Liten uppdatering av eländet för mig (mycket svammel)
Det allmänna intrycket man får av alltsammans är intressant. Jag har bara en gång tidigare varit i kontakt med sjukvården på det här sättet. Det vill säga med mycket springande på olika vårdinrättningar, undersökningar, träffa läkare och sköterskor, receptionister med mera. Det som slår mig är att det är tidspressat alltsammans, In och ut. Fort ska det gå, ha pengarna i handen så går det fortare. Förra gången jag åkte till sjukhus etc då hade jag lunginflammation och hade ett snabbsäkevärde på 220 så jag minns inte direkt så mycket av det hela. Men nu när jag sökte för dels magsmärtor och den där satans smärtan i pungen, penis, och i mellangården, för oss "Klassiska kvastskaft upp i mellangården och en slang klämma runt penisroten-känslan". Då har jag varit klar i huvudet längs hela resan.
Att se hur sjukvården fungerar, eller hur allmänvården fungerar. Det är rent skrämmande, man måste vara stenhård och obeveklig för att få igenom det man vill. Annars så är det knappa 10 minuter per patient. In och ut. Ta till exempel blodprover jag gjorde. Jag fick stöta på läkaren och påminna honom att sända hem provsvaren "om jag inte hört av mig inom 14 dagar så är det bra". Vad är det för flum svar? Jag vill se siffror, latinska termer och pilar. Jag tror inte på läkarens "det ser bra ut". Jag vill se det själv. Det var där jag såg att PSA värdet var väldigt lågt och bra 0.65. Så då släppte mycket av cancerhypokondrihysterin.
Jag har sökt för andra saker med den senaste tiden och då insett att det är rena vansinnet. Sökte för stress/depression sade att det var för mycket på jobbet. Fick genast Citalopram och en annan medicin för att jag skulle tydligen må dåligt av de första tabletterna. Ingen sjukskrivning. Va fan? Ge mig en chans att vila förs innan man sätter in mediciner.
Sedan till en gastroskopi. 3 månaders väntan på en undersökning som tog 5 minuter inklusive läkarens redogörelse om vad som var problemet. Fick tabletter... Sopan till läkare på VC skulle sända mig resultaten via post. Ännu över en månad efter undersökninge, inget resultat i pappersform.
Man skriver ut tabletter och säger att det ordnar sig/det är lugnt/du stör mig, hellre än att lyssna på patienten. Man dämpar symptomen men ignorerar orsaken. Alla här skriver mer eller mindre samma sak. Det är ganska skrämmande att vi har ungefär samma intryck om hur vården fungerar. Men å andra sidan är det en stor fördel. Då man vet hur man kommer bli bemött. OM man nu träffar en bra läkare så blir det ju en dubbelt positiv upplevelse i stället. Annars så blir man inte direkt förvånad.
Prostatiten, som tråden handlar om.
Mina symptom har mer eller mindre försvunnit. Det var för ca en månad sedan som jag hade sista skovet. Jag har ju haft lindriga besvär jämfört med andra, men likväl så är det paniken och osäkerheten när det är en smärta man inte känt tidigare som knäcker en. När jag fick bekräftat att det inte var cancer eller att drulen skulle ramla av så förstod jag smärtan mer och kunde mer mentalt anpassa mig. Dvs inte sitta på kalla hårda bänkar, inte sitta naken i drag. Jag har blivit som en gammal gubbe nu. Jag sitter på en tidning, handskarna eller så sitter jag inte alls på kalla/hårda bänkar längre, Jag har underkläder på mig hemma även om det är varmt och jag känner för att svalka mig efter en dusch naken. Prostatan gillar att vara varm.
Jag onanerar även lite mer frekvent för att få cirkulation i apparaturen. Undersöker testiklar lite nu och då efter eventuella onormala sensationer, känner lätt och rör vid testiklarna. Trots allt man står ju där i duschen, det tar ju bara några sekunder och jämföra och kolla. Tjejerna ska ju kolla sina bröst som rutin. Då kan vi ju kolla apparaten.
Blodprovet jag lämnade för länge sedan, som jag senare fick tjata mig till för att få svar på, visade som jag nämnde tidigare, på en hälsosam prostata. Utan då var det "bara något annat" som smärtade och skapade obehag.
Efter ett par veckor så började det avta, för att sedan smärta bara ibland. Nu är det 5% av tidigare. Det är mycket bra.
Jag har läst på del ställen att prostatit kan vara stress relaterat till viss del, i vissa fall. Stressen gör att man spänner muskler som inte slappnar av och genererar smärta. Man har en väldans massa muskler i kroppen på alla märkliga platser. Jag skulle inte förvåna om det var en 50/50 situation för mig. För mycket stress i livet gjorde att något hände. En kroppslig freakout kanske. Men jag har sedan 6/4-14 fört en daglig statustabell i Excel för min vikt, temperatur, prostatit, avföring, utlösning i en 5 gradig skala samt en allmän beskrivning hur jag mår etc. Det har blivit en liten ritual som faktisk frun här hemma i huset har accepterat och förstår. Infon som jag skriver in samlar jag på morgonen och kvällen tar ca 1 minut extra. Det är intressant att gå tillbaka och se hur psykiska sinnesläget var de dagarna när smärtorna var som värst. Men även hur värdena förändras längs tidens gång. Läkaren jag gick till sade att jag inte skulle titta på internet efter vad det kunde vara jag led av, samt att jag inte skulle ta tempen så ofta. Men genom internet har jag fått lära mig 100 gånger mer än vad läkarna har sagt till mig. Genom att ta tempen 2 gånger om dagen så vet jag att min kroppstemperatur ligger på 36.6 grader. Så när jag omotiverat har 37.2 grader är det inte normalt, oavsett vad läkaren säger.
Om stress är halva orsaken till mina smärtor så är en lättare infektion kanske den andra delen. Jag hade nämligen för ca 4 år sedan problem med att urinera, det var som strålen vart tunnare och tunnare inte svagare. Till slut tittade jag på hur det såg ut runt urinröret. Där såg det ut som att det hade börjat växa hud över mynningen. Själva mynningen hade minskat i storlek. Jag vet ju att om man har hål i ärat efter ett örhänge och inte använder det på ett tag så kan en hinna bildas. Sagt och gjort, efter en dusch så tog jag fingret och skrapade lite lätt. Fick varpå mynningen vart hel igen och att urinera kändes helt underbart, dock kom lite blod från där det växt ihop. Detta växte ihop igen lite lätt, jag skrapade, det vart som små skinnflikar av torr hud som satt vid mynningen och gjorde att strålen delade sig och skvätte ner hela toaletten. Jag tog bort de med. Sedan vart det bra ett långt tag, men det kom tillbaka. Samma sak igen, så försvann det. Sedan den 6/4-14 har det kommit en, två små droppar blod efter utlösningen. Jag har alltid trott att det är testiklarna, eller ledarna som har fått ett brusten kärl elelr så. Men idag så började jag fundera på om det inte kan komma från ollonet i stället. Då det nu har läkt i mynningen, men jag har fått något vitt inne i röret som kan påminnas om ärrvävnad som i sin tur har ett svagt fält med rött vid övergången från urinrörets vanliga färg till det vita området. Jag har ingen aning om vad det är. Då alla blodprover är normala, sänkan är normal, ekg, blodtryck med mera är normal, jag kan pissa, jag kan få utlösningar och det känns bara irriterat efter bloddroppen kommer. Efter ha läst runt så är blod i utlösningen inte helt ovanligt vid prostatit.
Men så här i efterhand så tror jag att när jag höll på att pilla där så kanske en liten elak bacill smet ner i urinröret och hälsade på i prostatan. Jag har haft liknande smärtor i prostata området tidigare, men aldrig tänkt på dem för vad det är, mer trott att det var "blue balls" eller klämt pungen när jag satt mig ner då det gått över efter en dag eller två. Men när jag fick ont i magen med och mystiska smärtor av en diffus karaktär så slog propagandaministeriet för hypokondri igång på högtryck i min hjärna. Som jag skrivit tidigare, jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd hur jag ska dö. Hjärtinfarkt? Inga problem. Men ligga och tyna bort på ett sterilt sjukhus. Njet. Så oron är ju extrem för mig.
Hypokondri och en form av 40 års existens/livskris. Det är inget bra år detta för mig helt klart. Men tack vare er så har jag fått svar på mina frågor och fått insikt i mycket kring detta som läkare garanterat inte vet (bryr sig om).
Jag har tack och lov även sluppit avancerade behandlingar med mera för prostatiten. Inte ens ett finger i röven har jag fått (vilket jag ville ha då jag ville eliminera allt som gick att eliminera för eventuella sjukdomar. Jag har insett att "det är bara stress". På grund av stress och vantrivsel med livet så har mitt immunförsvar försvagats rejält varpå jag blivit sjuk på ett sätt som jag inte varit tidigare. Men jag lider med er som har allvarliga symptom och lider med detta.
Hoppas innerligt att alla blir kvitt detta.
Det allmänna intrycket man får av alltsammans är intressant. Jag har bara en gång tidigare varit i kontakt med sjukvården på det här sättet. Det vill säga med mycket springande på olika vårdinrättningar, undersökningar, träffa läkare och sköterskor, receptionister med mera. Det som slår mig är att det är tidspressat alltsammans, In och ut. Fort ska det gå, ha pengarna i handen så går det fortare. Förra gången jag åkte till sjukhus etc då hade jag lunginflammation och hade ett snabbsäkevärde på 220 så jag minns inte direkt så mycket av det hela. Men nu när jag sökte för dels magsmärtor och den där satans smärtan i pungen, penis, och i mellangården, för oss "Klassiska kvastskaft upp i mellangården och en slang klämma runt penisroten-känslan". Då har jag varit klar i huvudet längs hela resan.
Att se hur sjukvården fungerar, eller hur allmänvården fungerar. Det är rent skrämmande, man måste vara stenhård och obeveklig för att få igenom det man vill. Annars så är det knappa 10 minuter per patient. In och ut. Ta till exempel blodprover jag gjorde. Jag fick stöta på läkaren och påminna honom att sända hem provsvaren "om jag inte hört av mig inom 14 dagar så är det bra". Vad är det för flum svar? Jag vill se siffror, latinska termer och pilar. Jag tror inte på läkarens "det ser bra ut". Jag vill se det själv. Det var där jag såg att PSA värdet var väldigt lågt och bra 0.65. Så då släppte mycket av cancerhypokondrihysterin.
Jag har sökt för andra saker med den senaste tiden och då insett att det är rena vansinnet. Sökte för stress/depression sade att det var för mycket på jobbet. Fick genast Citalopram och en annan medicin för att jag skulle tydligen må dåligt av de första tabletterna. Ingen sjukskrivning. Va fan? Ge mig en chans att vila förs innan man sätter in mediciner.
Sedan till en gastroskopi. 3 månaders väntan på en undersökning som tog 5 minuter inklusive läkarens redogörelse om vad som var problemet. Fick tabletter... Sopan till läkare på VC skulle sända mig resultaten via post. Ännu över en månad efter undersökninge, inget resultat i pappersform.
Man skriver ut tabletter och säger att det ordnar sig/det är lugnt/du stör mig, hellre än att lyssna på patienten. Man dämpar symptomen men ignorerar orsaken. Alla här skriver mer eller mindre samma sak. Det är ganska skrämmande att vi har ungefär samma intryck om hur vården fungerar. Men å andra sidan är det en stor fördel. Då man vet hur man kommer bli bemött. OM man nu träffar en bra läkare så blir det ju en dubbelt positiv upplevelse i stället. Annars så blir man inte direkt förvånad.
Prostatiten, som tråden handlar om.
Mina symptom har mer eller mindre försvunnit. Det var för ca en månad sedan som jag hade sista skovet. Jag har ju haft lindriga besvär jämfört med andra, men likväl så är det paniken och osäkerheten när det är en smärta man inte känt tidigare som knäcker en. När jag fick bekräftat att det inte var cancer eller att drulen skulle ramla av så förstod jag smärtan mer och kunde mer mentalt anpassa mig. Dvs inte sitta på kalla hårda bänkar, inte sitta naken i drag. Jag har blivit som en gammal gubbe nu. Jag sitter på en tidning, handskarna eller så sitter jag inte alls på kalla/hårda bänkar längre, Jag har underkläder på mig hemma även om det är varmt och jag känner för att svalka mig efter en dusch naken. Prostatan gillar att vara varm.
Jag onanerar även lite mer frekvent för att få cirkulation i apparaturen. Undersöker testiklar lite nu och då efter eventuella onormala sensationer, känner lätt och rör vid testiklarna. Trots allt man står ju där i duschen, det tar ju bara några sekunder och jämföra och kolla. Tjejerna ska ju kolla sina bröst som rutin. Då kan vi ju kolla apparaten.
Blodprovet jag lämnade för länge sedan, som jag senare fick tjata mig till för att få svar på, visade som jag nämnde tidigare, på en hälsosam prostata. Utan då var det "bara något annat" som smärtade och skapade obehag.
Efter ett par veckor så började det avta, för att sedan smärta bara ibland. Nu är det 5% av tidigare. Det är mycket bra.
Jag har läst på del ställen att prostatit kan vara stress relaterat till viss del, i vissa fall. Stressen gör att man spänner muskler som inte slappnar av och genererar smärta. Man har en väldans massa muskler i kroppen på alla märkliga platser. Jag skulle inte förvåna om det var en 50/50 situation för mig. För mycket stress i livet gjorde att något hände. En kroppslig freakout kanske. Men jag har sedan 6/4-14 fört en daglig statustabell i Excel för min vikt, temperatur, prostatit, avföring, utlösning i en 5 gradig skala samt en allmän beskrivning hur jag mår etc. Det har blivit en liten ritual som faktisk frun här hemma i huset har accepterat och förstår. Infon som jag skriver in samlar jag på morgonen och kvällen tar ca 1 minut extra. Det är intressant att gå tillbaka och se hur psykiska sinnesläget var de dagarna när smärtorna var som värst. Men även hur värdena förändras längs tidens gång. Läkaren jag gick till sade att jag inte skulle titta på internet efter vad det kunde vara jag led av, samt att jag inte skulle ta tempen så ofta. Men genom internet har jag fått lära mig 100 gånger mer än vad läkarna har sagt till mig. Genom att ta tempen 2 gånger om dagen så vet jag att min kroppstemperatur ligger på 36.6 grader. Så när jag omotiverat har 37.2 grader är det inte normalt, oavsett vad läkaren säger.
Om stress är halva orsaken till mina smärtor så är en lättare infektion kanske den andra delen. Jag hade nämligen för ca 4 år sedan problem med att urinera, det var som strålen vart tunnare och tunnare inte svagare. Till slut tittade jag på hur det såg ut runt urinröret. Där såg det ut som att det hade börjat växa hud över mynningen. Själva mynningen hade minskat i storlek. Jag vet ju att om man har hål i ärat efter ett örhänge och inte använder det på ett tag så kan en hinna bildas. Sagt och gjort, efter en dusch så tog jag fingret och skrapade lite lätt. Fick varpå mynningen vart hel igen och att urinera kändes helt underbart, dock kom lite blod från där det växt ihop. Detta växte ihop igen lite lätt, jag skrapade, det vart som små skinnflikar av torr hud som satt vid mynningen och gjorde att strålen delade sig och skvätte ner hela toaletten. Jag tog bort de med. Sedan vart det bra ett långt tag, men det kom tillbaka. Samma sak igen, så försvann det. Sedan den 6/4-14 har det kommit en, två små droppar blod efter utlösningen. Jag har alltid trott att det är testiklarna, eller ledarna som har fått ett brusten kärl elelr så. Men idag så började jag fundera på om det inte kan komma från ollonet i stället. Då det nu har läkt i mynningen, men jag har fått något vitt inne i röret som kan påminnas om ärrvävnad som i sin tur har ett svagt fält med rött vid övergången från urinrörets vanliga färg till det vita området. Jag har ingen aning om vad det är. Då alla blodprover är normala, sänkan är normal, ekg, blodtryck med mera är normal, jag kan pissa, jag kan få utlösningar och det känns bara irriterat efter bloddroppen kommer. Efter ha läst runt så är blod i utlösningen inte helt ovanligt vid prostatit.
Men så här i efterhand så tror jag att när jag höll på att pilla där så kanske en liten elak bacill smet ner i urinröret och hälsade på i prostatan. Jag har haft liknande smärtor i prostata området tidigare, men aldrig tänkt på dem för vad det är, mer trott att det var "blue balls" eller klämt pungen när jag satt mig ner då det gått över efter en dag eller två. Men när jag fick ont i magen med och mystiska smärtor av en diffus karaktär så slog propagandaministeriet för hypokondri igång på högtryck i min hjärna. Som jag skrivit tidigare, jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd hur jag ska dö. Hjärtinfarkt? Inga problem. Men ligga och tyna bort på ett sterilt sjukhus. Njet. Så oron är ju extrem för mig.
Hypokondri och en form av 40 års existens/livskris. Det är inget bra år detta för mig helt klart. Men tack vare er så har jag fått svar på mina frågor och fått insikt i mycket kring detta som läkare garanterat inte vet (bryr sig om).
Jag har tack och lov även sluppit avancerade behandlingar med mera för prostatiten. Inte ens ett finger i röven har jag fått (vilket jag ville ha då jag ville eliminera allt som gick att eliminera för eventuella sjukdomar. Jag har insett att "det är bara stress". På grund av stress och vantrivsel med livet så har mitt immunförsvar försvagats rejält varpå jag blivit sjuk på ett sätt som jag inte varit tidigare. Men jag lider med er som har allvarliga symptom och lider med detta.
Hoppas innerligt att alla blir kvitt detta.
__________________
Senast redigerad av sctp 2014-07-30 kl. 13:39.
Senast redigerad av sctp 2014-07-30 kl. 13:39.
__________________
Senast redigerad av sctp 2014-07-31 kl. 11:39.
Senast redigerad av sctp 2014-07-31 kl. 11:39.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
