U-137 och ubåtskränkningar i svenskt vatten [Sammanfogad tråd /Mod]

Mycket intressant och fascinerade tråd/ämne. Skulle någon av er insatta i ämnet kunna plotta var ubåten stod på grund, var nånstans torpedövningarna skulle äga rum, örlogsbasens placering, var krigsplaceringsplatserna låg och andra viktiga installationer/platser fanns? Gåsefjärden hittas ju lätt på Eniro men jag tänkte med ett riktigt sjökort där allt är inlagt. Skulle ju kunna vara ett öppet dokument där man kan bidra själv med viktiga punkter. Är själv gammal flottist och som haft sommarhus i området och minns hur vi fick ha med oss pass på vårkanten för att få åka ut till stället vi hade.

Nog klarar jag utav ett tangentbord med jag är bättre på havet då det är där jag jobbat i över 25 år både inom marinen och inom fiskeflottan.

* Börjar med att korrigera dina rena faktafel, trimtankarna var inte hel tomma, detta enligt ryssarna själva utan det fanns en del kvar att blåsa.

det som du kallar bevis är väl bara du och kommendörkapten Karl Andersson som anser vara bevis.
Resten av försvaret anser det vara svammel på hög nivå.
Karl Andersson tror ju inte ens att det fanns ubåtar 1982 i Hårsfjärden

Dyka blir ju svårt men vända på 1000 m klarar en 613 ubåt utav med lite trixande. man hade säkerligen flyttat en hel del lera med det skulle gått om man bara vill.

Har någon (mer än dig) skrivit att "U137 inne i Gåsefjärden vänder "elegant" i mörker, under tidspress, utan hjälp och utan att bli upptäckt" ?

* De kan inte gått hela vägen i övervattensläge för då hade svensk radar sett dem och inte minst de helikoptrar som fanns i området pga. skjutområdet för den nya torpeden upptäckt dem.

* Att de gjort kursändringar vet vi inget om det sjökort som en matros först kom upp med visades aldrig upp igen. Det andra sjökortet som togs fram var helt klart manipulerat detta även enligt Karl Andersson.

Det som pekar på medvetet intrång är bland annat detta:

Gå och lägg dig eller kom med lite fakta som visar på att din och Karl Andersson tes är den riktiga.
Fakta visar precis som alla utredningar kommit fram till att S-363 gick in medvetet på svenskt skyddsområde. Har du andra teser så lägg fram dem istället för att hoppa på alla andra användare på forumet.

Sovjets flottan får för sig att i Gåsefjärden finns underrättelser att hämta, dessa är så viktiga att de är värda den politiska förlusten man riskerar vid eventuell upptäckt.
Man bestämmer sig för att skicka en ubåt av whiskey-klass, inte för att den är mest lämpad utan för att man har råd med förlusten vid eventuell upptäckt. Man bestämmer sig för tidspunkten då det råder omfattande militär marin aktivitet i inträngningsområdet då målnationen håller på med en torpedtest, och enda sättet att nå slutmålet är att, med en bullrig ubåt, passera dessa svenska örlogsfartyg för att slutligen penetrera en liten fjärd i en bit från en marinbas. På väg mot sin destination gör man ett antal kursändringar på öppet vatten men i sista minuten bestämmer man sig för att med tomma trimtankar dundra fram i 7 knop, i övervattensläge och dimma, rakt in i Gåsefjärden. Att man på plats, i ett kort fönster av mörker, varken kunde vända, dyka eller skydda det egna fartyget brydde man sig inte om.
Att det förekom tester av ny typ av torped utanför det militära skyddsområdet men inom den territoriella gränsen för målnationen är en ren slump. Istället för att inta en trygg position i övningsområdet och samla underrättelser om torpedtesterna var ett intrång i Gåsefjärden det verkliga syftet.

Exakt vad man hade för uppdrag och vad som gick fel vet ingen förutom besättningen/kaptenen, givetvis begick man ett misstag genom att gå på grund.

Eniro har ju sjökort. För grundstötningsplatsen för S-363, slå in koordinaterna:

WGS 84 (lat, lon):
N 56° 4.346', E 15° 43.875'

WGS 84 decimal (lat, lon):
56.07243, 15.73126

RT90:
6215997, 1495392

SWEREF99 TM:
6214382, 545521

När det gäller dina önskemål om övriga viktiga installationer:
- Sjökortet markerar ett område för våra mineringar - det står liksom officiellt "minefield".
- Marinens torpedbärgare ”Heros” befann sig nära Aspö för de hemliga testerna av torped 42, samtidigt som S-363 gick på grund.
- Var marinbasen är belägen kan du enkelt se på Eniros satellit.
- Det numera plomberade och avvecklade Batteri TÖ, alltså 15,2 cm-pjäsen på Tjurkö - den enda fasta KA-pjäs som nästan stod eldberedd då den sovjetiska fritagningsstyrkan var på väg mot S-363 var beläget här (koordinater under spoiler-knappen):


Krigsförtöjningsplatser etc. är ingenting som jag är bekväm med att droppa i den här sortens forum.
Inte ens om de är förmodat avvecklade. Ursäkta min gammalmodiga skitnödighet.

Vänta nu lite...
Här är ni, ett antal tangentbordssakkunniga, tillika experter i militära frågor och örlogsfartyg, väl insatta i politiken under kalla kriget och väl förtrogna i navigation och Karlskrona skärgård?

Helt utan att reflektera eller se händelsen i ett större sammanhang hävdar ni att U137's egentliga syfte var att ta sig in i Gåsefjärden. Inte för att ni kunnat presentera ett enda logiskt argument varför, ännu mindre bemöta argumenten varför det var ett omöjligt projekt. Istället har ni lämnat de mest sanslösa förklaringar till intrånget, allt från att det var en militär farled in till marinbasen, man gjorde det bara för att man kunde (vilket man inte kunde) och en hög men andra fåniga argument.
Inte heller det faktum att det som borde intressera Sovjet fanns ute i Hanöbukten under den aktuella tidspunken får er att vika från era vanföreställningen att U137 hade för avsikt att penetrera Gåsefjärden. En plats som ingen kapten skulle vilja ta sitt fartyg under förutsättningarna som rådde.

Smaka på detta:
Sovjets flottan får för sig att i Gåsefjärden finns underrättelser att hämta, dessa är så viktiga att de är värda den politiska förlusten man riskerar vid eventuell upptäckt.
Man bestämmer sig för att skicka en ubåt av whiskey-klass, inte för att den är mest lämpad utan för att man har råd med förlusten vid eventuell upptäckt. Man bestämmer sig för tidspunkten då det råder omfattande militär marin aktivitet i inträngningsområdet då målnationen håller på med en torpedtest, och enda sättet att nå slutmålet är att, med en bullrig ubåt, passera dessa svenska örlogsfartyg för att slutligen penetrera en liten fjärd i en bit från en marinbas. På väg mot sin destination gör man ett antal kursändringar på öppet vatten men i sista minuten bestämmer man sig för att med tomma trimtankar dundra fram i 7 knop, i övervattensläge och dimma, rakt in i Gåsefjärden. Att man på plats, i ett kort fönster av mörker, varken kunde vända, dyka eller skydda det egna fartyget brydde man sig inte om.
Att det förekom tester av ny typ av torped utanför det militära skyddsområdet men inom den territoriella gränsen för målnationen är en ren slump. Istället för att inta en trygg position i övningsområdet och samla underrättelser om torpedtesterna var ett intrång i Gåsefjärden det verkliga syftet.

Kommentar någon?

/P

Stort tack, bra synpunkt angående att inte lägga ut krigsförtöjningsplatserna, trodde dom var offentligt allmängods.

Tja, något fuffens hade de för sig. Det bör inte en klart tänkande person betvivla.

Då tackar jag min lyckliga gud att jag inte behövt möta dig i ditt yrke! Och ännu mer att jag inte behövt vara beroende av dig i ett skarp läge då du saknar allt som jag tillskriver en god sjöman.

Hur många känner du som har varit i försvaret mer än under sin värnplikt?
Dessutom massa snack om bevis, trodde vi sysslade men argument?

Och till skillnad från dig, och ett antal andra tomtar, är min uppfattning väl underbyggd och baserad fakta, erfarenhet och kunskap om händelsen.


Kan vi lyfta debatten något?

/P

Fuffens-teori:
- Marinen provade ubåtsjakttorped 42 nära Aspö – en god anledning för ryssarna att snoka lite.
- ryssarna visste att två nya kontrollerbara minlinjer hade lagts ut i Gåsefjärden, ytterligare en god anledning att ta sig en titt på lite svenska kobbar och skär.

- - - - - -

Ryskt problem:
För att följa torpedtesterna blev S-363 troligen liggande i djuphålan utanför Gåsefjärden lite längre tid än man tänkt sig. Krämen i batterierna började ta slut.

Rysk lösning:
För att ladda batterierna valde S-363 att i skydd av mörkret gå i ytläge inåt skärgården för att vända (och ladda batterierna) i Gåsefjärden och använda svenskarnas hemmaplan som skydd. Att gå utåt för snorkling vore detsamma som att bli upptäckt genast. Svenskarna hade ubåten ”Neptun” fanns i området, vilket ryssarna också visste.

Resten är en navigationsmiss i en militär farled och Kalla Kriget-historia...

- - - - - -

Källa: Årsbok för Marinmusei Vänner 2010, Rolf Lindén C Op vid Blekinge kustartilleriförsvar.

Mina 50 cent är att alla krigsförtöjningsplatser ännu inte är avvecklade. Men någon av flottans män här på forumet kan säkert ge rakare besked.

Visserligen inte en av flottans män men KFP är på intet sätt avvecklade, ska inte avvecklas utan kommer att bestå. Visserligen är försvaret på dekis just nu men att avveckla KFP är bra mycket kostsammare än att låta dom bestå. Nu talar jag inte om dom med förrådsanläggningar utan den enklare sorten med en kaj och krokar i berget för maskering och angöring.

Jupp. Det är ungefär vad jag hört.
Och frågan är varför vi skulle riva dem, oavsett om hela flottan vore super-stealthy? Att kunna förtöja någon annanstans än fredsflottiljens kaj är antagligen en god idé, även i framtiden.

Många förtöjningsplatser hade dessutom en påkopplingsstolpe för att fartyget skulle kunna upprätta trådsamband (givetvis fanns en treställig förkortning för stolpen –*pks – spara denna till nästa omgång av Military Trivial Pursuit).