1964 drack han alkohol och sniffade, 1970 var han sniffare och pundare. - 2013 års utsagor har den fördelen att han sedan elva år inte längre är drogberoende. Frågan är därför om en pundande SB ska anses vara mer tillförlitlig än en drogfri, eller om han i vart fall ska få chansen att bevisa detta? - Hade psykologen han gick till 1966 förstått att mycket av hans problem bottnade i ett missbruk, eller hade någon av de psykologer/läkare han senare samtalat med kunnat förmedla det enkla faktum att han var född homosexuell och inte behövde känna skam för detta, eller hade man inte börjat skriva ut psykofarmaka när han 1969 (och då både hade sniffat, druckit alkohol och brukat amfetamin under flera år) sökte hjälp för sina problem, utan tagit tag i hela hans situation på ett vettigt sätt, hade aldrig någon TQ kunnat skapas av drogförskrivarna och tokterapeuterna på Säter.
Han spärrades så klart in som sinnessjuk främst på grund av sina handlingar och det som vittnena sa, inte på vad han själv uppgav.
Vad hans problem bottnade i 1966 i Falun och 1967 i Uppsala när han spärrades in på psyk framgår av rmv:s utlåtande: "Båda kontakterna föranleddes av Bergwalls närmande av pojkar".
Kan tänka mig att ledtrådarna flög åt lite olika håll: från terapirummet till polisen och vice versa. Man "förtydligade" och lirkade fram hemska minnen; trodde sig pussla ihop fasansfulla minnesfragment. - Eller som SB:s terapeut säger i journalanteckningar och i sitt vittnesmål:
Härefter fälls TQ – med samme minnesexpert; SÅC, närvarande under rättegångarna, för ytterligare 5 mord: 1997, 1998, 2000 och 2001.
Det sägs att tingsrättsledamöterna bara gjorde vad de skulle, dvs enbart såg till vad de fick under näsan vid de olika rättegångarna. Men de är satta att skipa rättvisa och att infordra kompletterande material där så erfordras. - Redan 1996-01-10 (två veckor innan domen i Appojaure-målet 960125 föll) uppmärksammades tingsrätten på vilka oegentligheter som fallet TQ kunde visa sig rymma; var felkällorna stod att finna, osv: http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:n1cPSZ7pi4AJ:www.rpkab.se/Quickfallet.htm+&cd=3&hl=sv&ct=clnk&gl=se
(min fetning)
Du kritiserar speciell Appojaure-målet, dock har du inga synpunkter över kriminalkommissarie Jan Olssons(trots att han framförde svidande kritik 2003?) vittnesmål (s 16)
Citat:
Jan Olsson har i sitt vittnesmål inledningsvis berättat att han, som är placerad vid Rikskriminalpolisen, sedan hösten 1993 sysslat med ifrågavarande ärende beträffande sådant, som haft anknytning till platsundersökningen samt att han deltagit vad avser den tekniska delen vid slutförandet av förundersökningen efter att dessförinnan ha varit närvarande vid rekonstruktionen den 10 juli 1995.
Olsson har därefter i sitt vittnesmål kommenterat vissa av de tidigare omnämnda filmsekvenserna från videoupptagningen och i anslutning därtill som jämförelsematerial hänfört sig till ett antal i samband med brottsplatsundersökningen tagna fotografier (intagna i tingsrättens aktbilaga 38) avseende fyndplats och tältbilder, sovsäckar och kläder med förekomst av huggmärken, kokkärl m.m. i anslutning till tältet, tältets skador vid nocken, de döda makarnas läge och kroppsställning i tältet samt översiktsbilder av blodflöde
Han har vidare beträffande Quicks agerande vid rekonstruktionen anmärkt att Quicks uppgift om det läge i vilket kvinna hade sin arm inte överensstämmer med vad som framkom vid brottsplatsundersökningen men att detta kan ha sin förklaring i att Quick gjort sina iakttagelser av armens läge innan han enligt vad han själv uppgivit, drog kvinna mot sig. En annan bristande överensstämmelse var att Quick vid rekonstruktionen ville placera kvinna högre upp vid sidan om mannen i motsats till det läge, som kvinna låg i vid brottsplatsundersökningen.
I övrigt föreligger enligt Olsson, i allt väsentligt överensstämmelse mellan Quicks agerande och dennes uppgifter vid rekonstruktionen och å andra sida de faktiska förhållanden som brottsplatsundersökningen utvisade.
Olsson har i sitt vittnesmål avslutningsvis anmärkt såsom förvånansvärt att Quick visat sig kunna minnas så många detaljer kring ifrågavarande händelser
.
(min fetning)
Du kritiserar godtycklig domstolarna, utan någon källhänvisning.
1. Redan tidigare har du kritiserat utredarna att de inte vågade (gå bakom ryggen på åklagaren) delge domstolen förundersökningen (trots utredarna inte visste vilka delar av förundersökningen som åklagaren tog upp i åtalet).
2. Nu hävdar du domstolens mediebevaknings skyldighet (enligt vilket lagrum?), att det fanns uppgifter i en tidning om ett visst mål, uppgifter som enligt dig skulle tagits med i bedömningen (enligt dina uppgifter SVD artikeln publicerades den 15 februariefter det domen föll, den 26 januari?!)
3. Den obefogade domstolskritiken fortsätter, den här gången handlar det om inkomna detaljerade uppgifter som inte heller beaktats (enligt vilket lagrum finns denna skyldighet?)(antar att det är Nils Wiklund brev)
4. Att begära kompletterande material från förhörsprotokollen görs endast om den person som ska höras säger att han inte minns eller ändrar sig. ( rättegångsbalkens 36 kapitel 16 §)
5. Juristdomarens och de tre lekdomarnas (nämndemännens) uppgift är inte att ”skipa rättvisa”, utan att, enbart utifrån vad som faktiskt framkommit i rättegången, bedöma om det är ställt bortom rimlig tvivel att den tilltalade är skyldig eller ej till det åklagaren lagt honom till last.
I en rättegång finns två parter, åklagaren och den tilltalade/försvarsadvokaten, vad parterna enas om under förhandlingar,enbart det, får tas med i domarens bedömning.
Det sägs att tingsrättsledamöterna bara gjorde vad de skulle, dvs enbart såg till vad de fick under näsan vid de olika rättegångarna. Men de är satta att skipa rättvisa och att infordra kompletterande material där så erfordras. - Redan 1996-01-10 (två veckor innan domen i Appojaure-målet 960125 föll) uppmärksammades tingsrätten på vilka oegentligheter som fallet TQ kunde visa sig rymma; var felkällorna stod att finna, osv: http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:n1cPSZ7pi4AJ:www.rpkab.se/Quickfallet.htm+&cd=3&hl=sv&ct=clnk&gl=se
Du tillhör knappast begåvningsreserven på forat, så varför håller du på med detta döfödda resonemang? Alla tingsrätter blev dragna vid näbben s.a.s. och kunde inte göra speciellt mycket. Det är lätt att vara efterklok och säga att det borde blivit si eller så.
Ja, han hade ju för bara någon dryg månad sedan anlänt till Säter och ville ha terapi, mer benso och någon att snacka med.
Dan Josefsson hade väl skrivet något i stil med: Margit Norell skred in som en drottning på Säter och lade sina händer på den kriminella pedofilens panna och inplanterade ett mörkt inre i hans hjärna. Josefsson är ju en sådan otrolig pajas.
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 oktober 1975:"Terapin har gjort honom mer öppen och att han börjar minnas händelser i tidig barndom från tider som han trott vara helt utsuddade från minnet. Därvid har han också återupplevt händelser som han känner har samband med nuvarande situation", "inga som helst psykotiska drag eller tecken på läkemedelspåverkan".
4 November 1975:"Självmordsförsök med tabletter Mandrax och Sobril (medvetslös, intuberas och ventrikelsköljs)"
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 januari 1976:"Hittat sidor som han inte varit medveten om tidigare"
Jag antar att det är dessa sessionerna som pedofilen skriver om i "Kvarblivelse" 1998:
"Vet du, i början av sjuttiotalet gick jag också i terapi här i Säter och att den terapin hade kunnat sätta stopp för vad som sedan hände i mitt liv. Jag gick hos en nyutexaminerad psykolog och jag började komma i kontakt med en del av pappas och M:s sexuella övergrepp och då samtidigt med minnen kring Thomas och Alvar. Min ångest blev stor och mäktig, synlig för den lyssnande och betraktande psykologen: Jag svettades kraftigt, mina käkmuskler domnade bort och jag fick svåra kramper i mina händer och armar. Betrakterskan säger då att jag är på väg att möta något viktigt men att mina ångestreaktioner inte gör det möjligt att gå vidare. Terapin bröts och några månader senare skrevs jag ut."
10 maj 1976: Ingen kontakt med psykolog pga. inget "behov eller önskemål om bearbetning".
25 mars 1977:"drar sig undan" kontakten med psykologen; psykologen anser att vidare bearbetning är "nödvändig för fortsatt personlighetsutveckling".
1 februari 1989: Återbesök hos dr.Kalling, remiss till psykologen Birgitta Rindberg 13 mars (12 träffar bestäms).
13 mars 1989: Skriver Psykolog Birgitta Rindberg i journalen: "rädd för att tappa kontrollen", knyter an till "ett minne som kom upp i samband med den kontakt jag hade med honom för många år sedan", "detta minne tycks ha en innebörd av någon form av ett sexuellt övergrepp från en äldre syster".
25 april 1989: Uteblir.
8 maj 1989: Förklarar att han "uteblivit pga rädsla att han skall bli anklagad för något övergrepp här i Säter som det stått om i tidningarna ("inte gjort något").
20 juni 1989: Uteblev från förra samtalet eftersom han "blivit deprimerad av det", "är mycket spänd", "konflikten mellan att upprätthålla kontrollen över sig själv och att släppa fram något av det inre"
21 augusti 1989: Samtalen avslutas efter att han "uteblivit från samtal utan att höra av sig".
Dan Josefsson hade väl skrivet något i stil med: Margit Norell skred in som en drottning på Säter och lade sina händer på den kriminella pedofilens panna och inplanterade ett mörkt inre i hans hjärna. Josefsson är ju en sådan otrolig pajas.
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 oktober 1975:"Terapin har gjort honom mer öppen och att han börjar minnas händelser i tidig barndom från tider som han trott vara helt utsuddade från minnet. Därvid har han också återupplevt händelser som han känner har samband med nuvarande situation", "inga som helst psykotiska drag eller tecken på läkemedelspåverkan".
4 November 1975:"Självmordsförsök med tabletter Mandrax och Sobril (medvetslös, intuberas och ventrikelsköljs)"
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 januari 1976:"Hittat sidor som han inte varit medveten om tidigare"
Jag antar att det är dessa sessionerna som pedofilen skriver om i "Kvarblivelse" 1998:
"Vet du, i början av sjuttiotalet gick jag också i terapi här i Säter och att den terapin hade kunnat sätta stopp för vad som sedan hände i mitt liv. Jag gick hos en nyutexaminerad psykolog och jag började komma i kontakt med en del av pappas och M:s sexuella övergrepp och då samtidigt med minnen kring Thomas och Alvar. Min ångest blev stor och mäktig, synlig för den lyssnande och betraktande psykologen: Jag svettades kraftigt, mina käkmuskler domnade bort och jag fick svåra kramper i mina händer och armar. Betrakterskan säger då att jag är på väg att möta något viktigt men att mina ångestreaktioner inte gör det möjligt att gå vidare. Terapin bröts och några månader senare skrevs jag ut."
10 maj 1976: Ingen kontakt med psykolog pga. inget "behov eller önskemål om bearbetning".
25 mars 1977:"drar sig undan" kontakten med psykologen; psykologen anser att vidare bearbetning är "nödvändig för fortsatt personlighetsutveckling".
1 februari 1989: Återbesök hos dr.Kalling, remiss till psykologen Birgitta Rindberg 13 mars (12 träffar bestäms).
13 mars 1989: Skriver Psykolog Birgitta Rindberg i journalen: "rädd för att tappa kontrollen", knyter an till "ett minne som kom upp i samband med den kontakt jag hade med honom för många år sedan", "detta minne tycks ha en innebörd av någon form av ett sexuellt övergrepp från en äldre syster".
25 april 1989: Uteblir.
8 maj 1989: Förklarar att han "uteblivit pga rädsla att han skall bli anklagad för något övergrepp här i Säter som det stått om i tidningarna ("inte gjort något").
20 juni 1989: Uteblev från förra samtalet eftersom han "blivit deprimerad av det", "är mycket spänd", "konflikten mellan att upprätthålla kontrollen över sig själv och att släppa fram något av det inre"
21 augusti 1989: Samtalen avslutas efter att han "uteblivit från samtal utan att höra av sig".
Pedofilen är bara en sådan underlig person.
Fr.o.m. 1989 ser man hur han börjar närma sig morderkännandena. Han prövar litet olika lögner för att se hur väl de fäster. Det verkar som att han här har bestämts sig för att ljuga till sig en tillvaro på Säter med lördagsgodis sju dagar i veckan.
En annan sak man kan spekulera kring är hur många homofiler som Säter härbärgerade i slutet av 80- början av 90-talet. Dåren har ju alltid sett för jävlig ut men vid den här tiden började han ju dessutom komma till åren. Förmodligen fick han noll sex i det fria men på Säter kanske han hade sina samlag ordnade. Tycker man ska forska litet i hans olika relationer på anstalten. Han är ju uppenbarligen mycket styrd av sin sexualitet så anstalten kanske var rena paradiset för honom.
Fr.o.m. 1989 ser man hur han börjar närma sig morderkännandena. Han prövar litet olika lögner för att se hur väl de fäster. Det verkar som att han här har bestämts sig för att ljuga till sig en tillvaro på Säter med lördagsgodis sju dagar i veckan.
Hade det inte varit för dom brott som han trots allt åkt dit för, så tror jag också att det möjligtvis funnits en chans att han simulerade. När han tog gisslan vid bankrånet så uppträde han ju så vidrigt att familjen blev helt traumatiserad med långa sjukskrivningar och psykologhjälp som följd. Gubb-Jan skriver till och med att föräldrarna inte kunde återgå till arbetslivet igen. Han är helt enkelt helt sjuk i huvudet.
Citat:
En annan sak man kan spekulera kring är hur många homofiler som Säter härbärgerade i slutet av 80- början av 90-talet. Dåren har ju alltid sett för jävlig ut men vid den här tiden började han ju dessutom komma till åren. Förmodligen fick han noll sex i det fria men på Säter kanske han hade sina samlag ordnade. Tycker man ska forska litet i hans olika relationer på anstalten. Han är ju uppenbarligen mycket styrd av sin sexualitet så anstalten kanske var rena paradiset för honom.
Nu vet jag ju inte om det förekom något vildsint bögande på avd 36 på Säter, men när han åkte på stryk sa ju den 28-åriga medpatienten som åtalades: "Enligt honom gick han till anfall efter att ha blivit sexuellt ofredad av Quick." https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10796909.ab
Fr.o.m. 1989 ser man hur han börjar närma sig morderkännandena. Han prövar litet olika lögner för att se hur väl de fäster. Det verkar som att han här har bestämts sig för att ljuga till sig en tillvaro på Säter med lördagsgodis sju dagar i veckan.
En annan sak man kan spekulera kring är hur många homofiler som Säter härbärgerade i slutet av 80- början av 90-talet. Dåren har ju alltid sett för jävlig ut men vid den här tiden började han ju dessutom komma till åren. Förmodligen fick han noll sex i det fria men på Säter kanske han hade sina samlag ordnade. Tycker man ska forska litet i hans olika relationer på anstalten. Han är ju uppenbarligen mycket styrd av sin sexualitet så anstalten kanske var rena paradiset för honom.
Dan Josefsson hade väl skrivet något i stil med: Margit Norell skred in som en drottning på Säter och lade sina händer på den kriminella pedofilens panna och inplanterade ett mörkt inre i hans hjärna. Josefsson är ju en sådan otrolig pajas.
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 oktober 1975:"Terapin har gjort honom mer öppen och att han börjar minnas händelser i tidig barndom från tider som han trott vara helt utsuddade från minnet. Därvid har han också återupplevt händelser som han känner har samband med nuvarande situation", "inga som helst psykotiska drag eller tecken på läkemedelspåverkan".
4 November 1975:"Självmordsförsök med tabletter Mandrax och Sobril (medvetslös, intuberas och ventrikelsköljs)"
Psykolog Birgitta Rindberg skriver i journalen den 15 januari 1976:"Hittat sidor som han inte varit medveten om tidigare"
Jag antar att det är dessa sessionerna som pedofilen skriver om i "Kvarblivelse" 1998:
"Vet du, i början av sjuttiotalet gick jag också i terapi här i Säter och att den terapin hade kunnat sätta stopp för vad som sedan hände i mitt liv. Jag gick hos en nyutexaminerad psykolog och jag började komma i kontakt med en del av pappas och M:s sexuella övergrepp och då samtidigt med minnen kring Thomas och Alvar. Min ångest blev stor och mäktig, synlig för den lyssnande och betraktande psykologen: Jag svettades kraftigt, mina käkmuskler domnade bort och jag fick svåra kramper i mina händer och armar. Betrakterskan säger då att jag är på väg att möta något viktigt men att mina ångestreaktioner inte gör det möjligt att gå vidare. Terapin bröts och några månader senare skrevs jag ut."
10 maj 1976: Ingen kontakt med psykolog pga. inget "behov eller önskemål om bearbetning".
25 mars 1977:"drar sig undan" kontakten med psykologen; psykologen anser att vidare bearbetning är "nödvändig för fortsatt personlighetsutveckling".
1 februari 1989: Återbesök hos dr.Kalling, remiss till psykologen Birgitta Rindberg 13 mars (12 träffar bestäms).
13 mars 1989: Skriver Psykolog Birgitta Rindberg i journalen: "rädd för att tappa kontrollen", knyter an till "ett minne som kom upp i samband med den kontakt jag hade med honom för många år sedan", "detta minne tycks ha en innebörd av någon form av ett sexuellt övergrepp från en äldre syster".
25 april 1989: Uteblir.
8 maj 1989: Förklarar att han "uteblivit pga rädsla att han skall bli anklagad för något övergrepp här i Säter som det stått om i tidningarna ("inte gjort något").
20 juni 1989: Uteblev från förra samtalet eftersom han "blivit deprimerad av det", "är mycket spänd", "konflikten mellan att upprätthålla kontrollen över sig själv och att släppa fram något av det inre"
21 augusti 1989: Samtalen avslutas efter att han "uteblivit från samtal utan att höra av sig".
Pedofilen är bara en sådan underlig person.
Mandrax, fy sjuttsingen vilket lyx, Elvis var hel torsk på denna barbiturat.