När är man egentligen "Smart"?

Eller rätt när majoriteten har rätt och fel när majoriteten har fel.

Jag definerar smart som att kunna göra det mesta av den information man erhåller.

Ja, att omsätta kunskap till nytta, det är att vara smart.

Sen att kunna lösa problem enligt följande modell:

1. beskriva problemet
2. analysera det
3. finna en lösning
4. omsätta lösningen till handling
5. jobba hårt
6. lyckas
7. börja på ett nytt problem..

Starta familj och få det att fungera..._allt ovanstående.
Ett iq test visar hur du använder hjärnan, löser problem.
Alltså, ni tror väl inte att det utvecklats ett test för att ni ska få dåligt resultat, & sedan tjata om att det är testet det är fel på? Att ni är gatsmarta?

Du måste födas intelligent från början. Sen så måste du utbilda dig brett och vara intresserad av diverse olika saker. När x antal människor har sagt att du verkar intelligent etc. och ingen har sagt att du verkar vara dum i huvudet så kan du nog dra slutsatsen att du är ganska "smart".

Jag antar att du definierar smart som i "högre form av liv" ?
I så fall har vi en ultimat jämförelse, skillnaden mellan människa och djur.
Insikten om något mer, djuren är inte så dumma egentligen, dom har bara insikter som greppar dom. Vi har ett lösare grepp. En möjlighet att inte bara tänka hur vi ska göra en sak. Utan möjligheten att göra en helt annan sak.

Så, att vara smart enligt mig är den graden av sådan förståelse man har.

Sen vill jag gärna komma med en fråga, oavsett om du håller med om ovanstående eller inte.
Alla människor har ju olika nivå av förståelse.
Borde inte då dom med högst förståelse vara mer värda än dom med låg? (typ Einstein vs Bonden Evert)
Ja eller Nej

Många har kommit fram till slutsatsen att intelligens är något relativt. Medans andra påstår att intelligens är en kombination av smarthet och ambition. Frågan är om det går att skilja smarthet från ambition. I mitt tycke anser jag att intelligens inte kan mätas med varken IQ test eller betyg. Betyg drivs framförallt av ambition, och är i stort sett en inlärningsprocess. Resultat bör heller inte förknippas med intelligens, då resultatet anses vara relativt. Världsuppfattningen om en platt planet är ett bra exempel i detta fall. Då är frågan om intelligens endast existerar ur evolutionär synpunkt, d.v.s. det outforskade som utforskas. Existerar intelligens överhuvudtaget eller finns den enbart hos observatören? För individen skulle jag vilja definiera intelligens som kreativitet, d.v.s. att veta det jag inte vet. För observatören förblir den relativ.

Smart, för mig, betyder att man har varit klyftigare utöver sitt medel i något mer enskilt avseende - inte hela tiden. En människa som har en konsekvent högre livserfarenhet och gör stor användning av den kallar jag hellre för intelligent eller ambitiös.

Om någon är skitbra på ishockey, är han "smart" då? nää, det går inte ihop för mig. Man kan vara asbra på flera saker, utan att vara ett dugg smart. Smart är mera intellektuellt finurlig, typ. Intelligent kan man vara helt utan att va intellektuell.

Själva ordet smart är ju ett s.k. containeruttryck. Det har ingen exakt innebörd, utan man fyller uttrycket med den innebörd man behöver för stunden. Kan vara lite olika varje gång.

Man kan faktiskt vara duktig på att få höga poäng på intelligenstester utan att vara intelligent. Så jag kan inte koppla ihop smart med intelligent - annat än för enskilda grejor och stunder.

Bästa tecknet på att man är med en 'intelligent' person är ju tveklöst när kommunikationen med personen går som ett rinnande vatten, när saker nästan forsar ur en utan minsta motstånd, utan minste obehag. Behöver knappt säga något alls, han vet ändå liksom.

Så, smart är man väl när man lyckas lösa vissa situationer och skapa vissa saker som är klyftiga, dvs utöver vad andra och man själv förväntar sig av en.

Jag ser "smart" som någon med både hög social kompetens och intelligens. Något som är ganska ovanligt om jag ska vara ärlig.

"Smart" är att snabbt kunna svara på alla frågor, rätt eller fel, på ett naturligt sätt så att omgivningen blir imponerad.

Håller med OpusOne, en individ som kan använda sig själv och omgivningen till sin fördel är smart. Det kan handla om logisk intelligens, social kompetens och allt däremellan, men just problemlösning, i alla dess former, är nog någonting väsentligt för just detta begrepp. Fantasi påverkar nog en hel del med.

Sen får man skilja på ambitiös, duktig etc och "smart". Jag känner en massa människor som är väldigt duktiga och hårt arbetande medborgare men som mest liknar gråstenar när det kommer till t.ex. abstrakt tänkande. Jämför effekt och utfört arbete.

När man vet när man skriver adjektiv med stor eller liten bokstav - ojojoj vad smart man är då!