Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Avses Borgström eller den tidigare advokaten? Minns inte när bytet skedde.

Så riktigt, så riktigt ...

Skandal sa Bull.

Vad jag förstår avser det Borgström. Han fick bl a en kopia på brevet till Gällivare tingsrätt

Det är obegripligt att detta framkom redan 1998 och ingen verkade ta notis om saken? Vilka mörka krafter är det som verkar i samhället? Är släktband och vänskapsband verkligen starkare än den rådande kompetensen?


"Vad kan det ha för betydelse att Quicks terapeut, Birgitta Ståhle, är gift med en polisman i Falun där utredningen bedrivs?"

Kommer någon att få stå till svars för detta fullständiga vansinne? Kan Borgström verkligen få verka som advokat framöver?
Jag ryser vid tanken på att han är aktuell i ett annat fall som verkar ha kantrat.. ( Assange)

Ja, det är korrekt. Borgström var Quicks advokat. I sin slutplädering var han överens med åklagaren att all bevisning visade på att Quick var skyldig.

Mycket av det som Hannes Råstam tog fram i sina dokumentärer och i sin bok var alltså känt av alla inblandade redan i samband med rättegångarna, men försvarsadvokaten hjälpte till att blanda bort korten för rätten.
Hur kan någon vettig människa låta bli att kalla detta en rättsskandal?
http://www.youtube.com/watch?v=3oimHJCURbo

Det mesta tyder onekligen på att Thomas Quick-affären är en rättsskandal. Det är, för en lekman som följt de senaste veckornas debatt kring Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick”, högst sannolikt att en oskyldig dömts för åtta mord. Detta efter en behandling, komplett med droger, styrda förhör och obskyra terapimodeller, som skulle dra skam över vilket rättssamhälle som helst.

Men ovanstående är inte en absolut sanning. Det är en teori som man kan ansluta sig till eller förkasta. Nu ansluter sig en nästan enig offentlighet till den. Men inte riktigt alla. Ett fåtal skeptiker, som Dala-Demokratens reporter Gubb Jan Stigson, tvivlar fortfarande envetet på Quicks oskuld.
Lägg därtill den svenska debattens ständiga strävan efter konsensus, där människor med avvikande meningar ska förlöjligas, förnedras och helst tystas fullständigt, om så krävs med maktmedel och hot.

Med stor sannolikhet är Quick-affären en skandal. Men den som verkligen eftersträvar rättssäkerhet bör inte vara den förste att kräva locket på.

DN


http://www.dn.se/ledare/huvudledare/journalistikens-goteborgsanda

Björn Ericsson... namnet låter bekant. Var det inte han som sa att våldtäktsutredningen kring den 17-åriga flickan som Kapten Klänning våldtog... hade skötts på ett finfint sätt.

"Ändå drar överåklagare Björn Ericson vid Riksenheten för polismål slutsatsen att polisen inte begått något tjänstefel.

– Vid förhör kunde målsäganmden uppge att hon var ganska säker på de uppgivna siffrorna och angav två olika bokstavskombinationer. Av utredningen framgår att slagningar gjorts på olika kombinationer utan framgång, skriver Björn Ericson i sitt beslut."

Jo ja just det Björn. Är du stolt?

"När radioreportern Jesper Huor ringer bilregistret för att undersöka om det är besvärligt att spåra bilen med flickans uppgifter blir svaret nej. Endast 20 bilar kommer i fråga, en Göran Lindbergs. Därtill gav flickan överensstämmande signalement av såväl Göran Lindberg som hans bil.
Dessutom fanns två mobilnummer till honom som flickan fått, samt dna-spår. Ett enkelt dna-test med topsning av de 20 bilägare som bilregistret pekar ut hade kunnat pekat ut Göran Lindberg. Men förundersökningen lades ned. I sin fällande dom från i somras skriver tingrätten att Göran Lindberg visat ”särskild hänsynslöshet och råhet” mot flickan, samt att våldtäkten hade karaktär av ”sadistiskt sexuellt våld”."

Det ska helt enkelt gå VÄLDIGT långt och vara VÄLDIGT uppenbart innan polisen kritiseras. En pensionerad åklagare går dock att kritisera om det finns extrema bevis.

Även vittnespsykologen Astrid Holgerson lyfte frågeställningarna redan 1998 efter 4 rättegångar:
"Har de övertygade psykologerna med sina spekulationer
till stöd för hans erkännanden lyckats övertyga juristerna om Quicks skuld
trots frånvaron av faktiska bevis? Utredningsmetoderna har varit ensidigt
inriktade på att söka stöd för att Quick begått morden. Samma polis, åklagare,
''minnesexpert'' och psykoterapeut har hjälpt Quick att bygga upp
brottssituationer och skador som kan stämma överens med vad man funnit i de
ursprungliga utredningarna av de enskilda fallen, och försvarsadvokaten har inte
ifrågasatt någonting. Effekterna av den påverkansprocess som förekommit genom
exempelvis ledande frågor och upplysningar till Quick i polisförhör och genom
psykologmedverkan alltifrån det första rättsfallet i Piteå 1994 har
överhuvudtaget inte utretts."
http://www.dynam-it.com/lennart/attachments/100_astrid98.pdf

Man blir helt matt!!!

Detta skrevs alltså för 14 är sedan!

Ska man kritisera Råstam lite ironiskt kan man säga att han bara slog in en öppen dörr. All information och kritik fanns redan.

Nja, nu ska vi inte förringa Råstams hästjobb. Han var den första som genom tjat, tur och flit fick tag i en närmast komplett samling information. Även om han inte fick tag i alla förhör så lyckades han bevisa deras existens genom att intervjua den förhörde (ex Quicks syskon).

"Det är dessutom så illa att denne åklagarsidans psykologiske rådgivare -
Sven-Åke Christianson - efter att ha varit konsult och handledare åt polis och
åklagare förordnades som domstolens sakkunnige både i Piteå och i Gällivare
tingsrätt. Detta måste enligt min mening betraktas som en felaktig, eller i
varje fall högst olämplig, handling av domstolarna"

Bilden blir tydligare och tydligare. Lambertz sista halmstrå är ju att domstolarna har skött sig exemplariskt. Och att detta skulle bevisa att fallet Quick inte är en rättsskandal. Men mer och mer tyder ju på att det inte bara är aktörerna kring Quick som brustit, utan också tingsrätterna..