Att drabbas av skamsköljningar.

Istället för att bumpa den gamla tråden kan vi ju fortsätta här... Jag blev glatt överaskad när ordet verkligen visade sig innebära det jag hoppades på! Själv utstöter jag primitiva läten, typ uhuaooagh, när jag drabbas. Attackerna kommer oftast i duschen, konstigt nog.

Finns begreppet belagt tidigare än i det nämnda Rockysammanhanget? (Kanske mer språkfråga, men det får väl vara lite måtta på hur många trådar ämnet genererar)

Jo, jag brukar råka ut för detta också. En riktigt djup skamkänsla, fast brukar inte säga något eller reagera så det syns utåt (tror jag) utan jag brukar avfärda det hela efter att haft ångest över det i 3-4 minuter. Sen är det lugnt tills jag kommer på det igen.

Hehe, ser man på. Jag drar mig till minnes en pinsam episod och utbrister: "Gnyyiuoaa, skit-åh..." och kan följas av att jag skrattar till lite nervöst, precis som om jag försöker skratta bort det hela och misslyckas.

Dessa minnesbilder kan man väl tänka på som vanligt då och då, men ibland händer detta att det kommer över en så att det vänder sig i kroppen.

Hehe ja det här får jag ofta. Jag brukar säga (om jag är för mig själv) "åh shit va skämmigt, åh nej lägg av lägg av lägg av" om och om igen .

Nu när jag sovit på saken så kom jag på att jag nog brukar smyga ut ett "fyfaaaaaan".

Haha, jag visste inte om att andra också hade det här. Trodde bara jag var cp.

Det sker inte så ofta, men när det händer så får jag ofta något slags ryck, typ som en stöt genom hela kroppen och skakar till lite med huvudet och svär. Helt jävla random.

händer ibland. en återkommande skamsköljning är när jag skateade som liten, brädan for iväg och jag jagade efter den, rätt som det är så är det en bil som tvärnitar och tutar, jag ser att den är ca 30 cm ifrån mig och min bräda, och det enda jag tänker på är hur glad jag är att han inte körde över brädan... nu för tiden tänker jag mer på att jag borde ha blivit överkörd.
reaktionen är väl mer en snabb känsla av rodnad, för att sedan intala mig själv att allt gick bra...

Edit: ibland sticker det till i hela kroppen, utan att nåt speciellt minne kommer. drygt som fan, gör nästan ont. kanske inte räknas som skamsköljning... men på nåt vis skäms man iaf

Händer då och då. Lite jobbigt om det sker "in public" eftersom att jag ofrivilligt och okontrollerat grimaserar, grymtar och svär när det händer. Brukar gnida handen mot pannan också.

Det märkliga är att jag inte kan komma ihåg alls vad det är för förskräckliga minnen som triggar denna reaktion. En slags skyddsmekanism?

Skam är oftast helt ogrundad. Jag kommer på mig själv med att jag tror att människor har negativa tankar om mig själv utan att egentligen veta om det är sant. Med tiden har det blivit bättre genom att jag helt enkelt talar med andra om det som jag har en nära relation till och litar på, det bästa är förstås att tala med personen i fråga som får mig att uppleva skam men det kan vara svårt. Men det tar tid att förändra en självbild och det krävs att man arbetar och bearbetar skammen. I förlängningen tror jag att det handlar om att inte känna sig älskad eller att jag inte duger som jag är. Skam handlar mycket om att jag i möten med andra speglar mig i den andre personen och föreställer mig att den personen tänker negativa tankar om mig.

usch jag hatar det, svär ofta när det händer och det är som du säger pinsamt när andra är runt omkring men det känns som att det inte går att kontrollera, det händer ALLTID efter jag druckit alkohol och tänker tillbaka på kvällen. Spelar ingen roll om det var pinsamt eller inte det jag tänkte på men det känns föööööörjääääävligt!!!!! I hate it

Vad skönt att läsa att jag inte är ensam.
Helt plötsligt, som en blixt kan ett pinsamt minne komma fram.

Jag brukar sjunga lite, tralalalala och säga till mig själv: Jorå, visst är det så. Hm, hm,hm.
Sen tänker jag på något annat snabbt som tusan.

Det där är intressant! Det beteende finns redan hos mycket små barn, att gömma ansiktet när man upplever skam. Det är en oerhört djupt rotad respons.