Hur beter ni er killar när ni är kära?

Ah. Det tänkte jag inte på. Tyckte väl att trådstarten var lite dåligt specifierad. Ja, isåfall kan ni nog bortse från det jag skrev i ett tidigare inlägg. Det jag beskrev där var väl mer när jag faktiskt befinner mig i en relation eller om jag precis är i den fasen att inleda ett förhållande med någon.

Normalt är jag väldigt blyg och kan nog ha lite svårt för att visa känlsor och kan nog ofta vara ganska sluten så att säga. Kan ha svårt för att ta egna initiativ. Jag kan nog vara rätt bra på att flirta iofs, vara trevlig och prata med henne, iallafall till en början, och komma med komplimanger osv. Men sen när tjejen kommer för nära inpå och börjar ta initiativ till träffar och liknande, då kan jag få panik och börja undvika henne istället. Också går man runt med grymt dåligt samvete för att man dissar henne och beter sig som en idiot.

Men när och om man väl lyckas ta sig förbi den där "muren" som jag sätter upp och när jag kan känna mig så pass trygg i henne att jag kan släppa mina "nojjor". Ja, då kan jag nog vara väldigt romantisk om jag lägger den sidan till och mer självsäker och vågar ta för mig mer. Precis så som jag beskrev i mitt tidigare inlägg.

Jag gör inget märkvärdigt. Lever vidare mitt liv som vanligt och hoppas på att tjejen i fråga lägger sig med särade ben framför mig o säger ta mig.

Inget tips jag rekommenderar. Har bara fungerat en av 12312423

Blir jävligt dryg mot henne, förnedrar henne. Eller det kanske bara är när jag vill ligga.. annars blir jag nog största tofflan.

Haha. Jag bara väntade på att en liknande kommentar skulle dyka upp i tråden förr eller senare. Jag inser att endel kanske kan tycka att mitt beteende låter lite väl toffligt och fjantigt. Och jag ska väl erkänna att jag själv kan tycka att det är lite larvigt när man ser andra göra det på stan tex. Om det så att säga går till överdrift.

Men man måste nog vara riktigt förälskad i någon för att förstå det där beteendet, det är som att man blir en helt annan person. Det är väldigt svårt att låta bli att inte vara lite överdrivet "fjantig" när man är väldigt förtjust i en tjej.

Beror väl lite på hur tjejen är, men oftast så blir man väldigt glad av att höra/se/chatta med personen. Man vill vara nära personen hela tiden, men å andra sidan inte bete sig allt för desperat. Samtidigt är man osäker på vad relationens utgång blir, vilket kan leda till att man blir nedstämd...

jag blir helt bipolär, ena sekunden kan jag vara världens gladaste när man får positiva vibbar från personen man är kär i, andra sekunden kan jag vilja kräkas och hoppa framför ett tåg när det går dåligt.
Fyfan asså, många nätter har man legat sömnlös och tänkt på hur det skulle vara om man bara kunde ha lite flyt i kärlekslivet.

Men personligheten är alltid den samma, eller nästan iallafall, när man är olyckligt kär kanske man blir lite mer tillbakadragen än vad jag brukar.

Det är vi två om då. Jag förstår dock inte varför. Kärlek ska väl göra en glad? Men det är väl ovissheten.. Ett bra tecken, åtminstone på mig, är ifall det är en person som du umgåtts mycket med, som ofta hör av sig, pratar gärna och glatt med dig osv. som plötsligt börjar dra sig tillbaka finns det en stor chans att han/hon har fåt upp ögonen för dig på det sättet och inte vet hur den ska agera.

Haha, låter som min pojkvän i början! Innan vi blev tillsammans så brukade han driva med mig ganska mycket (jag var kanske inte helt oskyldig själv) och i början var det kul, men ibland gick det lite för långt så att jag inte kunde avgöra ifall han skämtade eller faktiskt menade allvar. Men när han märkte att jag blev lite ledsen så blev han snäll igen.

Han kör samma taktik idag, fast idag blir jag lättare arg och han verkar roas ännu mer av det... Men han blir fortfarande snäll igen så det är okej.

Så än finns det hopp för er som ännu kör på lekisraggningen!

Känner igen mig väldigt mycket...

Jag blir väldigt mysig. Kramas mycket och skämtar mycket.

Jag blir nog mest jävligt kåt... och trevlig, tar fram gitarren och charmen.

Det händer inte speciellt ofta att man blir kär men ungefär såhär:


Lägg till en aning (beror på tjejen och situationen) överanalysering också. Dessutom vill jag umgås med tjejen så mycket som möjligt (The Game, vänta 5 dagar eller vad fan det nu finns för metoder, släng dig i väggen). Krogkvällar brukar vara uppskattade, dessutom kan man skylla på alkoholen om man nu skulle säga något opassat/bete sig konstigt, om det nu skulle hända. Slutar ju iaf med att man får hem tjejen, i många fall, om inte annat har man lärt känna tjejen 10 gånger mer än innan.


Detta är också ett bra tecken jag använder mig av. Minnet är underskattat och väldigt uppskattat.


Haha, precis som i sandlådan. Varför slå tjejen med spaden istället för att bara säga hur du känner?