Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Precis, han kan visst haft en infektion och så går den insiktslösa mamman hem från doktorn och tänker "jamen då var bara en infektion".

På det sättet kan mamman ha sluppit fundera på något värre alternativ till en infektion, och hon har s a s tagit doktorn som gisslan, medvetet eller omedvetet. Hon har gjort vad hon ska, tagit ungen till doktorn, som lugnar henne med diagnosen infektion. Titta vi fick till och med medicin, alltså är det inget annat.

Vilket gör det ännu viktigare att vi som är vuxna och föräldrar fattar vilket ansvar det är att ha barn!
Barn är inga accessoarer! Det är "blod, svett och tårar" att ha barn, och alldeles fantastiskt roligt, underbart, lärande....osv...

Du utgår ifrån att eftersom det vare en biologisk far så måste jag ha känt honom bättre än om det hade varit en styvfar? Jag förstår inte den slutsatsen faktiskt.

Du utgår ifrån att hon INTE kände honom, eller ansåg sig göra det tillräckligt för att lita på honom.

Hade det varit skillnad om de hade haft ett biologiskt barn gemensamt menar du?

Precis min poäng. Hans onda fick en förklaring.

Självklart! Vi pratar anknytning och statistik (brott och styvföräldrar).

Hon sökte läkarvård för att något var fel med barnet - besvär med magen. Oavsett hur detta yttrade sig så sökte hon vård.

Ja och ibland kan det vara väldigt jobbigt att ha barn, och särskilt om man inte har en aning om hur barn fungerar.

Den här killen som nu mördat styvsonen beskriver ju att pojken varit ledsen när mamma gick hemifrån och liknande situationer "fast HAN inte hade gjort något mot pojken". Det visar tydligt hur omogen han varit i sin föräldraroll. Han blir arg och kan inte hantera situationen för fem öre. Han kan inte ens ringa mamman och säga "fan jag klarar inte det här du får komma hem igen" eller vad som helst. Istället slår han barnet.

OM det är så att mamman gång på gång åkt till läkaren pga att barnet hade smärtor i magen så måste det ju finnas något som gör att en diagnos sätts och medicin ges.
Det enda som säger att det var pga någon magsjukdom är att mamman säger det men det är inget som vi vet från annat håll.
OM en diagnos väl ställts så är frågan vilken och vad behandlingen har varit om det varit någon.
Magsmärtor kan ju även vara psykosomatiska vilket även det är som läkare är medvetna om.

Det jag reagerar på är oxå att det skrivs att GM sa att pojken såg rädd ut när han tittade på honom. Den rädslan i blicken misstänker jag att den inte enbart funnits när han varit ensam med barnet. Och om dagis dessutom reagerat på en skillnad pojkens stämningsläge så borde mamman kunnat se det.
Men det förvånar mig att inte dagis anmälde till soc. Hade ju onekligen vägt tyngre ju fler misstakar som de fick in.

Ja, och på något sätt måste ju mamman ha anat hans omogenhet.

Varför lämnas då barnet i hans vård upprepade gånger?
Varför blir hon inte fundersam när barnet, efter att ha varit i GMs vård, har smärtor i magen?
Varför funderar hon inte över hur det kan komma sig att barnet verkar ha fel på balanssinnet, när han är i GMs vård?

Ingen vuxen som är nära ett barn som far illa är oskyldig!

Du glömde att citera hela inlägget som "hallon1" skrev.

Och det här med att pojken blev ledsen när mamman skulle sticka är oxå något som man skulle kunna ha reagerat på. Det är ju inte givet att han väntade tills mamman åkt med att gråta utan kanske redan när mamman var på gång att åka.
Och klart lillkillen va rädd när han visste vad som väntade

Om bara tiden hade gått att vrida tillbaka.

Är det inte dags att införa ett straff för försummelse av/underlåtenhet att trygga barn?

Det här kommer ju att hända igen.

Mammor/pappor som offrar sina egna barn för att behaga partnern.

Jag känner till en mamma vars son och dotter (som då var fem, sex år) båda blev utsatta för grova sexuella övergrepp av styvfadern och han dömdes för detta. Mammas reaktion var att barnen ljög och medan han satt i fängelse beslöt hon sig för att hon skulle ta tillbaka honom när han kom ut.