Citat:
Ursprungligen postat av
Banankontrakt
Nya ledamoten torde ha några objektiva fördelar:
- rätt ålder för att kunna förväntas ha några aktiva decennier framför sig
- rätt kompetens genom verksamhet som kritiker för att bidra till Akademiens arbete med prisutdelning(ar)
De poeter som medverkat på senare år i kraft av sin egen poetiska verksamhet har ju inte visat sig vara särskilt lyckade som ledamöter (Lugn, Lotass, Frostenson). Därmed inte sagt något om deras kvaliteter som poeter, men skriva dikt kan man ju göra utan att äta ärtsoppa varje torsdag.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kimbo7
Lotass fungerade nog som ledamot, eller borde ha kunnat göra det med sin stora beläsenhet o.s.v, men hon ville inte gå på kungamiddag och vantrivdes med det tjusiga i salongerna. Både Lugn och Frostenson fann sig väl tillrätta och kompetensen var det inget fel på, för Frostensons del var det Forum och Arnault som blev knäckfrågan.
Jag var medvetet en smula provokativ och elliptisk, men utvecklar mig här. Det tycks mig som om det ingår i uppdraget som ledamot att föra sig i salongerna - internt och externt - samt att allmänt vara en god representant för Akademien.
Lotass föreföll inte kunna eller vilja det, och hon har min sympati därvidlag. Hennes kompetens borde ha tagits tillvara ändå, och det var förstås inte hennes fel att hon hamnade på den så kallade juriststolen, där närmast före henne dvaldes fyra höga jurister, varav två riksmarskalkar och två justitieråd.
Lugn fann sig säkert väl tillrätta - dottern Martina Montelius har ju vittnat om vilken lättnad det var för henne att modern hittade ett sammanhang och att inte dottern själv skulle dra hela lasset med moderns stora behov av mer eller mindre ständig assistans i vardagen. Men det kan ju inte vara Akademiens uppgift att bedriva avancerad hemtjänst för poeter-dramatiker utan tillräckligt nätverk. Vad bidrog Lugn med i Akademiens verkliga arbetsuppgifter? Material för anekdoter i kommande memoarer?
Frostenson fungerade säkert i salongerna, kungliga såväl som litterära. Men med uppdraget som ledamot kommer också vissa förväntningar på uppförande i mindre lokaler än salonger, och där får man väl säga att Frostenson inte nådde ända fram. Viss förväntan på att någon gång yttra något offentligt förefaller också som rimlig, och inte heller där låg Frostensons styrka.