Citat:
Ursprungligen postat av Bohlwinkel
Ja det kan man eftersom han inte befann sig i något omtöcknat tillstånd hela tiden. Att han ville ha mer knark är knappast något som upphäver medvållandet. Men nu avsåg jag i första hand det faktum att han inte tog tillbaka sina erkännanden förrän vid det tredje samtalet med Råstam, varför han drog- och terapifria tid bakom lås inte gärna kan rendera något skadestånd.
Drogerna flödade på Säter. Det TQ inte kunde få på ”sedvanligt” sätt tilltvingade han sig genom spelade ångestattacker (senare blev ångestattackerna och psykosgenombrotten verkliga), genom insmuggling av narkotika, eller helt enkelt genom att köpa drogerna i ”kiosken” på sjukhusområdet (svart marknad för narkotikaklassade tabletter).
Den psykiskt svårt sjuke SB var helt i händerna på kvacksalvarna på Säter. Han var ju där för att
vårdas, och det var t.o.m. tvångsvård det var fråga om. Detta innebär att vårdpersonalen i högsta grad var ytterst ansvariga för hans väl och ve. – Visst, han ljög friskt och var i likhet med så många andra missbrukare skicklig på att manipulera och trixa till sig nya droger, men det fråntar inte Säter huvudansvaret. De var skyldiga att genomskåda lögnerna och se till så att skyddsföreskrifterna fungerade. Att låta sig duperas av skrupelfria patienter (t.ex. Svartenbrandt som efter 8 års terapi ansågs botad och åkte raka vägen och rånade Handelsbanken) torde kunna betraktas som inkompetens och oskicklighet i yrkesutövningen – för att inte tala om den värdelösa terapeutiska metoden som användes.
1991 lyckades SB ljuga sig in på Säter (för att komma i åtnjutande av droger) under föregivande av att bankrånet 14 dec 1990 ej iscensattes pga ekonomiska skäl; i stället smällde han ihop en vältalig rövarhistoria som gick ut på någon slags relationskonflikt med sin medhjälpare vid rånet (samme medhjälpare som 1989 tuttat eld på kiosken). Dessförinnan hade SB i febr 1990 fyllt sin Kånken-ryggsäck med sin arbetsgivares bingopengar (han hade nekats socialbidrag i dec 1989 och hans sjukbidrag drogs in i jan 1990). – Lägg härtill att han var beroende av droger (som bara var gratis om han lyckades nästla sig in på Säter).
Kontinuerlig drogtillförsel med åtföljande minnesblottor och omtöckning kombinerat med en extremt suggestiv och fantasieggande terapimetod som borde vara totalförbjuden och belagd med straffansvar banade vägen för de 39 morderkännanden som sedan följde; erkännanden uppbackade av rättsföreträdarnas likaledes inkompetenta sätt att bedriva utredning inkluderat Säters terapeutiska hopkok som utredarna svalde lika lätt som TQ sina Sobril.
TQ var en svårartad blandmissbrukare; han gömde tabletter i sina strumpor, han ramlade ur sängen på nätterna, han raglade omkring på avdelningen; han kunde ibland knappt stå på benen, han rymde tillsammans med andra patienter för att införskaffa amfetamin, osv. Han drack rakvatten, alkohol och sniffade olika lösningsmedel. Han käkade Sobril, Xanor (under vallningarna rekommenderade minnesforskaren SÅC obegränsad mängd), Diazepam, Heminevrin, Mandrax, Mogadon, Metakvalon (Revonal retard), Rohypnol, Stesolid, Vesparax, Quaaludes…
Om TQ tagit tillbaka något av sina erkännanden riskerade han att straffas av de maktfullkomliga kvackarna på Säter; han var i egenskap av tvångsvårdad seriemördare helt i klorna på dessa klåpare; beroende inte bara av alkohol och ångestdämpande preparat, utan också törstande efter gemenskap, beundran och respekt.
Detta var vad som hände när TQ de facto med hjälp av HR och sin advokat TO tagit tillbaka sina bekännelser:
Chefsöverläkaren GK (som tagit initiativ till TQ:s avgiftning) förbjöds den 15 maj 2009 av nye chefsöverläkaren SN från att träffa SB (besöksförbudet antecknades av GK i SB:s journal), SB:s lufthålspermissioner var 5:e vecka drogs ”av säkerhetsskäl” in (han ansågs nu i egenskap av icke-mördare som rent livsfarlig). I okt 2009 packades icke-mördarens böcker, CD:n och filmer ned i lådor och låstes in i Säters källare. Därefter beslutades att avfällingens rum skulle inspekteras två gånger i veckan, och det skulle inte dröja länge förrän två hantverkare anlände och monterade bort persiennerna i hans fönster. I december fick han så finna sig i dagliga genomsökningar av sitt rum. - Uttryckt på annat sätt: En sektmedlem försökte lämna sekten och sekten gjorde allt för att hämnas.
Vilket är värst: Att bli lobotomerad eller att helt omtöcknad av droger; omgiven av en hejarklack bestående av sju vårdare och en terapeut, dömas för åtta mord efter att, räknat från första ”erkännandet”, hållas inspärrad i 20 år?