När är man egentligen "Smart"?

Är jag smart bara för att jag är allmänbildad? Eller är jag smart för att jag är bra på matte?

"Fan vad smart du är" bara för att man förstått någonting på en lektion?
Smart som kommer på olika lösningar på problem?

Vad är egentligen en Smart person?..

"Smart", "Intelligent", osv, är helt ointressant. Det enda intressanta är resultat. Om du betraktas som smart, eller får höga poäng på ett IQ-test, spelar ingen roll. Vad gör det för nytta? Det är som att säga "Ja, Kalle tillhör de bästa i världen på fotboll", jasså gör han, men varför spelar han fotboll i division 7 då?

Så smarthet är helt ointressant, och skapar hos folk en ökande narcissism, istället för att koncentrera sig på att åstadkomma någonting, att sätta upp mål och arbeta hårt för dem.

Man ska, exempelvis, inte säga till barn "Kalle han är så smart", utan snarare "Kalle, nu har du varit duktig som arbetat så hårt". Det första berömmet vädjar till en passiv egenskap medans det senare vädjar till en aktiv.

Man är smart om man lyckas intala någon annan att man är smart.

Det finns ju ett gammalt citat angående det där: "ett geni är 10% begåvning och 90% hårt arbete".
Jag håller med Seburo

Låter faktiskt väldigt rätt.

Men är jag smartare än Kalle bara för att jag lyckas göra saker som inte han kan?

De som lyckas finna lycka och harmoni i livet borde vara ganska smarta.

Nä inte nödvändigtvis.

De människor vi håller upp som symboler som genier eller exempel på smarta, är, sådana som exempelvis Andrew Wiles. Wiles var matematikern som 1995 bevisade Fermats stora sats, vilken hade gäckat matematiker sedan 1600-talet. Denne man är en sådan som vi typiskt säger "Han är oerhört smart, förmodligen ett geni". Men vad man glömmer då är att Wiles redan vid 10 års ålder bestämde sig för att lösa detta matematiska problem och att han hade arbetat något djävulskt med detta under sin yrkeskarriär.

Så smarthet, har i vårt språkbruk, en koppling till personer som arbetar hårt. Begreppet smarthet är inte särskilt användbart annat än som ett väldigt grovt instrument, typ IQ (som inte ens ringar in vårt bruk av ordet smart), för att klassificera de med begåvningshandikapp. Att göra bra ifrån sig på ett IQ-test behöver inte betyda någonting som helst, exempelvis.

Så det du menar är att alla människor har samma förutsättningar att bli intelligenta? Men är det verkligen så?

Är jag lika smart som Einstein för att jag förstår hans relativitetsteori (som jag kan förklara för vem som helst på 10 minuter)? Nej? Så Einstein är "smart" för att han var den första att komma på att galaxen långt bort säger att vi (Vintergatan) flyger iväg från den samtidigt som vi säger att den flyger iväg från oss. Vi är i vår referensram, det är relativitet.

Var Einstein smart för att han var först? Var Pythagoras smart för att han var först med att titta på en triangel? Var människan som sa att 1+1=2 smart för att han insåg att han kan kalla "1 och 1 banan" "två bananer"? Har han copyright på 1+1=2?

Vi är primater på en planet. Vi har alla 3.5 miljarder år av evolution bakom oss och om vi jämför oss med en fisk eller katt eller chimpans så ser vi skillnaden i smarthet. Vi har evolverat (våra förfäder överlevde för att) att ha en större hjärna.

Vem av oss är smartast? Jag kan lära dig det du vet, då kan du lika mycket som jag. Blev folk smarta när de fick höra att jorden är en sphär? Folk innan trodde att den var platt. Sekunden de insåg att jorden var rund blev de smarta?

Att beskriva verkligheten korrekt är nog det vi definerar som "smart". Einstein beskrev den mer korrekt än någon på 1300-talet. Han var smartare trots att någon på 1300-talet lätt hade förstått Einsteins teori om han haft tillgång till den. Universum är beskrivbart och alla som kan säga "jag" kan beskriva universum såsom jag gör. Alltså är jag lika smart som alla andra, men om smarthet defineras som att ha fler beskrivningar och fler kopplingar mellan beskrivningarna så är jag smartare än alla andra. Men dagen de lär sig det jag vet är de lika smarta.

Om smarthet defineras som att beskriva verkligheten mer korrekt jämfört med andra så är smarthet beroende på vad de andra vet, dvs någonting relativt. Om jag skulle åka till månen och inga andra skulle finnas där skulle jag vara smartast på min sphär. Om vi tittar på hela universum så finns det civilisationer som funnits i miljarder år mer än vi (livet på vår planet är 3.5 miljarder år gammalt), det finns liv som börjar nu och stjärnor som exploderar nu dödandes liv som insåg det Einstein insåg för 3 miljarder år sedan. Ska jag jämföra min smarthet med deras? Jag vet inte ens vad de vet.

Men jag antar att "smart" innebär att beskriva verkligheten korrekt vilket jag gör i denna tråd: https://www.flashback.org/showthread.php?p=22312563
Läs den tråden så blir du smart.

Nej, jag talar om vår använding av ordet smart. För ordet smart betecknar vårt samtal runt vissa typer av beteenden. Men "smart" är inte en egenskap i samma kategori som "gul", det är inget som du observerar på ett primitivt sätt. Den bästa analysen jag tror någon kan erbjuda av ordet "smart" är vårt beteende runt det (väldigt wittgensteinianskt syn på mening, vilken jag normalt inte följer).

Ordet smart har samma problem som de flesta ord har: det är bara en beteckning av något relativt. Om Olle som har läst högstadiematten hjälper sin bror Kalle med gångertabellen är Olle "smart" ur Kalles synvinkel. Men Olle kan lika gärna ha 80 i IQ och aldrig åstakomma något bättre i livet än ett jobb som busschaufför i Eskilstuna (inget personligt om någon smart busschaufför eller Eskilstunabo skulle läsa det här). När Olle behöver ha hjälp med Matte A-uppgift frågar han sin "smarte" kompis Ville om hjälp. När Ville i sin tur kämpar med en krånglig Matte C-uppgift frågar han sin morbror Bosse, som är matematikprofessor. Bosse är alltså "smart" för Ville.
Men samtidigt går det inte att säga att Bosse är "smartast", för Bosse tappar bort sina tofflor och glasögon varje dag, något som Ville inte har något problem med. Ville i sin tur kan inte köra bil och har ingen aning om hur man sätter ihop en IKEA-möbel. Det kan Olle, så därför är Olle "smart" för Ville. Kalle är kanske "dummast" för tillfället, men om 20 år kan det mycket väl vara han som leder samhället medan Bosses barn sitter på ålderdomshemmet och försöker övertala Bosse att de verkligen är hans barn och inte några som har kommit för att hämta hans pension.

Slutsatsen av det här blir... tja... ingenting, direkt. Kalle kanske definerar Olle som smart, medan Olle gärna hade varit lite mer som Ville. Ville i sin tur skulle gärna vilja vara ung och få chansen att växa upp igen och vidga sina vyer. Bosse däremot tycker själv att han är skapelsens krona och gnolar "Jag är 'smartast'" tyst för sig själv medan han jagar ut sina barn ur lägenheten med käppen i högsta hugg...
Man kan alltså vara smart på olika sätt. Därför finns det ingen exakt definition av ordet "smart".

Motsäger du inte dig själv här? Det man egentligen borde säga till Kalle är: "Kalle, nu har du varit duktig och presterat". Finns många människor som sliter utan att uppnå någonting väsentlig, visserligen skulle man kunna hävda att det finns ett egenvärde i ansträngningen i sig, detta skulle dock stå i kontrast till ditt ursprungliga påstående att det enda som räknas är resultatet. Eller också så gör alkohol och trötthet att jag vill diskutera problem som inte finns, om så är fallet så får du ursäkta.

Till TS: Det beror helt på hur du väljer att definiera ordet smart. I vår vardag ses det väl ofta som synonymt med hög IQ, men väljer du en vidare definition så blir fler smarta.