Hur beter ni er killar när ni är kära?

lät inte direkt positivt

är det för övrigt någon skillnad när en kille är kär eller när en tjej är kär?

jag överanalyserar nog allting, tänker igenom allt jag skriver till henne ett par hundra gånger för mycket för att egentligen vara mig själv.. kan bli problem då jag aldrig riktigt kan vara mig själv, just för att jag tänker för mycket

Jag brukar vara uppmärksam på smågrejer och lägger saker hon säger på minnet för att kunna ta upp det vid ett senare tillfälle. Annars är jag väl rent allmänt trevlig. Kanske försöker att prata med någorlunda vårdat språk också.

Småkär: Jag börjar klä mig i rosa och spela säckpipa. Ibland börjar jag röka öl.
Dödskär: Jag isolerar mig i lägenheten och börjar göra stora lägereldar samt tvätta händerna oavbrutet i hallonsaft.

När jag blir förälskad i någon så drar jag mig tillbaks och blir deprimerad.
Så om man märker att jag är deppig så är jag förmodligen kär.

Blir väldigt destruktiv, skämtar mycket om personen och märker personens fel ..Och uppmärksammar felen


varför kan jag inte bara vara snäll och ge dom komplimanger istället?

fel du är dig själv när du tänker igenom allt sådär, för du som person gör tydligen det i den situationen. Däremot är DU kanske lite stel och eftertänksam?

Hahaha ja kan förstå det " ditt mongo .... jag gillar dig verkligen "

Svårt för mig att svara på, jag har väl egentligen bara ett fall att utgå ifrån i verkliga livet. Har haft kanske 2-3 internetromanser utöver det också, men det kanske inte räknas?

Nu var det här visserligen under mina tonår, i slutet av tonåren ungefär för att vara exakt. Så vet inte om det går att applicera på nutid, känns lite missvisade när det är så många år sen. Jag närmar mig 30 nu, så det är lite svårt för mig att veta exakt hur jag skulle bete mig idag om jag blev kär igen. Har som sagt bara mina s.k. internetromanser att utgå ifrån där. Men om jag ska gissa så antar jag att det är IRL relationer som åsyftas? Det ska dock sägas att småkär kan jag bli nästan hela tiden, både i IRL-människor och chatt-människor. Därimot riktigt förälskad blir jag ytterst sällan, så därmed blir ju erfarenheterna rätt små.

Men jag var sådär extra mysig, gullignuttig och kramig. Skulle smekas och kyssas varsamt på varenda kroppsdel så fort jag fick tillfälle, titta djupt i ögonen på vederbörande. Kunde vara väldigt barnslig och ofta på bushumör. Skrev dikter och var allmänt gentleman, behandlade henne som en prinsessa, höll upp dörrar, drog ut stolar, höll henne sällskap till bussen och bärde hennes böcker osv. När vi skulle skiljas åt, så kunde jag stå en lång stund och bara titta henne djupt i ögonen och sakta, sakta motvilligt släppa hennes hand. Typ så.

Jag blir liten, som en lite pojke, kelgo och kramig som attan, och vill vara med henne jämt, hela tiden. Brukar bli het i ansiktet, het på huden liksom, och det håller i sig hela tiden man är med henne.

Dessutom vill jag se henne skratta, och ha roligt. Jag vill se samma slags ögon i henne som jag får, som en liten busig flicka som bara tycker livet är helt underbart och bara är i nuet och flyger som på flytande känslor. En tjej som känner sig totalt fri ifrån känslan att behöva kontrollera sig, eller situationen, tänka på vad hon säger eller gör, som känner att hon kan inte göra bort sig eller skrämma/äckla mig hur hon än bär sig åt .. att hon bara är bäst, och allt är möjligt. Det vill jag se i henne, för lite så känner jag mig med.

I respons till flera tidigare kommentarer, jag har aldrig nånsin upplevt att detta skulle få tjejer att tappa intresset eller se ner på en som kille. Snarare tvärtom. Det låter mer som klassisk manlig feghet, rädsla för att visa sig för den man egentligen är, under alfa-hanne-ytan. Att släppa TVn, och växa ifrån 'Mister Invincible' lekarna, och visa vad som faktiskt finns under huven – Egentligen!