senare - den dag som hon blev tvingad att lägga ner - som hon kom på att förhöret var oanvändbart.

"Aaaaaahhh, ja juuuuuuust det. Det där förhöret som vi ägnat ett halvår till att översätta... det var förresten helt oanvändbart från första början... sa jag det eller?"

Om åklagaren efter sju års pausande inte hittat någon substans i brottsmisstankarna så kan hon inte väcka åtal, och måste därför lägga ner. Så enkelt är det.

Hur i all världen hade Marianne Ny kunnat förutse, att strategin att bara låta åren gå... och gå... och gå... till slut skulle leda till att tiden tog slut? Där kan man snacka om osis...

Det intressanta är jämförelsen. Alla ska som du säger vara lika inför lagen. Om Arnault behandlas annorlunda belyser det hur orättvist Marianne särbehandlat Assange.

För att underlätta jämförelsen kans man hoppas Arnaultfallet läggs ner för att tas till överprövning under Marianne. Hon har ju tid nu när hon lagt ner Assange.

Assange väntade i Sverige från 21 augusti (då han först hörde talas om anmälan) till 27 september (då han åkte till ett sedan länge inplanerat möte). Arnault flydde däremot genast, vad man förstått.

Nu var det ju du som tog upp "särbehandling" beträffande Assange.

Då är ju fallet Arnault en adekvat jämförelse till hur Assange behandlats. Det borde inte vara svårt att fatta.

Jean Claude Arnault har lämnat landet. Så vitt bekant utan att fråga polis eller åklagare om lov (som Julian Assange gjorde genom advokat Hurtig). Vistas alltså nu i Frankrike, med vilket Sverige har avtal om ömsesidig rättshjälp.

Arnault har ju inga som helst skäl att begära asyl på en ambassad i Paris. Det finns ingen pågående rättsprocess mot honom i USA, som han har anledning att skydda sig mot. Det finns därför inte heller någon ambassad som skulle ge honom asyl om han sökte. Förstår du verkligen inte skillnaden gentemot Assange? Eller låtsas du bara vara enfaldig?

Appropå särbehandling och likhet inför lagen. Läs och begrunda ansvarige domare Erica Hemtkes avvisning av den tekniska bevisningen i Fittja-fallet där dom kom precis.



Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6845996

Det är på tiden med en ordentlig genomlysning av turerna kring Sveriges hantering av JA, och ja, inte bara JA om man skall tro nedlagda fall och domslut som man läser varje vecka nu förtiden.

Vad är din poäng? I Fittja-fallet finns det ett antal faktorer som gör att det inte är relevant på något sätt att jämföra med JA-fallet.

- JA har undandragit sig rättvisan genom att gömma sig på ambassaden, dvs fallet har inte ens kommit till tingsrätten. Vi har alltså ingen aning om vad tingsrättens skulle besluta om man hade möjlighet att väcka åtal och bedriva rättegång (vilket inte går nu då JA gömmer sig på ambassaden och t.o.m. lyckas vägra ta emot delgivning av misstanke).

- Det är svårt att dra slutsatser i Fittja-fallet baserat på tingsrättens dom. Fallet lär överklagas.

- I Fittja-fallet verkar det vara så att kvinnans berättelse stämmer dåligt med insamlad bevisning (enligt vad man sagt på nyheterna). Detta gör att hennes berättelse blir mindre trovärdig.

- I fallet JA så är det som sagt svårt att dra några slutsatser då JA i maskopi med Ecuador hittills lyckas göra JA untouchable för rättvisan och man kan därmed inte ens väcka åtal.

Din jämförelse är sålunda helt irrelevant. Du jämför en preliminär dom (som troligen kommer att överklagas) med fallet JA där man inte ens kommer till åtal som konsekvens av att JA flytt undan rättvisan med stöd av bananrepublik.

Att då jämföras med en av AA inlämnad kondom utan minsta tillstymmelse till DNA.

Relevant jämförelse, eller hur?

Varför skulle han ha kommit till Tingsrätten? Han har inte blivit kallad, än mindre åtalad, under sex och ett halvt år inte ens förhörd och dessutom aldrig delgiven misstanke. Skulle han ha traskat in på Tingsrätten och bett om en rättegång? Du har helt missförstått arbetsfördelningen mellan åklagare och privatperson.