ADHD vs. lathet

Struktur är viktigt för de flesta skolelever!
Tyvärr är struktur inte "inne" för tillfället i skolan.. Eleverna ska själva planera sin tid och skolmiljön ska vara öppen och modern m.m, m.m, m.m..
Detta är dock ingenting som lärarkåren bett om, utan snarare så är det ett resultat utav politisk korrekthet hos tjänstemän på olika nivåer. De kommunala skolorna lever också under stor konkurrens från friskolorna och man är livrädda för att upplevas som gammaldags eller "mossiga".
Det vetenskapliga stödet för denna flummiga utveckling upplever jag som tunnt. Men vad vet jag!

När det gäller olika bokstavskombinationer så upplever i alla fall jag personligen att ungdomar med diagnos exempelvis är mindre kriminella än "vanliga" i motsvarande ålder.. (har jobbat en del med sådanna)
Det är nog inte folk med diagnos som utgör ett stort problem i dagens samhälle utan alla människor med avvikande betéenden som inte har diagnosticerats..

.....Det finns däremot EN fördel med flummskolan. Den lär eleverna att fungera i grupp och ta eget ansvar. Till skillnad från den "gamla" skolan där disciplin var ett självändamål för stunden.

Eleverna blir inte lika beroende utav "ramar" att hålla sig innom utan de fungerar ändå som människor
Jag ser i skolan idag hur vanliga Svenska elever på lågstadiet är mycket mycket mera skötsamma och lugna än elever i motsvarande ålder som kommer från länder med en mera "fyrkandig" och mer hierarkisk, och disciplinär kultur.
Dessa elever blir ofta BOKSTAVLIGT talat helt vilda och de flippar ur TOTALT vid mötet med den svenska skolan!!!!!!

Orkade inte läsa igenom hela tråden men i första inlägget så står det:
"Det jag tänker lite på är när man är lat och när man i själva verket har ADHD. Är skillnaden att ADHD-fallet har viljan och orken men inte att-göra-förmågan?"

Det va många som tyckte att det stämde bra.

Vi säger att en person med ADHD/ADD befinner sig i ett scenario där denne persons föräldrar eller barn kommer dö om den här personen inte fixar disken eller börja städa inom 15 min. Kommer då ADHD-personen låta dennes barn eller föräldrar dö bara för att han/hon inte har förmågan att städa huset eller fixa disken??

Tyckte det va en lite intressant frågeställning. Så adhd-personer fire away

Att inte städa/diska och skylla det på ADHD är bara sjukt svagt, man är väl inte efterbliven för att man har ADHD. Ingen har väl egentligen lust att diska, ADHD-människor kanske bara har svårare att fokusera när tankarna vandrar iväg men att helt enkelt skita i det är bara omoget beteende.

ADHD sänker inte förmågan att agera, bara fokusen.

Kvittar om du tycker att det är svagt eller ej, det är ju så det är. Finns gott om efterblivna som är bra på att diska och städa, det är inte det det handlar om. I mitt fall så beror det ju på att jag har stora problem med att sortera och skapa ordning. Lusten finns ju inte där heller förstås, men det handlar mer om att det känns som en omöjlighet och som ett projekt som aldrig tar slut och som att det aldrig går enkelt, fort, bra och effektivt.
Alltså att det är helt onödigt komplicerat fastän "alla andra kan". Detta gäller ju även allt annat i livet. Särskilt i skolan är det fruktansvärt jobbigt att vara väldigt intelligent, men ändå behöva kämpa för att få godkänt i något ämne och behöva lyssna på lärarna som klagar och tjatar och är besvikna och inte förstår varför man aldrig "skärper sig".
Men där igen handlar det ju om hur mycket man klarar av att plugga. En idiot kan få MVG i historia bara h*n lär sig allt utantill på denna utbildningsnivå.
Däremot blir det lite annorlunda på högre nivå. Fick både G och VG i ämnen som jag borde fått IG i, just för att lärarna kände att jag förtjänade det och att jag faktiskt är väldigt kunnig osv. men hade för mycket problem för att bevisa det på papper genom hemtentor och prov. Dessutom så visste de om att jag sökte hjälp för min ADHD men att det tog en jävla tid både för diagnos och på hjälp (och då var det redan för sent).


Det är komplicerat.
Men tl;dr - anledningen till att du tycker som du gör är för att det helt enkelt går automatiskt för dig.
Tänk dig att försöka diska, eller städa, eller sätta dig ner och koncentrera dig på någonting viktigt, utan att du helt enkelt bara "kan" komma igång med dessa grejer utan någon större eftertanke eller planering.
Du vet redan hur du ska göra, du kan det utantill.

Vi är helt lost, även om det går skitbra när någon hjälper.
Om du försöker hjälpa någon som har ADHD och problem med dessa saker, så märker du hur många gånger det hade blivit problem om de försökte sig på dessa saker helt själv, men som enkelt kan undvikas genom att du bara säger "Gör det där sen, lägg den där så länge, släng det där, bara låt den stå kvar där så fixar jag det, aja det är ingen fara, oj gör så här så går det snabbare, den kan stå där, lägg alla xxxx där kanske, du måste göra xxxx först, hämta fram dammsugaren", etc. etc. etc...
Att städa i ens rum ska inte kännas som att man möblerar om varje gång man gör det. Att diska ska inte kännas som att man diskar för en hel skolmatsal varje gång man gör det heller. Men det känns lite så för mig, och det är ofantligt frustrerande. Och dum i huvudet och lat känner man sig givetvis därmed också, även om så inte är fallet.

Man skiter till slut i det för att det får en att må dåligt, det känns lönlöst att ens försöka och man känner sig hjälplös och inkompetent över en "struntsak".

(P.S., jo, vi har jäääävligt svårt att agera. Det är ju därför det kallas impulsivitet när vi väl gör det hahahhaa, om man nu ska överdriva...).

ADHD-personer kan väl vara bra på jobbet och så när man "måste" fokusera, alltså man gör ett bra jobb. Men det blir så mkt stress så sitt privatliv blir det istället ingenting av. Man orkar liksom inte med stressen. Man måste fokusera så mkt på att FÖRSÖKA lägga sig i tid för att orka upp till jobbet, vilket sällan lyckas-> resulterar i att man e sjukt trött. Men lyckas ändå inte lägga sig i tid.

Man sköter jobbet, men sen kanske man har läkarbesök man ska komma ihåg, man ska vara barnvakt, man ska hjälpa någon kompis att flytta etc. etc.

Detta är ju helt galet!!
man skriver lappar som man lägger runt sig och tappar man bort någon glömmer man ju bort det, tills man lyckas städa nästa gång och hittar den och får fett ångest för man har missat det och måste tillexempel betala förseningsavgift eller rent av hela läkarbesök osv som man helt glömt bort...
Komma ihåg födelsedagar tex...?? Katastrof. KÖPA presenter, herre min gud...

HUr ska man orka? Man går runt o stressar o mår dåligt för man VET att man glömt någonting säkert. Men man vet inte vad.
Istället kommer det en bra låt på radion. Man måste dansa.
Mobilen ringer... men man kan inte prata samtidigt som man är inloggad på MSN och facebook. Blir fett irriterad och arg och önskar alla bara kunde hålla käften. Musiken dånar i bakgrunden.
Man går runt i lägenheten fram o tillbaka, försöker tänka. Men glömmer hela tiden vad man håller på med.....

Det jobbigaste är att man sårar folk när man glömmer typ att man ska träffas osv...

Viktigt att skriva ner ALLT!

Folk snackar om rutiner, det är bra med rutiner. Rutin är typ det hemskaste ordet jag vet. Det ger mig ångest. Jag klarar inte rutiner.

Laga middag, matlåda, städa, diska osv.... Lycka till... Man blir otroligt stolt över sig när man typ en gång i månaden faktiskt klarar det, då ringer man alla man känner o skryter om det =)

Jag har ADHD och alla komplikationer som följer. Jag säger bara att skita i grejer som att diska och skylla det på ADHD är rätt korkat. Att försöka och kämpa med att plugga och få in saker i huvudet är en annan sak.