Djup filosofi runt Död och icke existens

Om våran fria tanke är det som gör oss till människor, om jag då tänker att det inte finns någon tanken, Existerar jag då?

"Döden är för det vällorienterade sinnet inget mer än det nästa stora äventyret" - JK Rowling

Vad är era tankar runt sån här mer död orienterad och icke extensiel filosofi?

Dela era tankar med mig tack.

Så du föreställer dig att om du tänker tanken att du inte har någon tanke så finns du inte? Hur tänker du egentligen?

Det är som ett barn som tror att ingen kan se honom om han sätter händerna för ögonen.

Det går ut på att om det som gör oss till människor är att vi har en egen tanken,Om vi då tänker att tanken inte existerar så existerar ju inte vi heller,Vi är robotar som går på samma rutiner hela tiden.

Om du tänker att du inte har en tanke, så, har du en tanke, nämligen den tanken om att du inte har en tanke.

Jag förstår hur du menar, men vad Seburo C-X menar är antagligen att du uttrycker dig på ett direkt motsägelsefullt sätt. Du tänker tanken att du inte har en tanke. Hör du hur det låter?
Dessutom skulle jag hävda att även om vi kan argumentera huruvida våra tankar är fria eller inte, så är det inte den fria tanken som visar på att vi existerar, utan snarare tanken, punkt. Visst var det Descartes som sa "jag tänker, alltså finns jag." och det hade han jävligt rätt i. Du kan tyvärr inte komma runt det med de tankegångar som du själv för.

Det är det som är själva grejen med det hela jag tror nämligen inte att det finns nån större tanke bakom vissa grejer men enligt mig bygger det här på att.
Du tänker att du inte tänker alltså kan du inte existera eftersom du tänker att du inte tänker.

*suck*

Du verkar vara något förvirrad. Men det ska nog bli bättre längre fram.

Jag uppmanar dig att läsa våra inlägg en gång till då du inte riktigt verkar ha greppat vad vi har sagt . Kort sagt: om du tänker att du inte tänker, så tänker du. Det går inte att tänka på att inte tänka. Det är en logisk paradox. Det är ungefär som att säga att man är tyst. Genom att du pratar så är du uppenbarligen inte tyst. Hänger du med?

Jag skulle hålla med dig om ditt påstående var att en person som inte tänker inte kan veta om denne existerar. Men problemet (?) är ju då att om denne person inte tänker så är det ändå omöjligt för denne att reflektera över hennes egen existens. För att göra det måste du tänka och bevisar därmed din egen existens.

Grejen med det hela är väll att filosofi inte innehåller den största logiken eller hur?
"Om ett träd faller och ingen är där hör någon då att det faller" Det hamnar väll under samma grej, Klart ingen hör om dom inte är där.

Att man tänker att man inte tänker är ju på ett sätt väldigt djupt och väldigt omöjligt.
Har ni någonsin försökt att tänka att ni inte kan tänka.

Det är precis tvärtom. Filosofi är att använda förnuftet all out.


Japp. Jag gjorde det nyss, när du frågade. Det gick alldeles utmärkt.

Vi verkar ju inte komma överens här.

Så vad sägs om den här.

"Samma hand som vagar dig till sömns är samma hand som krossar dig"

Enligt mig handlar den om att man blir förd bakom ljuset utav staten medans dom sakta men säkert säkrar sin ställning och makt över landet.

Ja, det kan jag hålla med om. Staten är en maffia, skulle jag gärna vilja uttrycka det.

Men det är ju ett lite annat ämne.