Citat:
Ursprungligen postat av Vivoli
Under Vazquez två säsonger där blev man 5:a & 3:a, detta som nykomling. Andra säsongen (91/92) gick man dessutom till final i UEFA-cupen där man mötte Ajax. Egentligen förlorade inte Torino utan på den tiden avgjordes finalen med hemma & bortamöte. Det blev 0-0 & 2-2 så Ajax vann på fler bortamål. Man var alltså en hårsmån från att vinna UEFA-cupen.
För att krydda historien ytterligare. Kan ni gissa vilka man slog ut i semin? Man mötte Vazquez gamla lag Real Madrid & vann. Det är det här jag vill påvisa att på den tiden gick det inte att köpa ihop All Star-lag fulla med utlänningar utan ofta spelade världsstjärnorna i ett mindre lag som Torino eftersom det bara fanns plats för tre utlänningar.
I UEFA-cupfinalen mot Ajax 1992 hade Torino alltså spanjoren Vazquez, brassen Casagrande & belgaren Enzo Scifo som utländska stjärnor.
För att krydda historien ytterligare. Kan ni gissa vilka man slog ut i semin? Man mötte Vazquez gamla lag Real Madrid & vann. Det är det här jag vill påvisa att på den tiden gick det inte att köpa ihop All Star-lag fulla med utlänningar utan ofta spelade världsstjärnorna i ett mindre lag som Torino eftersom det bara fanns plats för tre utlänningar.
I UEFA-cupfinalen mot Ajax 1992 hade Torino alltså spanjoren Vazquez, brassen Casagrande & belgaren Enzo Scifo som utländska stjärnor.
Jag tänkte faktiskt att vi skulle titta närmare på UEFA-cupen 91/92 då FB-profilen Fula Gubbens hobbylag Genoa & Torino var rejält igång.
Semifinalerna var alltså Torino-Real Madrid & Genoa-Ajax. Det hela slutade med att Ajax tog hem det. Ajax som hade ett ungt, lovande lag där svenske Stefan Pettersson var stjärna på topp tillsammans med superlöftet Dennis Bergkamp. Pettersson gjorde 77 mål på 151 matcher för Ajax så han var stor i Holland. I landslaget fick han dock aldrig riktigt till det. Bara 4 mål på 31 landskamper.
Finalen spelades med dubbelmöte & det blev 2-2 & 0-0 så Torino fick egentligen inte stryk. Säsongen innan var Torino nykomling i Serie A så man hade väl inte det mest namnkunniga laget sett till italienarna, de tre utlänningarna blev nyckelspelare. Man hade dock den tidens supertalang Gianluigi Lentini som strax efter finalen blev världens genom tiderna dyraste spelare när han värvades till Berlusconis Milan.
De tre utlänningarna var:
Martin Vazquez (Spanien). Egentligen hette han Rafael Martin Vazquez men jag fattade aldrig vilket som var tilltalsnamnet:
http://www.google.se/imgres?q=rafael+martin+vasquez&hl=sv&sa=X&biw=1366 &bih=642&tbm=isch&prmd=imvnso&tbnid=rfZnjxg80uQBoM :&imgrefurl=http://www.fotolog.com/deportivo_paul/52318042/&docid=29oPLmxtYD7ZpM&imgurl=http://spd.fotolog.com/photo/45/46/75/deportivo_paul/1253846521360_f.jpg&w=382&h=500&ei=6JyeUKnID8X44QS 0l4HwCA&zoom=1&iact=hc&vpx=1052&vpy=127&dur=246&ho vh=257&hovw=196&tx=104&ty=157&sig=1032799809063476 32093&page=1&tbnh=157&tbnw=122&start=0&ndsp=19&ved =1t:429,r:5,s:0,i:83
Enzo Scifo (Belgien)
http://worldcupfifa14.tripod.com/id40.html
Walter Casagrande (Brasilien)
http://richardpurnell.files.wordpress.com/2011/04/casagrande_brasil_cromo.jpg
Kompletta uppställningar från finalen har ni här:
http://en.wikipedia.org/wiki/1992_UEFA_Cup_Final
Ni ser alltså att man satsade på den store (1.91m) Casagrande som ensam centertank & target. Bakom honom låg tre (!) spelgenier & kreatörer i Lentini, Scifo & Vazquez. Som defensiva mittfältare hade man Giorgio Venturin & Roberto Mussi som var riktiga grovjobbare. Blanda inte ihop Mussi med Muzzi som är en helt annan spelare. Casagrande betyder som bekant stort hus & han var en gigant men jag vill minnas att han även hade riktigt skön bollbehandling, annars hade han aldrig fått spela i Brasiliens landslag. Han gjorde som ni ser bägge målen i finalen.