Allt om Calcio!

Mycket snack om Torino i tråden nu ser jag, måste erkänna att jag själv har svårt för dem. Vet inte riktigt varför, men deras hemska färgval hjälper nog inte.

Hur går det för dem i ligan? Några spelare som utmärker sig just nu?

Brille68
Såg ditt recept till scudetto med Herrera nu, det här är lika viktigt enligt Herrera: http://www.bausciacafe.com/wp-content/uploads/2012/11/128911-625.jpg

Edit: för er som inte förstår Italienska så är det här alltså från 60 talet en av Helenio Herreras framgångsrecept: "Den moderna fotbollen är snabbhet. Spela snabbt, spring snabbt, tänk snabbt. Markera snabbt och gör dig fri snabbt"

Zola led av överflödets förbannelse som jag tidigare nämnt. Han ”försvann” i mängden av nummer tio, - Mancini, Baggio, Del Piero, Totti… Vafan!

Kom till Napoli för att lära sig av den största nummer tio. Och Maradona överlämnade symboliskt nr 10 till Zola innan han lämnade klubben.

http://www.youtube.com/watch?v=MLj6zXOsSgM
Jo det är Maradona i nr 9 medan Zola bär tian!

Och som F.G skriver så dominerade Baggio VM 1994. Italien jagade kvittering mot Nigeria, då man frångick teorin om det svarta hålet och satte in Zola. Dvs man hade två genier samtidigt på planen. Men…
http://www.youtube.com/watch?v=2GVZs3IuDh8

Men Baggio kvitterade och fixade sedan också segern!

Zola gick sedan till storsatsande Parma, som pumpade ut pengar på att köpa in de största stjärnorna. Men Ancelotti kunde inte ordna utrymme för det lilla geniet…

Något han lärt sig till då han nästa gång fick en genialisk tia. Han hade då redan Rui Costa som nr tio i Milan, men ville ändå ha plats för den unge trequartistan Pirlo. Han uppfann en ny roll för honom…

Zola däremot var tvungen att fly till England för att finna uppskattning. Och valde sedan att avsluta sin karriär på Sardinien genom att lyfta Cagliari från Serie B och etablera dem i Serie A. Både i Chelsea och Cagliari kommer han att leva kvar som en hjälte.

2007-11-11. En kille blir mördad av en polis. Hans brott? Hans tro på fotbollslaget Lazio. Aldrig bortglömd, Gabriele Sandri, vila i frid.

Vi går vidare med att studera skytteligan från UEFA-cupen 91/92.

Dean Saunders, Liverpool, 9 mål
Carlos Aguilera, Genoa, 8 mål
Walter Casagrande, Torino, 6 mål
Dennis Bergkamp, Ajax, 6 mål

Säsongen därpå så gjorde Carlos Aguilera samma sak som Fula Gubben gjorde 20 år senare, dvs bytte från Genoa till just Torino. Han var en färgklick & en mycket intressant spelare under några år i Serie A.

Vi avslutar den här sessionen med att titta på Gianluigi Lentini i semifinalen mot Real Madrid när han spelar fram till 2-0 målet, segermålet som sänkte giganten från Spanien. Lentini hade ett sagolikt ryck när han vände & vred på sin vänsterkant. Det måste funnits en anledning till att han kort senare blev tidernas dyraste spelare. Han hade en fin teknik helt klart. Det är Luca Fusi han spelar fram.

Matchen var ju en av de största i Torinos historia. Man var alltså nykomlig 90/91. Det hade varit traumatiskt att åka ur Serie A. Man satsade stort på att köpa en stjärna från det stora Real Madrid, Martin Vazquez. 91/92 möter man just Real i semin. Det är ju unikt eftersom vanligtvis är det ju den stora klubben som värvar från den lilla klubben & sen sänker stjärnan sin gamla småklubb när de möts.

När man kollar läktarna verkar det vara ren extas. 70 000 på Delle Alpi & det verkar vara 70 000 tifosi, inte 70 000 turister. Helt galen stämning.

(1.17 långt klipp)
http://www.youtube.com/watch?v=YNf2wzmRXmg&feature=related

Eller vi avslutar med att studera Roberto Mussis frisyr, Emiliano Mondonicos mustasch, Martin Vazquez's mustasch & Pasquale Brunos brillor. Helt andra tider.

http://www.youtube.com/watch?v=FHxgJMnyqNc&feature=related

EDIT: Det blev först fel klipp men nu har jag rättat.

Gött det, snygg hemsida. Behöver ni skribenter kan ni ju rekrytera här.

Uppmanar återigen alla att lyssna på Km d'Amore. Mycket skönt tugg i senaste avsnittet om bl a Allegris situation, tvisten mellan De Rossi och Zeman samt Inter.

http://kmdamore.wordpress.com/

Dagens motsvarighet till Walter Casagrande är Rolando Bianchi som spelar center & gör de flesta av lagets mål. De som idag motsvarar gårdagens kreatörer Enzo Scifo, Martin Vazquez & Gianluigi Lentini är Mario Santana, Alessandro Sgrigna & Alessio Cerci.

Jag vill även lyfta fram defensive mittfältaren Alessandro Gazzi & backen Angelo Ogbonna (som fått chansen i landslaget). De får motsvara gårdagens stöttespelare Giorgio Venturin & Roberto Cravero.

Dagens lag är inte riktigt lika bra som 92-upplagan. De hade behövt värva spelare från Real Madrid. Cristiano Ronaldo kanske.

På temat Win Jonk och långskott så fick ju Irland och i synnerhet Pat Bonner känna på just detta under VM 94:

http://www.youtube.com/watch?v=yZdizHBQvus

Har aldrig brytt mig om att lära mig att länka till exakt punkter i ett klipp, men Jonks skott och Bonners tvålhandskar uppträder efter en halv minut. Jag kan nog tycka att hela klippet är mer eller mindre sevärt ur ren nostalgisynpunkt, det första man ser är för helvete ett långskott av världens snabbaste man Marc Overmars. Bara det.

Ja, jag är också onykter.

Eftersom det röda kortet är så fruktansvärt fel så misstänker jag starkt att domaren mycket väl var medveten om svarta hålet teorin och han gjorde oss alla en stor tjänst.

Det var väl också den matchen Baggio gjorde två väldigt snarlika mål, ifrån ungefär samma punkt fast på motsatt sida och vid ungefär lika lång tid in i båda halvlekarna? Eller har det gått för lång tid sedan jag såg VM-94:a krönikan igen?

Nej, imorgon skall jag ragla över till Stadio Olimpico, undvika en massa idioter samt sätta mig ned med ett gäng öl och bara njuta utav matcher och känna mig allmänt nöjd. Är ganska nöjd över att det åtminstone bara är halvmörkt när man kommer hem igen, Termini Stationen är inte ett särskilt trevligt område.

Zolas utvisning mot Nigeria måste ju vara en av de hårdaste, mest omänskliga och felaktiga beslut man sett i sporten, men samtidigt är det en väldigt mänsklig och sevärd sekvens då man lätt kan förstå vad som orsakar beslutet.

Granskar man klippet så ser det ut som att domaren (som utstrålar oerhörd arrogans, men springer överraskande fort) irriterar sig på Zolas försök att vinna en straff (det finns ögonkontakt för en millisekund) och därför väljer att tolka Zolas försök att skydda bollen från Nigerianen som en våldsam stämpling. Det hela borde inte ens rendera en frispark.

Missa inte den sköna scen som utspelar sig när den fallne nigerianen nås av en medspelare. Drama.

Idag hålls väl Zola förmodligen högst i västra London och på Sardinien? Jag antar att det gäller för Neapel också i någon mån, men min känsla är väl ändå att han där hamnat i skuggan av såväl forntida som sentida hjältar.

Jag diggar också nämnda prateri, men jag skulle verkligen önska att de kunde jobba lite mer med volymnivåerna. Wilbachers stämma får ljudet att dista samtidigt som Borell (givetvis) knappt hörs i sin tillbakalutade vrå. Sen så kickar rätt vad det är det där musikstycket in på dubbla volymen, så att jag får ont i trumhinnorna alternativt väcker grannarna.

Pausa - Högerklicka - Kopiera videoadressen vid aktuell tid - klart.