Djup filosofi runt Död och icke existens

Ang tråden om nära döden

Är man nära döden när man föds? Går man från död till levande?

Eller föds man aldrig? Den enda och första födelsen var den absolut första celldelningen om det nu var så? Man är bara en förlängning av detta

Du går från ett medvetandetillstånd till ett annat. Du föds ur ett tredimensionellt perspektiv, men du är en multidimensionell varelse som just nu har en fysisk upplevelse. Du har alltid levt och kommer alltid leva.

När man befinner sig i det tre-dimensionella rummet kan man endast ta in de upplevelser som är bundna till det. Därför kan man inte vara medveten om existensen utanför det tredje-rummet.

Hur kan du då VETA att denna dogmatism är reell? Sure psykadelika i all ära eller filosofi till sin ända. Men hur, kan, du, verkligen veta detta? Psykos?

Jag öppnade mitt hjärta. Fråga mig inte varför. Jag hade inte bett om det. Men en dag förstod jag allting, meningen med livet, syftet, varför vi är här. Min hjärna förstår inte fullt ut det jag vet med hjärtat. Att allt är ett, att vi bara är olika versioner av varandra. Att all separation är illusion. Livet, döden, gott, ont, himmel och helvete.
Att sanningen om oss går bortom tid och rum. Hur kan jag veta det? Fråga mig inte, men jag vet. Jag är mer säker på det än något annat jag varit säker på.