Citat:
Ursprungligen postat av David.
Eftersom Aftonbladet, Flashback och hela Italien-Sverige drivit en närmast hatisk kampanj mot Luis Enrique och dennes sätt att spela fotboll, tänkte jag bara flika in att kurvans åsikt fortfarande är intakt.
"Un uomo vero in un mondo di falsi" ramar in den på planen underlägsna tillställningen i Rom på ett föredömligt sätt. För i slutändan, så är vi ju aldrig slavar under resultatet.
https://p.twimg.com/ArVDnEqCEAE4b2Q.jpg:large
http://www.gazzettagiallorossa.it/wp-content/uploads/2011/11/as-roma-curva-sud.jpg
- d
Och efter matchen var det främst
"mercenari" och
"tifiamo solo la maglia" som hördes...
Roma ville inte bygga vidare på sin egna identitet och historia. Man ville ha någon "obesmittad". Någon utanför Calcio. Ut med Montella in med Luis Enrique. Ut med losers in med vinnare. Det "nya" framgångsrika sättet att spela fotboll och driva en klubb. Internationellt. Fina kontakter i USA. Spenderade stora pengar på il mercato, och har en gigantisk lönebudget.
Romanisti vill så gärna inbilla sig att de fortfarande är rock n roll. Men de som varit med, vet...
Citat:
Ursprungligen postat av zach
...
För jag vill ha galningar på plan. Statuto, Petruzzi, Cufre. Såna killar. Röd-gula rakt igenom, kapabla att göra vad fan som helst. Tie Domi i fotbollstappning typ. Och jag vill ha Giannini, Aldair, Totti anno 1993-2010, De Rossi. Stjärnorna, lika röd-gula rätt igenom, kapabla att göra allt som har en touch av guld över sig. Och framförallt, jag vill ha CUCS. Eller åtminstone AS Roma Ultras. Ett publiksnitt på 50 000+. Back in the days då Olimpico va som dagens San Paolo. Då man pratade om Romas curva med respekt. Jag vill ha anarki. Carlo Zampa. 1 jävla miljon på Foro Romano som firar ligaguld - vilket va mer än när man firade VM-guld... Jag vill att fansen ska vallfärda till bortamatcherna, som då alla matcher i Toscana gjordes till röd-gula karnevaler. Jag vill va ett charmigt mittenlag, som ena dagen kan förlora hemma med 4-5 för att nästa dag krossa Milan (vilket blev Capellos fall som röd-svart). Och ja, jag vill fan ha Franco Sensi som evig president. För tänk på den tiden då han vägrade rövknullas även om det kostade både honom och oss dyrt. Jag vill fan beröra. Lite som en halv-beige Peroni. Som kan älskas för att den betyder nåt, men förmodligen avskys av de allra flesta. Jag vill fan inte va nåt som passeras som lite småtrevligt. Jag vill va nåt som känns, som man märker av, nåt som räknas på riktigt.
Men det gör vi inte nu. Och det va ett medvetet steg. Vi amerikaniserades, med allt vad det innebar, och tog emot det med öppna armar och ett stort jävla leende. För alternativet var ju fruktansvärt mycket sämre. Tyvärr förlorade vi nåt på kuppen likförbannat. Utan att kunna peka på nåt specifikt så har ju onekligen den processen pågått under några år...
...
Det handlar inte om småsaker som att låta sin arena förfalla genom politiskt käbbel, som att spela sina hemmamatcher provocerande långt borta, att ständigt sparka sina tränare, att ha för vana att casha hem genom att sälja viktiga spelare utan att återinvestera i laget, osv. Det handlar om en revolution, ny filosofi och förändring av identitet.
När Sabatini och Baldini sa att de ville ha någon obesmittad, så gällde det inte bara från någon romersk sjukdom utan från Calcio i stort. Man ville ha och skapa något helt nytt. De, liksom många av fansen, var jävligt trötta på den italienska fotbollen.
Presskonferensen med Sabatinis programförklaring, sommaren 2011:
http://www.youtube.com/watch?v=wi21B2odN-Y
Hyfsat referat på svenska:
http://www.eurosport.se/il-calcio-al-corso_blog100/det-har-ar-inte-ett-projekt-(en-superlang-text-om-en-av-alla-presskonferenser-i-romas-historia-samt- ljuset-over-roms-tak-sent-om-varen)_post1005319/blogpostfull.shtml
Jag däremot som har valt att följa Calcio, är inte nödvändigtvis lika nöjd med det vägvalet. Även om jag, som jag har skrivit ett antal gånger tidigare, inte tror att det är så enkelt att bryta med det gamla som den nya ledningen först trodde. Jag tror att det blir ok, men bara om romanisti är uppmärksamma på att bevara det som man vill bevara. Vilket man till viss del har varit. Jag tänker främst på det stöd som visats främst Totti.
Och rent sportsligt är jag inte särskilt orolig. Även om jag faktiskt var lättad då det inte fungerade med tiki taka utan Totti. För man försökte. Flera gånger... Men Totti visade sitt värde. Men han hade fan kniven mot strupen.
På tal om något helt nytt så är det jävligt många juventini som poppat upp här. Vilket är kul. Men det verkar som att många hellre vill diskutera nästa säsongs spelare istället för laget som inte bara håller på att återerövra sin plats i Italien utan dessutom lyckats charma en hel del andra samtidigt. Allt genom att bygga vidare på sin historia och identitet. Imponerande.
Två klubbar som har valt olika vägar för sin nystart.
Tillägg:
Vafan, ser att David. är avstängd! Hur är det möjligt? Vafan.