Djup filosofi runt Död och icke existens

Alla vet vad en förintelse förnekare är eller hur?
En förintelse förnekare vill inte tänka att förintelsen har ägt rum alltså förtränger personen det.
En person som är inställd på att inte vilja veta någonting kommer heller aldrig kunna sluta med det.
Det enda sättet är att personen slutar att tänka att det inte ägt rum.

Men det jag försöker påpeka med mitt inlägg är att det som gör oss till människor är faktiskt våran egna tanke och våran fri vilja.
Det går inte ut på något med att man inte kan tänka bort en tanken.
Det är en metafor lika mycket som en filosofi, att om man inte kan tänka själv är man inget annat än en livlös docka.

Blev det ljusare eller har jag bara lyckats krångla till det mer?

Det blev ljusare för min del i alla fall . Du verkar nu tala mer om vad det innebär att vara människa än att faktiskt existera. Där kan jag ju förstås bara hålla med om att en stor del av det vi kallar att vara människa, är att ha förmågan att tänka och resonera. Det finns ju också olika grader av detta, många förståndshandikappade kan ha problem att tänka annat än väldigt simpla banor, men dessa skulle vi fortfarande kalla för människor, visst?

Angående din första frågeställning, där lät det ungefär som att du kunde upphöra att existera om du slutade tänka. Om du nu på något väldigt märkligt vis kunde upphöra att tänka så skulle du förlora en del av det jag skulle kalla för vad det är att vara människa, men du skulle inte upphöra att existera.

En så kallade kropp skulle ju självklart fortsätta existerar men utan en tanke eller fritt sinne så skulle man ju inte kunna ha ett social liv och man skulle som jag tidigare påpekat vara en robot.
Så enligt mig så är det väll den högsta graden utav att vara hjärndöd, Jag tror man då slutar existera som en människa och bara blir en hög utav kött och ben.

Absolut, jag tror att det för de flesta är ganska självklart att en människa som helt saknar förmågan att tänka till viss del upphör att vara människa (lite beroende på vad man lägger i begreppet människa förstås). Det finns nog inte så värst mycket att diskutera där. Är det någonting speciellt du vill skapa diskussion kring, för jag är nu åter lite förbryllad!

Tänkandet kan inte vara ett bevis för något för att det finns inga bevis på att vi kan tänka. Det är omöjligt att vi skulle kunna tänka eftersom tänkandet är bara en tanke. Vi bara tror att vi tänker.

Det finns ingen fri vilja och det finns inga egon som kan tänka.

Materia är bara en tanke, precis som allt annat. Drömmar består av tankar, men ändå känns materian i drömmar lika solid som här.

Om du inte kan tänka, hur kom du då fram till detta? Dessutom, vad menar du skillnaden är i att "tro att man tänker" och att faktiskt tänka?
Jag vill också säga att du missförstår beviset. Det handlar inte om huruvida vi har en fri vilja att tänka vad vi vill eller inte. Det handlar om tanken som sådan. För vad är en tanke om ingen tänker den?

Han menar ju mer eller mindre att du bygger en knapp som förstör knappen, knappen är tanken och trycker på sig själv och därmed förintar sig själv. Som ett svart hål som skapas i ett svart hål. Eller vad tusan händer då egentligen?

Men vad säger att just tanken är att du finns? Bakterier finns, men inte har väl de någon tanke. Växter har nog inte heller så mycket att tänka på. Det enda som försvinner är vårt egna förnuft och gåva att tänka så vi kunde lika gärna vara en växt i sådana fall.

Jo, det verkar så.

OnT: Håller med om din poäng, visserligen.

Jag förstår, men det är svårt att försöka säga. Ibland får vi onda tankar som vi slår bort, när vi inte slår bort dem blir vi onda. Tanken var inte vi.

Nu vet jag ju inte alls om ikosaedri är inne på samma spår som jag är, men jag är av den meningen att vi inte alls nödvändigtvis behöver tänka. Det enda som man kan vara säker på är att medvetande finns. Det finns väl inget som säger att jag inte är medveten om någon annan persons tankar, och tror att de är mina?

Det är inte nödvändigt att man tänker bara för att man existerar, men det är nödvändigt att existera för att kunna tänka. Man kanske kan diskutera hur man definierar "att tänka", men det är i stort sett synonymt med medvetande. Man kanske kan kalla en tanke för ett aktivt/inriktad medvetande om du förstår hur jag menar .

Angående din sista fråga; efter att ha funderat en stund så tror jag faktiskt inte att det skulle vara någon reell skillnad på att ha tankarna själv, och att endast uppleva att man har tankarna själv. Det viktiga är att du upplever dig själv tänka. Sen kan det vara så att någon har planerat ett artificiellt minne i dig, styr dina tankar och allt möjligt, men det har ingen inverkan på Descartes argument, om det nu är det vi diskuterar .

Kunskap kan erhållas som en tyst tyst medvetaneöverföring d.v.s utan ord. Som en blixt från en klar himmel. Att i ord tala i tanken gör vi när vi läser t.ex. Läs ordet "ÄR" och känn efter hur din tunga rör sig. Det är olika sätt med tanken som tankar. Det är mycket att säga om detta.