Descartes - Jag tänker, alltså finns jag - Cogito, ergo sum - samlingstråd

Ditt resonemang fungerar inte då du hanterar en oändlighet som en enhet, där "en oändlighet = en oändlighet" vilket förstås inte är riktigt.

allt under 1 existerar inte om man inte pratar om % ju.
om man går ner till universums minsta beståndsdel så är den en 1:a, allt annat är mer än 1,
eller ett mänskligt påhitt för att hitta ungefärliga sammanband.

Matematik är ett språk, inte en mängd fakta. Det spelar ingen roll om det existerar i universum eller inte, matematik är ett sätt att beskriva saker. Dock kan du ju knappast påstå att saker under 1 är påhitt för att "hitta ungefärliga sammanband[sic]" då de matematiskt bevisade koncepten är exakta.

matematik är en förenkling av världen för att vi människor ska ha lättare för att förstå samband typ.

vi tar ett enkelt koncept.

en cirkel. är den rund? är pi oändligt?
nej. för en cirkel existerar egentligen inte heller, det är en typ miljon kant, den är uppbyggd av miljoner punkter(atomer) vilket vi ivesej inte heller vet hur dom ser ut, dra ett streck mellan dom så har du en miljon kant och inte en cirkel, och är en cirkel inte en rund sak så är inte heller pi oändligt utan det beror på hur stor cirkeln är.

Du har tyvärr helt fel. Matematik är inte en förenkling av världen, det finns massor med matematik som inte alls har någon applikation (vi vet om) på vår värld. Däremot använder vi matematiken för att beskriva världen, på samma sätt som du kan använda svenska till att beskriva vägen till Ica. Den stora anledningen till att matematik används för att förklara mönster är för att matematiken är helt logisk och framför allt väldigt effektiv, till skillnad ifrån andra språk som både kan vara tvetydiga och väldigt långdragna.

okej sant. kanske ska förtydliga lite.
vissa matematiska begrepp är till för att förenkla världen.
medan andra som pi inte existerar egentligen.
men du kan inte dela världens minsta beståldsdel på mitten, för då är den ju inte den minsta bestånds delen ju eller hur?
alltså är allt mer än 1.

För att ställa alla i denna tråd lite mot väggen.

"Jag tänker alltså finns jag" - Kan sägas vara det ända en människa faktiskt kan konstaterar är att den tänker, alla sammanlagda sinnens (hörsel,syn,känsel,smak,lukt) representerade bild för vårat medvetande. Mer kan ingen egentligen säga än att den upplever att den finns, alltså slutsatsen "jag finns för mig, och de som håller med". Dom som inte håller med kan skapa sin egen värld.

"Matematik" - Ett objektivt språk som kan appliceras på "döda" (sinnligt ej integrerbara) föremål. Anledningen till att det används är för att det för våra sinnen skapar logik i naturen, och för att det inte tar hänsyn till oss. När vi vill ha en gud och religion för att det ger svar på vårat språk, säger matematiken annat som känns konstigt. Därav är det användbart, vi fattar inte, men det stämmer. Ett bra argument för att bevisa att vi ska ta det ganska lugnt med att kasta fram sanningar.

För att svara på trådens fråga - Det Descarte antagligen ville säga var att vi människor som inte är gjorda för att förstå allt vi kan observera, får nöja oss med att ibland bara acceptera att allt vi kan konstatera är med våra medmänniskor att vi finns. Roligare än så blir det inte.

SuperMario kanske känner på sig att det finns något annat utanför Gameboyen, tror du hans gissning är vår värld? knappast, han e gjord i 2D men kan fantisera i 3D. Vi är gjorda i 3D delvis kompatibla i 4D (fjärde dimensionen är våran läsning av den tid vi tycker existerar)

Tänk dig då att vi kan fantisera i 14D. Tror du vi tjänar på att fantisera om nån jävla oändlighet...

Jag tänker,alltså finns jag.
Det skulle betyda att jag inte finns om jag lyckas stoppa mina tankar.
Det är inte sant.
Sant är däremot att det jag som identifierar sig som tankarna finns tack vare tanken, och om de upphör så upphör också dess existens.
Men iaktagaren av det jag som tänker finns kvar.

Du har rätt, men Descartes samtid använde ordet "tänker" nästintill synonymt med dagens "förnimmer". Därtill skrev Descartes aldrig själv de kända orden "jag tänker, alltså finns jag", det är bara en summering av hela hans resonemang. En längre sammanfattning vore ungefär denna:

För att bevisa att jag existerar måste jag finna ett grundläggande faktum som inte kan motsägas. Ingenting kan inbilla mig att tro att jag existerar utan att jag existerar. Jag tror att jag existerar, alltså existerar jag.

Tack för den förklaringen.
Den sammanfattningen har jag inget att invända mot.
Däremot så pajar det väl ts hela resonemang eftersom det utgår från en dålig summering som Decartes själv tydligen inte skrivit.

TS är nog inte lika intresserad av filosofi som av att ha rätt.

Och där skiljer han sig tyvärr inte från majoriteten av mänskligheten.