Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Du fattar ju inte att sorg är en känsla man har. Det är inte något man gör, eller ett beteende. Fundera på det en stund få se om det klarnar.

Om jag säger att hon har rätt till sin sorg och Zanna har rätt till sin sorg -- vem har jag då satt mig till doms över?

Förklara?

Förolämpa människor? Du menar att om jag bjuder tillbaka en liten bit av den kaka som ni öser över Zanna då är det att förolämpa -- men när ni öser skiten över Zanna då är det att måna om henne?
Ni får väl se det som om att jag månar om er om ni känner er lite förolämpade -- för det är ju det Zanna ska tycka att ni gör.

Dessutom - era påhopp om mig (snarare än till, även om det kommer några till också) ska vi kalla dem för att ni månar om mig eller är de förolämpningar?

Du vet inget om vad jag har för kunskaper eller erfarenheter om sorg! Det är heller inget jag tänker basunera ut här, men jag kan tala om att jag fattar mycket mer än du!

Läser denna tråd då jag vill på något sätt kunna förstå hur P har kunnat utföra detta avskyvärda brott. Ännu så länge står brottet helt utan förklaring.....Tråden tyckts nu istället helt och hållet handla om hur Z sörjer sitt barn. För er som tror det finns ett facit eller ett slags "rätt" sörjande vill jag berätta förljande:
Igår (15/9) firade vi i min familj en underbar 25-årig son. Dagen han föddes, föddes också hans tvillingbror. Denna bror överlevde tyvärr inte. Under tiden efter hans död gick jag ner mig fullständigt. Jag sörjde nog på "rätt" sätt enligt många i tråden! Inga partyn, träffade inga vänner (trots deras ihärdiga försök)......
I november förra året råkade min 19-åriga son ut för en drunkningsolycka. En fullständig chock, men här skulle en del av trådens läsare nog tycka jag sörjde på "fel" sätt.
Tror någon att jag älskade eller sörjde någon av mina söner mer eller mindre än den andra?
Var jag en mindre god mor till någon utav dem?

Jag har under året som gått och även dessförinnan medverkat i olika slags anhörighetsgrupper för föräldrar som förlorat sina barn på olika sätt. Olyckor, mord......Jag har hört många berättelser och gjort många erfarenheter.
Så ang. Z besök hos P i häktet vill jag säga följande: Har man inte träffat sitt barn "sist" i livet, vill man veta ALLT!!! Man vill ha svar på frågor, man vill veta var barnet sagt, vad barnet gjort....Detta oavsett vem som sett och varit tillsammans med barnet dess sista timmar i livet....Alltså oavsett om den som varit tillsammans med barnet varit dess mördare eller inte.
Så jag kan mycket väl förstå Z om hon vill träffa P.

Den person var närvarande när min son råkade ut för drunkningsolyckan blev efter par veckor "djup-intervjuad" av mig. Han fick tusentals frågor från oss....en del kunde han besvara när han "grillades" av mig....en del inte. Jag har ringt honom många gånger efter det och han har säkert många gånger tyckt att jag varit besvärlig.....men jag har viljat VETA!!!...precis ALLT han gjorde de sista timmarna.

Jag har 5 levande, friska härliga barn...om livet hade varit enkelt skulle jag haft 7!
Men sånt är inte livet alltid, tyvärr. Den erfarenheten har jag, Z och många föräldrar till barn som inte längre finns.
Inget barn är det andra likt och ingen sorg är den andra lik.
Sorg sitter inte i kläder, partyn eller tårar.
Den sitter i hjärtat och kan ibland speglas i en mors sörjande ögon!
Där speglas sorgen efter T i Z ögon, John, Mikael i mina ögon, Beatrice, Linnea och många, många andra i tusen föräldrars sörjande ögon......oavsett om det festar eller ej!

Det vet jag väl, du berättar att man inte kan ha sorg när man går på maskerad, för det vet du, tror du. Du har inte kommit så långt i din utveckling att du inser att man inte kan göra såna antaganden. Det är direkt korkat.

Om hon känner sorg är inget vi kan veta. Att hon beter sig som Zanna är inget konstigt, och personligen så tänker inte jag uttala mig om vad hon känner och inte känner i det här läget. Att hon gått på en fest säger ingenting alls.

Det är väl kanske att det sammantaget med Zannas i många fall märkliga beteende och uttalanden som det blir lite "konstigt" för många av oss.

OT raderat. Nu börjar det bli väl mycket infighting och diskussion om andra användare. Lägg locket på det och håll er till sakfrågorna annars riskerar ni tillsägelser. //Mod

Tack för ett jättefint inlägg.

Precis det du säger är det jag vill ha sagt - sorgen bär man i hjärtat, ingen sorg är den andra lik och vi hanterar den alla på olika sätt. Där finns det inga rätt och fel.

Jag tror vi är fler som känner så, tycker inte att det tyder på att man är en dålig människa! Lyckligtvis vet jag inte alls hur jag skulle reagera.

Det är helt rätt, ingen sorg är den andra lik. Men i den här tråden diskuterar vi inte sorgearbete egentligen, vi diskuterar bl.a huruvida Z varit medveten om vad som har försiggått, om hennes adhd har spelat in på något sätt, var har T:s skyddsnät brustit, hur kan man förhindra att det händer igen, osv, osv.

Jag brukar aldrig höja på ögonbrynen över hur människor sörjer, men denna gång talar vi om den samlade bilden av Z och då tycker jag att hennes agerande är mycket märkligt.

Nu tror jag inte att Z någonsin blir hjälpt om man sitter här och försvarar och jamsar med- Ni som här verkar vara hennes vänner-hjälp henne istället genom att stötta i rätt riktning.

Du hade alltså förväntat dig att hon inte skulle gå på fest? Varför inte? Du säger att det är märkligt mot den samlade bilden av Z, så jag tolkar det som om du inte väntat det när du säger märkligt.

Mig förvånar det inte ett dugg. Och jag drar inga förhastade slutsatser om det betyder att hon känner sorg och smärta eller inte. Om hon går på fest eller inte säger naturligtvis ingenting om det.

Om du vill hjälpa Z får du nog agera lite vettigare än att diskutera på ett forum. Det här är inte en hjälpcentral. Det finns ingen anledning att sitta och säga saker här för att hjälpa henne. Här är det meningen att man ska diskutera.