Personer med liknande intressen dras till varandra.
Visst är det så. Dessa personer med klent intellekt vad kan dom göra nu när du ärvt makt och rikedom annat än att umgås i herrklubbar med kaffeflickor som aperitif.
Knugen känner sig säkert inte bekväm att umgås privat med medlemmar i Svenska akademien eller
kungliga vetenskapsakademien.
Kvar blir då Noppe o co. undra vad Grynet säger om detta?
Stappis: Jag skrev om den akta leveransen av talet, inte innehallet.
JagHarEnLiten: Din oformaga att ta till dig hur andra ser pa och kanner infor saker och ting (aven kant som bristande empati) ar valdokumenterad i detta forum.
En annan som insett samma sak som undertecknad ar lustigt nog Expressens Britta Svensson som skriver sa har:
Skulle inte jag känna? Har jag bristande empati? Skulle inte jag kunna känna medlidande, din lille stackare!
Tack annars för att du tar upp Britta Svenssons artikel igen! Den är så intressant att jag klipper in den här.
"Jag tror att alla så kallade experter på PR, krishantering och mediakontakter som i går uttalade sig om kungens möte med pressen på Hunneberg har helt fel.
Det var inte alls fiasko, katastrof, oproffsigt, ogenomtänkt eller jättepinsamt. Det var fullkomligt genialiskt.
Carl XVI Gustaf var sig själv. Han insåg att inget annat skulle duga. Han vägrade staka sig igenom ett i förhand skrivet uttalande, som folk tvingar på honom för att de vet hur svårt han har att uttrycka sig.
Han var sitt förvirrade, osammanhängande, smånervösa, sanna jag, och han framförde det han djupt i sitt hjärta förstod att han måste säga.
Att det som står i boken hände, och det långt tillbaka i tiden. Att vi inte behöver vara oroliga, han har talat om det med sin familj. Och alla har bestämt sig för att se framåt och fortsätta jobba som vanligt.
Han vägrade att ljuga, spela högdragen eller förnärmad, som alla föreslagit att han borde.
Han sa, faktiskt väldigt tydligt med hela sitt framträdande, att han varken är sur eller arg, ska stämma eller jaga någon (utom älgen, då). Han bjuder på det här. Vi kan läsa boken utan att begå majestätsbrott. Men han vill att vi ska notera vilken sjutusan till karl han är.
Det sista är min tolkning. Men jag tyckte att jag såg ganska tydligt att denne 64-årige man som kanske inte är det mest virila som Gud satt på jorden var ganska nöjd med att få figurera som älskare till unga och vackra kvinnor i en ganska harmlös bok.
Det som verkligen avslöjar hur smart kungen var med sitt utspel är författarnas reaktion. De verkar närmast desperata över att inte bli stämda. "Det kanske ändrar sig när kungen väl läst boken", sa en av dem i går förhoppningsfullt.
Men det är klart att kungen har läst boken. Eller har koll på vad det står i den. Sen har han lagt den på hyllan.
Där kommer de exemplar som vi andra har skaffat också snart att ligga och samla damm.
Författarna hoppas på en djupare diskussion om "förtroendet för statschefsämbetet". Den kan de titta i månen efter.
De har skrivit en lättläst skvallerbok, lika lockande för rätt läsekrets som ett välmatat nummer av Svensk Damtidning. I går när jag åkte tåg genom södra Sverige satt en äldre dam bredvid mig och slukade boken.
Mejlkorgen är full av folk som tycker som i Sifoundersökningen som presenterades i SVT Debatt i förrgår. Låt kungen vara, det är synd om honom.
Signaturen Karin skriver att hon ofta reagerar så "när det gäller äldre män med makt. Är det för att man ofta ser en ynklig, olycklig pojke bakom kostymen?". Jag vet inte vad det är. Kan bara konstatera att förtroendet för statschefen är obrutet. Kanske är det för att vi har sett samma sak som den så kallade Kurtisanen i boken:
"Hon uppfattade honom som en genuint god människa. Han kunde bildligt talat vara ute och cykla om en obändig tonåring men han gjorde det med en ärlig naivitet som hon uppskattade. Hon högaktade honom för hans goda karma, hans intentioner var alltid goda. Kungen var inte den som nödvändigtvis måste hävda sig och visa sig bäst på plan bara för att han var kung." Det var den kungen vi såg på Hunneberg i torsdags eftermiddag. Och tyvärr alla förståsigpåare, han regerar."
Det här är ett exempel på kungajournalistik som sveper brett.
Den tar upp Knugen som ovanligt folklig för att vara kunglig. Hon beskriver hur han stakar sig, antagligen är nöjd att svenska folket ser vilken viril bock han är, han pratar med familjen, det är synd om honon.
Den tangerar också det upphöjda i att vara kung. Att han kan snuska runt. Att han är något mer än en vanlig simpel minister som får avgå när de inte betalt tevelicensen. Han är en "god" kung.
Men framför allt om det statsmannamässiga i hans hållning. Han vägrar bli arg. Han arbetar på som vanligt. Han stämmer inte, utan viftar undan det hela lite enkelt sådär.
Det är intressant, därför att det handlar om något sådant man inte kan komma undan egentligen. Reinfeldt skulle aldrig komma undan med att ha Veronika Maggio som älskarinna ett år. Göran Hägglund kan inte ha Noppe som kompis och fortsätta som politiker.
Vidare har vi den närmast religiösa tron på Knugen är så jävla smart att allt därute i lingonskogen var ett genidrag, planerat in minsta detalj. Var och en som sett honom där bör inse att så inte är fallet. Han kände sig pressad att säga något, och så blev det som det blev. Att alla tant agdor ute i stugorna sluter upp kring Knugen är inte svårt att förutse, det är så det fungerar med kändisar som ska vara lite mer än det vanliga.
Problemet nu är att Knugen har exponerats för mycket under etiketten "ovanligt folklig för att vara kunglig". Det betyder att vi kommer att få se mindre av honom framöver. Inga framträdanden, inga ytterligare kommentarer kring boken eller andra rykten. Det gäller att återställa idén om oeuppnåelighet, så att nästa gång vi ser mer av Knugen kan vara vid utdelningen av nobelpriset.
Visst är det så. Dessa personer med klent intellekt vad kan dom göra nu när du ärvt makt och rikedom annat än att umgås i herrklubbar med kaffeflickor som aperitif.
Knugen känner sig säkert inte bekväm att umgås privat med medlemmar i Svenska akademien eller
kungliga vetenskapsakademien.
Kvar blir då Noppe o co. undra vad Grynet säger om detta?
Jag ser att du inte har läst Hänt i veckan eller liknande blaskor. Grynet är nämligen historia för Noppe. I dom här kretsarna byter man fru ofta sörru.
Stappis: Jag skrev om den akta leveransen av talet, inte innehallet.
JagHarEnLiten: Din oformaga att ta till dig hur andra ser pa och kanner infor saker och ting (aven kant som bristande empati) ar valdokumenterad i detta forum.
En annan som insett samma sak som undertecknad ar lustigt nog Expressens Britta Svensson som skriver sa har:
Klart att "folket" älskar knugen och Vickan, de älskar ju Ullared, och "Drängarna i Tylösand" och Mikael Blomkvist etc också så...
Det är väl bara i kära gamla Sverige som det öht blir en sådan riksomfattande hysteri omkring en så´n här lam och snäll sk "skandalbok" Jag undrar fortfarande, var var skandalerna - att C-G och hans närmaste kompisar inte är ngra snillen precis och älskar att festa som småkillar det har väl varit allmänt känt i årtionden!
Och de här löjliga attitydundersökningarna, jag har själv arbetat med såna - som sagt som man frågar får man svar - medias dramaturgi re C-G är ju "the usual procedure" ... först kritiserar man, sen hyllar man, sen ... osv!
Men förlagets PR-kupp var ju lyckad, 20000 sålda inbundna ex på 3-4 dagar är mer än hyfsat och det kommer säkert att bli en massa sålda pocket framåt vårkanten + en bra upplaga i Tyskland o kanske ngra andra länder i nordeuropa. Förf. är nog rätt nöjda kan jag tänka mig! Att det tagit 3 år för 3 personer att "klippa och klistra" ihop innehållet i den här boken - säkert!
Jag ser att du inte har läst Hänt i veckan eller liknande blaskor. Grynet är nämligen historia för Noppe. I dom här kretsarna byter man fru ofta sörru.
Tänk det visste jag och det gör hennes information desto intressantare.
Var är bevisen för att Henemark och Kungen haft en affär?
Lägg fram dem i stället för era egna snuskiga fantasier.
Det har ju HKM själv intygat under sin föreställning i skogen. - Men det hände enligt honom för så länge sedan att han nu efterlyser lite arbetsro eftersom han har förpliktelser och jobbar nästan varje dag: Under gårdagen satt han nästan en hel förmiddag ordförande i en minnesfond i Klara kyrka (där också M och C-F jobbat med olika projekt), osv. - Efter att inte ha kunnat undgå att se en massa tidningsrubriker har han talat med drottningen och sin familj och han och de tycker nu att det är dags att vända blad i boken som är skriven till hans ära, för att tillsammans med sina löshundar i stället blicka framåt. - Och vad hittar han väl där: Jo, ett par rumpor med oklar könsbestämning. Men så kan det vara ibland i älgskogen. Alla är dock välkomna tillbaka om ett år för vidare information om arbetet bakom berget.
Klart att "folket" älskar knugen och Vickan, de älskar ju Ullared, och "Drängarna i Tylösand" och Mikael Blomkvist etc också så...
Jag "älskar" inte Kungen, de enda som kan få de orden från mig är mitt barn och min man.
Ullared har jag besökt en gång, och aldrig mer. Drängarna i Tylösand har jag förstått är en dokusåpa och som mig veterligen inte sänds i UK, därav har jag inte heller sett ett avsnitt. Dokusåpans glans försvann f.ö efter först Robinson-säsongen.
Jag tycker däremot att alla offentliga personer besitter rättigheten att få den information som publiceras i media verifierad.
Eller är det ok att publicera en sådan här bok nu för att det gäller Kungen, men om det skulle vara en offentlig person du tycker är ok hur ställer du dig då ?
Man kan tycka illa om det som sker nu utav andra skäl än att "älska" kungen. Jag är rätt säker på att det finns många republikaner som har synpunkter denna bok och avsaknaden av källor/fakta.
Det är tyvärr ledsamt att flera inte kan se vilken problematik det är vi försöker peka på, utan bara kan se: "woo hoo nu åker CG på storstryk, najs"
Skulle inte jag känna? Har jag bristande empati? Skulle inte jag kunna känna medlidande, din lille stackare!
Tack annars för att du tar upp Britta Svenssons artikel igen! Den är så intressant att jag klipper in den här.
"Jag tror att alla så kallade experter på PR, krishantering och mediakontakter som i går uttalade sig om kungens möte med pressen på Hunneberg har helt fel.
Det var inte alls fiasko, katastrof, oproffsigt, ogenomtänkt eller jättepinsamt. Det var fullkomligt genialiskt.
Carl XVI Gustaf var sig själv. Han insåg att inget annat skulle duga. Han vägrade staka sig igenom ett i förhand skrivet uttalande, som folk tvingar på honom för att de vet hur svårt han har att uttrycka sig.
Han var sitt förvirrade, osammanhängande, smånervösa, sanna jag, och han framförde det han djupt i sitt hjärta förstod att han måste säga.
Att det som står i boken hände, och det långt tillbaka i tiden. Att vi inte behöver vara oroliga, han har talat om det med sin familj. Och alla har bestämt sig för att se framåt och fortsätta jobba som vanligt.
Han vägrade att ljuga, spela högdragen eller förnärmad, som alla föreslagit att han borde.
Han sa, faktiskt väldigt tydligt med hela sitt framträdande, att han varken är sur eller arg, ska stämma eller jaga någon (utom älgen, då). Han bjuder på det här. Vi kan läsa boken utan att begå majestätsbrott. Men han vill att vi ska notera vilken sjutusan till karl han är.
Det sista är min tolkning. Men jag tyckte att jag såg ganska tydligt att denne 64-årige man som kanske inte är det mest virila som Gud satt på jorden var ganska nöjd med att få figurera som älskare till unga och vackra kvinnor i en ganska harmlös bok.
Det som verkligen avslöjar hur smart kungen var med sitt utspel är författarnas reaktion. De verkar närmast desperata över att inte bli stämda. "Det kanske ändrar sig när kungen väl läst boken", sa en av dem i går förhoppningsfullt.
Men det är klart att kungen har läst boken. Eller har koll på vad det står i den. Sen har han lagt den på hyllan.
Där kommer de exemplar som vi andra har skaffat också snart att ligga och samla damm.
Författarna hoppas på en djupare diskussion om "förtroendet för statschefsämbetet". Den kan de titta i månen efter.
De har skrivit en lättläst skvallerbok, lika lockande för rätt läsekrets som ett välmatat nummer av Svensk Damtidning. I går när jag åkte tåg genom södra Sverige satt en äldre dam bredvid mig och slukade boken.
Mejlkorgen är full av folk som tycker som i Sifoundersökningen som presenterades i SVT Debatt i förrgår. Låt kungen vara, det är synd om honom.
Signaturen Karin skriver att hon ofta reagerar så "när det gäller äldre män med makt. Är det för att man ofta ser en ynklig, olycklig pojke bakom kostymen?". Jag vet inte vad det är. Kan bara konstatera att förtroendet för statschefen är obrutet. Kanske är det för att vi har sett samma sak som den så kallade Kurtisanen i boken:
"Hon uppfattade honom som en genuint god människa. Han kunde bildligt talat vara ute och cykla om en obändig tonåring men han gjorde det med en ärlig naivitet som hon uppskattade. Hon högaktade honom för hans goda karma, hans intentioner var alltid goda. Kungen var inte den som nödvändigtvis måste hävda sig och visa sig bäst på plan bara för att han var kung." Det var den kungen vi såg på Hunneberg i torsdags eftermiddag. Och tyvärr alla förståsigpåare, han regerar."
Det här är ett exempel på kungajournalistik som sveper brett.
Den tar upp Knugen som ovanligt folklig för att vara kunglig. Hon beskriver hur han stakar sig, antagligen är nöjd att svenska folket ser vilken viril bock han är, han pratar med familjen, det är synd om honon.
Den tangerar också det upphöjda i att vara kung. Att han kan snuska runt. Att han är något mer än en vanlig simpel minister som får avgå när de inte betalt tevelicensen. Han är en "god" kung.
Men framför allt om det statsmannamässiga i hans hållning. Han vägrar bli arg. Han arbetar på som vanligt. Han stämmer inte, utan viftar undan det hela lite enkelt sådär.
Det är intressant, därför att det handlar om något sådant man inte kan komma undan egentligen. Reinfeldt skulle aldrig komma undan med att ha Veronika Maggio som älskarinna ett år. Göran Hägglund kan inte ha Noppe som kompis och fortsätta som politiker.
Vidare har vi den närmast religiösa tron på Knugen är så jävla smart att allt därute i lingonskogen var ett genidrag, planerat in minsta detalj. Var och en som sett honom där bör inse att så inte är fallet. Han kände sig pressad att säga något, och så blev det som det blev. Att alla tant agdor ute i stugorna sluter upp kring Knugen är inte svårt att förutse, det är så det fungerar med kändisar som ska vara lite mer än det vanliga.
Problemet nu är att Knugen har exponerats för mycket under etiketten "ovanligt folklig för att vara kunglig". Det betyder att vi kommer att få se mindre av honom framöver. Inga framträdanden, inga ytterligare kommentarer kring boken eller andra rykten. Det gäller att återställa idén om oeuppnåelighet, så att nästa gång vi ser mer av Knugen kan vara vid utdelningen av nobelpriset.
Göran Hägglund med Noppe som kompis är humor på hög nivå.
Jag "älskar" inte Kungen, de enda som kan få de orden från mig är mitt barn och min man.
Ullared har jag besökt en gång, och aldrig mer. Drängarna i Tylösand har jag förstått är en dokusåpa och som mig veterligen inte sänds i UK, därav har jag inte heller sett ett avsnitt. Dokusåpans glans försvann f.ö efter först Robinson-säsongen.
Jag tycker däremot att alla offentliga personer besitter rättigheten att få den information som publiceras i media verifierad.
Eller är det ok att publicera en sådan här bok nu för att det gäller Kungen, men om det skulle vara en offentlig person du tycker är ok hur ställer du dig då ?
Man kan tycka illa om det som sker nu utav andra skäl än att "älska" kungen. Jag är rätt säker på att det finns många republikaner som har synpunkter denna bok och avsaknaden av källor/fakta.
Det är tyvärr ledsamt att flera inte kan se vilken problematik det är vi försöker peka på, utan bara kan se: "woo hoo nu åker CG på storstryk, najs"
Ärligt talat tycker jag att kungen på många sätt är en rätt sympatisk person. Men hans eländiga umgängeskrets stör mig oerhört. Han har ett eget val, han hade kunnat välja bort de värsta exemplaren. Men tyvärr, icke. Han lever inte upp till det ansvar han har som skattefinansierad.
Jag undrar fortfarande, var var skandalerna - att C-G och hans närmaste kompisar inte är ngra snillen precis och älskar att festa som småkillar det har väl varit allmänt känt i årtionden!
