När är man egentligen "Smart"?

Hög allmänbildning tyder på att du är uppmärksam på din omvärld och har gott minne. Bra på matte innebär att du är bra på att tänka logiskt.

Smart person? Uppmärksam, slutledningsförmåga, snabbtänkthet, minne, låter som en dator.

Problemlösare måste också ha egenskaper som kreativitet och föreställningsförmåga och ibland ett utpräglat praktiskt sinnelag. Men det beror ju på problemets art.

Din fråga gäller smart, men om du menar intelligens så finns det ju fler aspekter. Social och empatisk förmåga med mera. Kommunikativa egenskaper som musikalitet och språkförmåga. Dom flesta besitter inte alla problemlösaregenskaper. En del är teoretiker andra praktiker. Att kunna sambarbeta i ett lag är viktigt. Bara att kunna göra folk glada och känna sig trygga är djupt underskattade egenskaper som jag ser det.

Kineserna säger att förmågan att behärska sin kropp också är en typ av intelligens. Jag håller nog med där. Viljestyrka och disciplin, ren envishet och tålmodigt hårt arbete är ju bra om man vill kunna använda sin intelligens till något lukrativt. Antagligen hjälper det om man har en frisk kropp, god hälsa också.

Jag tror att dom flesta människor är flexibla. Dom är bra på lite av varje. Sen finns det en del som utmärker sig. De har talang kan man säga. Inget att vara avundsjuk på, en del individer har lätt för att lära sig genom studier och böcker. De har en fördel i skolan förstås. Det gör inget för de får betala högre skatt sen. Det tjänar vi på.

Det betyder inte att samhället inte behöver medelmåttor också. I vår civilisation, behöver vi en viss typ av egenskaper och talanger. Skolan fokuserar på det. Historiskt och i framtiden kan läget ha varit mycket annorlunda. Men även en medelmåtta kan hitta en sak som dom intresserar sig för och specialisera sig på det. Naturlig talang och inlärda färdigheter kanske inte är jämförbara. Men det tillfredställer kanske personlig lycka eller ger inkomster om man gör sin grej och är nöjd.

De som gått sin väg och skapat ett nytt tänkande eller en lösning på ett problem får väl anses vara smarta. Även att gå genom livet utan minsta motstånd medan man njuter av livet är väl smart?
För egen del tycker jag att folk med intelligens som kan kombinera det med ett bra privatliv är de riktigt smarta men tyvärr slår det i många fall över och de intelligenta blir isolerade monster som lider av den intelligens som borde gett dom ett bättre liv än de flesta andra kan få.

Smart är att ha tillräckligt med intelligens för att kunna ge sken av att förstå saker i en situation som inte känns självklar för andra.

Ja så kan man se på saken men så ser också vår värld ut. De egentligen dumma syns och hörs och överröstar intelligentian. Aldrig har de unga sökt så snabba genvägar som nu när de inte längre är behövda.

Som många påpekat kan man vara smart på flera olika sätt. Som exempel kan jag jämföra två klasskamrater till mig.


Båda har väldigt bra betyg.

Person A: Pluggar mycket, bra disciplin, fokus och hon får väldigt bra betyg.

Person B: Pluggar inget, men han tänker logiskt och fokuserar och lyssnar på genomgångar, han har lika bra bra betyg.


Vissa kanske skulle säga att person B är smartare, men dumt påstående då båda kan samma saker, visst, ena kanske lagt ner mer tid. men faktum kvarstår.

Alltså, du är bara så galet okunnig om Wiles, och säkert också matematik över huvud.

Tack det var snällt sagt. Alltid en bra början att starta en diskussion med.

Jag hade kunnat ta vilken person ur den mängden som jag gav ett exempel av. Det blev Wiles, och om jag nu skulle vara okunnig om Wiles och matematik, så, är det helt vid sidan av diskussionen.

Delge oss dina fantastiska kunskaper om Wiles och matematik som är felaktiga i min redogörelse.

Eller, är det kanske så att du är litet gramse lillponken av att du blivit slagen på fingrarna i tidigare samtal och vill passa på att ta ut det på mig när du har chansen?

Person B ses som smartare av omgivningen, eftersom han ger sken av att omedelbart förstå allt som sägs på lektionerna.

Men vad händer sen?

Person A jobbar för att utveckla sig själv, och är helt säkert mer insatt i ALLA ämnen eftersom hon förmodligen läser mer än det som sägs på lektionerna i boken (och förmodligen inom vissa områden även söker information annanstans). Hon kommer jobba över sin "naturliga" prestationsnivå, och hämmas inte nämnvärt av att något verkar vara ansträngande.

Person B sitter och spelar TV-spel på kvällarna. Han får fina reflexer, och utvecklar sitt logiska tänkande. Han tar dock inte in mer information än absolut nödvändigt, och kommer inte "löpa linan ut" ifall han hamnar i nått som kräver för mycket ansträngning.

Person A kommer jobba sig till utbrändhet, gå en kurs i Zen-tänkande, skriva en bok om hur jobbigt allt var och starta en framgångsrik världsomspännande hälsorörelse.

Person B kommer sluta som arbetslös akademiker.

:P

en person med högre IQ än medelvärdet 100.

Tror det faktiskt är av (den semantiska) nöden att vi bryter ned det alltför breda och löst definierade begreppet "smart". Som jag ser det utgörs begreppet av (åtminstone) tre underbegrepp (med egna underbegrepp):
1. Intelligens.
Här syftar jag enbart på den egenskap som mäts med klassiska IQ-test. Denna egenskap är alls icke ointressant. I själva verket är intelligens den bästa prediktorn för materiell framgång i livet. Detta är ingen åsikt utan ett empiriskt resultat som gäller globalt. Den breda spridningen av uppfattningen att intelligens är odefinierbart, mystiskt, olika för olika individer etc. känns som ett svenskt fenomen och har nog mer med hur värdeladdat begreppet blir i ett land som vårt där likriktning är standardlösningen än något annat att göra. I USA, Japan, Kina, Frankrike etc. vet man att intelligens inte säger något om hur snygg, rik, galen eller empatisk en specifik individ är. Men det är en egenskap och min erfarenhet är att vi som äger den i hög utsträckning känner igen den hos de av våra medmänniskor som äger den.
2. Kunskap.
Består av (minst) två undergrupper.
2a. Propostitionell kunskap.
Är av typen "Bach föddes 1685".
2b. Know-how.
Exempelvis att kunna slå med sin segelbåt.
Vilken av dessa typer av kunskap som får dig att framstå som mest "smart" beror nog till stor del på betraktarens sociala bakgrund.
3. Framgång.
Diskussion:
Person 1: "Carola är så jävla osmart."
Person 2: "Ja, precis. Hon har ju bara blivit mångmiljonär på att bevara sitt varumärke. Hon måste verkligen vara superkorkad, hörru. Hehehe."
Carola är ju inte intelligent, besitter endast rudimentär (och dessutom mycket nischad) propositionell kunskap, har en sjujävla know-how på sitt område och är mycket framgångsrik. I vår värld och tid känns det verkligen som egenskapen att vara framgångsrik är minst en rimlig tolkning av begreppet att vara smart. Sedan kan man naturligtvis differentiera i materiell och andlig framgång etc.

Personligen försöker jag att inte använda ord som "smart" i diskussioner emedan ovanstående resonemang nästan alltid behöver dras igenom då. Min personliga uppfattning av begreppets innebörd är dock främst en kombination av egenskaperna 1 och 3 ovan.