Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Förundersökningen angående AA var inte avslutat och det fanns säkert motsvarande delvningsproblem som förhindrade åtal. Åklagaren kunde inte göra så mycket i och med att JA inväntade preskription med stöd av bananrepublik.
AA är ju en skärpt kvinna. Enligt henne själv har hon en IQ på 140, hon är välutbildad och har bland annat praktiserat på svenska ambassaden i Buenos Aires, till och med varit bosatt på ambassaden under en tid och säkerligen utnyttjat deras damtoalett ett flertal gånger.
Varför bevakar hon inte sina rättigheter bättre? Hon är vältalig, kompetent, och borde kunna hävda sina rättigheter i ljuset av
FNs brottsofferdeklaration. För det finns faktiskt en sådan. Deklarationen är i och för sig inte judiriskt bindande i sig utan måste införlivas i vart lands egen lagstiftning, och har dessvärre inte fått någon större uppmärksamhet i Sverige.
Det verkar som om AA och SW genom att vara målsägare faktiskt kunde betecknas som brottsoffer, trots att det i detta fall var tveksamt om det ens förekommit något brott. Termen blir olycklig genom att den indirekt tycks måla upp den misstänkte som en gärningsman, som brottslig, långt innan denne blivit dömd, eller ens förhörd, delgiven misstanke eller åtalad för något. Dvs under den tid han fortfarande bör betraktas som oskyldig trots misstankarna mot honom.
Brottsofferjouren reder ut begreppet brottsoffer
här
Att ha ställning som brottsoffer ger en rad rättigheter; tillgång till rättvisa, stöd och ekonomisk kompensation.
Brottsoffer är enligt FN den som utsatts för brott. Men inte bara den som är målsägande (som har polisanmält brottet) utan alla som utsatts för brottet. Förutom de direkt utsatta anger man att vittnen, anhöriga och människor som sökt förhindra brott är att betrakta som offer för brott, brottsoffer.
Den som omfattas av FNs definition av brottsoffer kan ställa krav på att få sina rättigheter tillgodosedda.
Och en svensk översättning finns
här. Ur inledningen:
FN-deklarationen om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk
antogs av Generalförsamlingen i december 1985. Deklarationen, som i dagligt tal kallas FN:s brottsofferdeklaration, anger grundläggande principer som ska gälla för brottsoffer och utgör därmed en standard för vad brottsoffer ska kunna begära av omvärlden. Man kan urskilja fyra huvudprinciper i deklarationen;
• ersättning från gärningsmannen,
• ersättning från staten,
• rätt till nödvändig materiell, medicinsk, psykisk och social hjälp av frivilliga eller offentliga organ
• tillgång till den egna processen och rättvis behandling.
Det kanske allra viktigaste är att deklarationen slår fast att brottsoffer ska behandlas med medkänsla och respekt.
Frågan är om JA automatiskt får status som brottsoffer på grund av den polisanmälan som lämnats in mot Marianne. I så fall förtjänar han åtminstone, enligt deklarationen,
medkänsla, respekt och medicinsk hjälp.
Det finns mycket som talar för att Marianne är gärningsman och JA brottsoffer. Dels finns en polisanmälan mot Marianne, och dels finns UNWGADs beslut. Man kan även undra om inte Marianne orsakat mer lidande för SW och AA än vad JA sägs ha gjort. Det lidande som SW och AA anser att JA utsatt dem för bör nog balanseras mot det lidande de själva utsatt JA för i form av fejkat kondombevis, nedsättande skvaller och ryktesspridning om att han skulle ha våldtagit SW. AA har till exempel på Twitter jämfört honom med Kadaffi, och, tror jag, även publicerat en bild av honom när han sov i hennes säng.
Nu när fallet är nedlagt är det hög tid att börja betrakta JA som brottsoffer och Marianne som gärningsman. För man ska notera att FNs brottsofferdeklaration även innefattar
offer för maktmissbruk. Även AA och SW kan sägas ha lidit av hennes maktmissbruk, även om det främst varit riktat mot den misstänkte. AA, SW och JA kanske kunde stå enade i kampen som brottsoffer gentemot gärningsmannen Marannes infamösa maktmissbruk.
För Mariannes vägran att låta PES närvara vid förhöret ledde ju enligt henne själv till nedläggningen, eftersom PES närvaro tydligen hade varit nödvändig för själva delgivningen. Inte ens SW och EMF kan neka JAs rätt att ha sin svenske advokat närvarande, och i slutändan verkar det ha lett till ett hårt slag mot SW, i och med att, om man får tro Marianne, detta orsakade själva nedläggningen och gjorde så att Marianne inte kunde åtala.
Om SW anmäler Marianne så har hon nog betydligt större chans att få erättning för sitt lidande, för det är rätt uppenbart att Mariannes utövat maktmissbruk som i förlängningen även SW kan ses som offer för. UNWGADs beslut kan därför användas för SWs skadeståndsanpråk på Marianne. Det är dags att identifiera den verklige gärningsmannen, Marianne, och alla de brottsoffer som fått lida av Mariannes utstuderade maktmissbruk.
B. Offer för maktmissbruk
18. “Offer” innebär personer som, enskilt eller gemensamt, har tillfogats skada, inklusive fysisk eller psykisk skada, känslomässigt lidande, ekonomisk förlust eller väsentlig försämring av sina grund-läggande rättigheter, genom handlingar eller underlåtelse som ännu inte utgör brott mot nationella strafflagar men av internationellt erkända normer rörande mänskliga rättigheter.