Jag vet inte om den fråga jag nu tänker försöka få förklarad skulle platsa bättre i fysikforumet, men jag chansar här eftersom den ändå handlar om universum/astronomi. (Kanske är spörsmålet redan behandlat?) Mod får gärna flytta på inlägget/tråden ifall det bedöms nödvändigt:
Jo, jag har funderat på det här med att man faktiskt blickar bakåt i tiden när man tittar ut på natthimlen och stjärnorna. Men hur ska man egentligen tolka det här med att i vilken riktning man än tittar, och oavsett varifrån på jorden, så ser man alltså bakåt i tiden? Solen finns ju ca 8 ljusminuter bort. Närmsta stjärna har jag för mig ligger ungefär 4 ljusår bort, o s v. Huvudsaken är alltså att varthän man än tittar på stjärnhimlen så tittar man i riktning mot Big Bang. Hur kan detta stämma om det samtidigt, som det sägs, är så att Big Bang utgick från en mycket, mycket, mycket liten punkt?
Nu är jag ändå medveten om att "hela universum" fanns i den där punkten och ingenting (bokstavligt!) utanför. Men det jag liksom inte kan greppa, outbildad på området som jag är, är i vilken riktning man då kan säga att gränsen för universums expansion finns? Big Bang är ju liksom överallt omkring oss fast mycket mycket långt borta (i tid/ljusår alltså)?
Hoppas att jag har författat denna fundering något så när begripligt? Jag ser fram emot svar och synpunkter, fast eftersom jag inte är någon matematiker eller skolad astronom/fysiker så undviker jag helst att få svaret serverat i form av längre ekvationer.
Jo, jag har funderat på det här med att man faktiskt blickar bakåt i tiden när man tittar ut på natthimlen och stjärnorna. Men hur ska man egentligen tolka det här med att i vilken riktning man än tittar, och oavsett varifrån på jorden, så ser man alltså bakåt i tiden? Solen finns ju ca 8 ljusminuter bort. Närmsta stjärna har jag för mig ligger ungefär 4 ljusår bort, o s v. Huvudsaken är alltså att varthän man än tittar på stjärnhimlen så tittar man i riktning mot Big Bang. Hur kan detta stämma om det samtidigt, som det sägs, är så att Big Bang utgick från en mycket, mycket, mycket liten punkt?
Nu är jag ändå medveten om att "hela universum" fanns i den där punkten och ingenting (bokstavligt!) utanför. Men det jag liksom inte kan greppa, outbildad på området som jag är, är i vilken riktning man då kan säga att gränsen för universums expansion finns? Big Bang är ju liksom överallt omkring oss fast mycket mycket långt borta (i tid/ljusår alltså)?
Hoppas att jag har författat denna fundering något så när begripligt? Jag ser fram emot svar och synpunkter, fast eftersom jag inte är någon matematiker eller skolad astronom/fysiker så undviker jag helst att få svaret serverat i form av längre ekvationer.
). Bara det att Big Bang i så fall är "överallt" där ute.
