När är man egentligen "Smart"?

Visst jag håller med dig, det är ju bara trams, men även trams måste diskuteras ibland!

1300-talet?

hehe

Smart är nog den som värderar det beständiga och struntar i det förgängliga.

Jag förstår att det är både svårt och känsligt att komma fram till en definition av "smarthet", men jag tror att de flesta på en common sense-nivå har en hyfsad uppfattning om vad en smart människa är. Jag har då aldrig stött på några särskilda problem med att diskutera huruvida en person är smart eller inte. Det är lite som med skönhet - visst ligger den i betraktarens öga, men jag tycker ändå att folk brukar vara hyfsat överens om huruvida en viss person är snygg eller inte.

På 1300-talet var jorden platt och bakom molnen fanns en gud som placerat oss här för att härja (härska) över naturen och varje kung hade (trodde sig ha) gud på sin sida i strid.

De visste inte Einsteins teori och ljusets begränsade hastighet eller ens att stjärnorna är gassphärer precis som den som ger oss ljus halva tiden och som är borta andra halvan när "stjärnorna" (kanske små hål i en svart sfär från vilka ljus skiner igenom). Var de smarta? De hade inte helt korrekta beskrivningar enligt dagens standard. Men vi har inte evolverat (alls, bara 700 år har gått i vår 3500000000 år långa evolution) sedan dess och är alltså samma typ av varelser: lika smarta, lika dumma men som sakta men säkert byggt samhällen och teknologi och upptäckt saker och spridit kunskap och här är vi idag: med en kung och Einstein's relativitetsteori.

Smart är den som har rätt när andra har fel ?

Känns som att "smart" är någon som lättare lär sig än andra. Samtidigt känns det som att en väldigt händig person som lär sig praktiska saker snabbt inte är smartare än den personen som lätt kommer ihåg fakta. Antagligen för att (iaf inte jag) har kopplat ordet "smart" med något praktiskt.

Men personen som är smart jämfört med alla kring sig, anses inte längre smart om han kommer till en grupp personer där alla är 10 gånger smartare än honom?

Är det så att om man anser att en person som jobbar hårt hela sitt liv (han som löste Fermats gåta) är smart, att man då bör utgå ifrån att personer som har bra betyg (=jobbat hårt) i skolan är smartare än personer med sämre betyg?

Enligt Sokrates är den viktigaste visdomen den att inse sin egen ignorans.

Annars skulle jag nog kategorisera en person med exceptionell praktisk och teoretisk förmåga att hantera olika typer av problem som smart. För att jag utöver det ska kunna kalla personen "vis", behövs det någon form av sund livssyn, vänlighet och en vilja att använda sin kunskap till någonting mer än eget gagn.

nej, iom att rätt och fel är relativa begrepp så är det inte en särskilt hållbar definition

Det finns en massa olika typer av intelligens. En del funderar längre och kommer kanske fram till den bästa lösningen, en del är snabbtänkta men har kanske inte alltid tänkt igenom saken ordentligt.

En del är duktiga på matte, andra är känslomässigt insiktsfulla... Man kan inte säga att den ena är smartare än den andra eftersom de kan vara helkorkade på den andras område.. Förhoppningsvis kompletterar vi varandra.

Personligen beundrar jag folk som är rappa i replikerna, speciellt om någon helt plötsligt är dum och man själv står och gapar och någon kommer med ett rappt svar... Härligt..

Sen beundrar jag folk som kan se orsaken bakom problemen.. "Han kanske gör så för att han känner/varit med om".. Överblicka alltså, smart, tycker jag..

Jag håller inte alls med dig tina. Är man tex duktig på matte är man, i mina ögon just det; bra på matte.


Enligt mig är inte smart eller intelligent någonting man kan vara, bara något man kan uppfattas som.


Människors mentala verktyg för att hantera tillämpningen av olika tankemodeller för att lösa praktiska problem ser olika ut. En person som är duktig på matte är en person som har lärt sig hur man lär sig matte, ev. tillämpning osv. Enligt ditt resonemang skulle då det vara en definition av intelligens. Det skulle innebära att intelligens är något man tränar upp och att isolerad person X, efter ha läst matte i 4år, där denne lär sig nya saker hela tiden i jämn takt, är dubbelt så intelligent som han var efter två års studier.


Sen blir det även knas om man tänker att ett intelligent handlande måste föregås av en intelligent tanke, ett resonemang. Om så skulle vara fallet måste varje intelligenta tanke i sig föregås av ett intelligent resonemang om hur man ska resonera för att handla intelligent. Det fortsätter in i oändligheten.
Detta skulle visa på att intelligens är ett beteende och inte en mental förmåga..

intressant.