Citat:
Ursprungligen postat av HectorPi
Du ljuger som vanligt i dina inlägg, men nu har du verkligen sagt nåt som är intressant! Du pratar om mode-diagnoser, och om du är runt 30-sträcket gammal själv så tror jag du råkade försäga dig!
När du var barn så vad inte ADHD nån modediagnos över huvud taget. Det var synnerligen svårt att bli diagnostiserad i Sverige. Utredningsteam kostade för mycket pengar, och precis som du, så var psykologerna inte övertygade om diagnosen vara eller icke vara. Detta då den vetenskapliga biten inte hade kommit lika långt som idag.
Nu till det intressanta. Eftersom DU blev diagnostiserad på 80-talet kan vi nog vara tämligen säkra på att du med råge uppfyller de kriterier som ADHD associeras med. Du är nog den som lider mest av denna diagnos bland oss alla som har den. Dock har du aldrig accepterat dig själv som du är. Kanske har du en trasslig familjesituation bakom dig med en sträng pappa som minsann talade om att det där var bara löjligt. Fick du stå ut med mycket sånt som barn? Jag förstår att det måste vara hemskt jobbigt att ha slitits mellan din familjs värderingar och psykologerna, och jag är uppriktigt ledsen för din skull. Ingen blir så bitter som du är utan att ha gått igenom ett helvete.
Det är bra att du klarar dig i dag! Bara att säga grattis. Du får nog slita som en häst för att "gå runt", men om du tycker att lidandet är värt dina principer och värderingar så good for you!
Men kom ihåg att vi är alla inte lika. Alla tar inte prestige i att vara nån sorts övermänniskor som ska klara av allt utan hjälp från andra. Personligen har jag varit precis som du i hela mitt liv tills jag insåg att det inte gick längre. Du är precis som jag var innan jag hamnade på botten. Högdragen och nonchalant. Dock har jag aldrig varit så o-klok och fördömmande som du. Jag hoppas du inte åker på mina depressioner. Högmod kommer ofta före fall.
Fast jag aldrig träffat dig så vet jag precis vilken personlighetstyp du är. Det är sorgligt att se att du till den dag du dör kommer lida av detta. Hur glattig du än försöker vara så LYSER din bitterhet igenom i dina inlägg. Innerst inne vill du bara att andra ska ha det lika jobbigt som du har det. Det funkade inte för dig med diagnos, så varför ska andra få vara lyckliga när du inte är det. På detta plan tycker jag synd om dig. Du har tagit på dig en offer-roll, men predikar att du inte har det. Dualiteten i dina inlägg märks. Det är VI som valt att göra nåt åt våra problem som har tagit av oss offerhatten. Men eftersom det är medlidande du är ute efter så får du min sympati.
Mår alldeles utmärkt. Men tack ändå

Nej jag har aldrig fått någon ADHD diagnos, fick MBD diagnos på 80 talet, och att tro jag skulle höra till något extremfall är mer än lovligt korkat att påstå utan att du ens träffat mig och jag aldrig ens varit i närheten av att ha så grova problem.
Min problem var att jag ogillade bollsporter och inte kunde med det sociala samspelet på dagis( ja du läste rätt på dagis). Dom problemen försvann vid ca 10 år ja tom innan, det var i vart fall innan jag ens visste om någon diagnos, och någon "behandling" har jag aldrig haft.
jag vill bara tala om för folk att det är så här det går till liksom, den nakna jävla sanningen om dessa diagnoser där inte mycket har hänt sen jag var barn.
Nej jag uppfyller inga som helst ADHD krav med dagens mått mätt, det har tom en av dina "idoler" , dvs specialister på neuropsykiatri konstaterat. Dock hävdade han att tvärsäkert( ja utan att ens ha träffat mig som barn) att jag förmodligen hade en lindrigare variant av ADHD( fast det hette MBD då) men att jag inte längre uppfyllde kriterierna idag. Förmodligen en undanflykt för att slippa stå till svars. Tyvärr men du har skjutit där själv i foten med dom argumenten..
Jag har dessutom fått stämpeln borttagen idag,en oerhört stor symbolisk seger för mig och nederlag för alla jävla lall-lall tanter och flumpsykologer.
Jag har avslutat en utbildning med få platser och många sökande så där rasade dina korkade antaganden än en gång.
Mina föräldrar var faktiskt dom som tog mig till psyk, dom trodde ju att på allt skitsnack att alla blir så bra, kommer att förstå mig bättre yada yada. Idag vet mina föräldrar likt jag att detta är flummeri och inget annat. Ideologer som vill dra växlar på folks fördomar i största allmänhet.
Depression och psykos har jag aldrig lidit av, och jag mår bättre idag än någonsin. Jag är ingen oempatisk person, att du mått psykiskt dåligt kan jag bara beklaga( inget hån jag menar det faktiskt). Hoppas bara du inte blir alltför besviken när du kanske inser att bokstavkombinationen inte var till så stor hjälp, kanske rentav en nedvärderande stämpel..