Hur beter ni er killar när ni är kära?

Haha samma här, undrar vad det beror på :P

Som en toffel. Man vill vara med tjejen och väljer henne över allt. HEMSKT. Bara varit riktigt kär 1 gång då. Det är bara dåligt att vara kär.

Svårt att beskriva. Jag har lätt att falla för någon, men har samtidigt jäkligt svårt att se mig tillsammans med henne om 10 år. Jag håller med om att man blir nougatig inombords när man umgås och det pirrar till när man får sms, men det är steget fram till själva förhållandet som är ett sånt jäkla kliv för min del. Men det är nog ganska bra. Jag kan ju inte ta vem som helst som ska få äran att föda mina barn

Alltså vad jag känner igen mig!

Har tyvärr insett att jag inte klarar att bli förälskad utan SSRI!

Slutar alltid i katastrof. Är väl inte MAN nog, eller nåt? Alltid haft en tendens att deppa ihop i kärleksfasen.

Har ingen källa, men man ska tydligen få brist på serotonin i förälskningsfasen (kommer på samma nivåer som de som har tvångstankar, serotonin alltså).

Man går där och tänker på sin älskling hela dagarna - och då får man ju hoppas att det är besvarat. Förstår varför folk tar livet av sig p.g.a "kärlek"...

Det är naturens små trick...

Men för att gå OnTopic: Har mesat mig en del när jag blivit superförälskad (för man är så rädd för att förlora känslan/personen - och det är den känslan som skrämmer folk - att man blir beroende, man som kvinna, liksom: vi ska alla dö och möta oss själva till slut, får inte klänga då: det påminner folk om deras egna svaghet.

Men gillar att få kunna visa sig svag ibland, men det tär på den påtvingade s.k. manligheten.

Nä fy fan för att vara riktigt jävla förälskad. Det har hänt mig en gång. Jag tappade fotfästet om vad jag själv ville här i livet. DET SLUTADE INTE BRA!

Men det förstår nog alla som levt ett tag.

Om vi snackar mindre tydliga signaler i inledningsfasen till inledningsfasen av något så är det väl mest att den riktigt dryga/ironiska humorn tittar fram. Vanligtvis brukar jag vara en sådan person som inte öppnar käften om det inte är av antingen ren artighet eller för att jag har något vettigt att framföra, men när jag är kär får jag en förmåga att kommentera allt och alla, gärna som sagt på så dryga och ironiska sätt som möjligt.

Förmågan sitter enligt uppgift från andra i även i sovande/däckat tillstånd.

Ingenting jag själv tycker är det minsta roligt då jag stör mig rätt rejält på det, men omgivningen brukade ha det rätt roligt under de perioderna, även objektet för intresset/gillandet vare sig hon var medveten om det eller inte.

Polarna uppfattade naturligtvis alltid min "sinnesstämning" och skulle ofta komma med pikar, gärna när objektet för intresset/gillandet befann sig i närheten eller inom hörhåll.