Citat:
Ursprungligen postat av 4522
Inte särskilt svårt i mina ögon...
Kanske det är så enkelt, att det är vart dödsfallet inträffar som ska styra, men känns ändå inte helt... lätt. Eller ens säkert helt rätt. Visst blir det symboliskt och större genomslagskraft än så går ju knappt att få, men för mig är det en bisak även om jag kan köpa andra tänker så. Men du nämner kriterier som relation till många – nåt säkerligen en globetrotter som Mancini oxå hade. Du nämner aktiv, det var Lazio-Mirko oxå. Men blev han mindre värd bara för att han va en primavera-spelare? Eller blir det mindre acceptabelt att sörja bara för att han inte trillade av pinn på planen? Nu vet jag inte, men det är ju faktiskt fullt möjligt han stod flera i Lazio tightare än vad Morosini stod de flesta i dagens Udinese. För att inte tala om Inter, vars Moratti ju ville hoppa spel. Men känns lite populistiskt av alla att sörja, ta chansen att visa sin ofantliga medmänsklighet. Vore ju rätt opassande annars. Men desto lättare att inte visa sympatier för de vars öde inte på samma sätt når rampljuset.
Är rätt så o-PK att ens yppa tanken, men ligger lite i Zamparinis "livet går vidare"-tänk. Inte av likgiltighet eller brist på medlidande eller något sånt, men finns så många fall av tragiska öden nära eller inuti fotbollen som aldrig uppmärksammas, vars död och anhörigas sorg inte får den respekt den förtjänar.
Ta Sandri som exempel. En simpel supporter som oss andra, som blev ett politiskt brännbollsträ, ett ofrivilligt argument för att hata poliser. Incidenten skakade fotbollsitalien ungefär som Usa skakades av 11/9. Men hänsyn visades först när gli ultras hotade jämna varenda arena med marken. Nu har han blivit en symbol, en legend vi kommer tala om för barnbarnen, men när det hände va han ett otyg hos de som tog beslutet att stoppa spel.
Och Carlo Petrini avled mycket möjligt av sviterna av den kontinuerliga doping han påstod fanns inom fotbollen. Något som han påstod även tog kol på hans son. Skulle Zeman varit en granskande journalist hade han dykt ner i fallet med skallen före, men trots att Juve i nutid kan vittna om övermedicinering under sin senaste fina EPOk så träffar hans bortgång... Ingen. Utan han förblir en persona non grata, nån man inte pratar om, nån man inte minns. Och gör man det, så vill man det inte. Ingen klocka ringer för honom idag. Här inne skrivs det inte en rad om det. Kommer inte ens titta, men gissar gazzettan och dom andra tidningarna tillägnar honom kanske ett par meningar. Sen är det ett stängt kapitel. Känns sorgligt. Inte nödvändigtvis helt fel kanske, men som sagt, är splittrad.
Morosini va säkert en fin kille, vad man läser verkar han tom varit en underbar sådan. Men är lika säker på att fler är det. Personer som oxå är värd att minnas och hedras. Men jag har inte lika lätt att avgöra på vilket vis hedrandet bör ske.