Litet Off Topic (och inledning)
Sitter just nu (bakfull där till) på ett SJ-tåg på väg hem och jag måste säga att jag förstår varför människor skriker rasistiska tillmälen till MENA-folket och afrikanerna. Jag som trodde jag skulle börja det nya året ”glad” och sluta upp med att vara så förbannat ”kritisk” till MENA-kulturen. Det första som händer är att en stor och störig invandrarfamilj från mellanöstern traskar in i min vagn. Den första timmen på tåget har de talat (snarare skrikigt) med varandra på arabiska.
Det mest skrämmande är inte att deras tvååring pratar högt – men föräldrarna mer eller mindre skriker till varandra och är betydligt värre tillsammans med deras äldre son. De är alla tillräckligt gamla för att veta bättre. När den 2-åriga ungen somnade blev det tyst ett tag. Nu börjar (skriver ju detta i real tid) 2-åringen vakna. Samtidigt har deras 10-åring (eller något sådant) satt på någon störig jävla kurdisk-turkisk-arabisk (Gud vet vad) musik som han spelarhögt och ljudigt i hela vagnen. Bakom mig sitter någon MENA-typ som stinker vitlök. Jag har sprutat litet Hugo Boss under näsan eftersom de luktade så illa.
Det mest oroväckande var när snubben bakom mig (på sanslöst dålig svenska) började yla om att det var så dyrt att åka tåg. Tydligen hade han inte löst biljett och skulle då få betala runt 800 spänn, något han inte gillade och sa att det skall kosta 100 kronor att åka resan, en siffra som inte ens stämmer om han skulle åka sista minuten. Hur fan kan man prutta på ett tåg? Killen startade ett jävla liv men konduktören fick tyst på honom.
Alla svenskar som går förbi ber om ursäkt för minsta lilla, till och med när de litet lätt nuddar en när de traskar i väg till bistron ber de om ursäkt – men svartskallarna skiter ju uppenbarligen i sådant. Nej, nej. Jag ångrar djupt att jag inte betalade 200 extra för att åka i första klass – där det oftast är tyst och behagligt.
Topic
Detta får mig att tänka på min kritiska tråd om svarta jag startade för något år sedan. Jag hade äran att träffa några svarta över en kväll i början av julen. De går hem till varandra oinbjudna, de svarar inte bara varandra på sitt jävla ”Pidgin” (förenklad engelska utan regler) – men även mig. Samtalet är uteslutande på detta språk, så man blir fort utesluten och det visar som vanligt ingen som helst hänsyn till mig. Provocerande? Det är så sinnessjukt att de inte ens går att socialisera sig med dem kortare tid. Ställer man en fråga får man inget svar eller ett undanfallande svar. Livet handlar om öl, skvallra och tjattra om obetydligheter. Humorn är svart, inte på det judiska sättet, som kan vara kul (Läs Seinfeld), men på det vämjeligt primitivt sätt. Att negrerna inte lär sig svenska, trots att några av dem till och med har fått uppehållstillstånd. Jepp, man pluggar på Universitet två år, hoppar av och jobbar svart eller läser litet på SFI och sedan får man uppehållstillstånd. Så lätt är det ju idag.
Nu skall det här inlägget inte handla om mina klagosånger. Jag gillar att läsa reseberättelser under tågresor så jag hittade en underbar (flera sidor lång i en mycket lång tråd) sådan på ett reseforum. De har rest runt i Asien och Afrika i tre år och skriver om sin en specifik resa från Lubumbashi (I Kongo, nära gränsen till Zambia) till Kinshasa, också det Kongo. Att de klarade resan är sanslöst då de åker igenom en mycket ogästvänlig terräng där det precis hade varit ett inbördeskrig (De gjorde resan 2008). Det är en mycket bra berättelse då de har inkorporerat bilder från resan i varje inlägg. De har förberett för resan väl – och har till och med tänkt på att fixa fram dokument för att ”lura” poliser, militärer och andra statstjänstemän som kräver genomfartskatter. De vet att i Afrika så är korruptionen och desperationen svår, speciellt i Kongo. De vet också att det finns flera gerilla rörelser (ja de delger oss också historier om det) där gerillarörelserna har ägnat sig åt kannibalism, mord och massvåldtäkter. Vi möter fullkomligt horribla människor i berättelsen. Ingenting fungerar, vägarna är sinnesjukt dåliga eller existerar inte alls, alla kräver pengar, även poliser och statstjänstemän.
Afrikanerna är aldrig villiga att hjälpa till om det inte är mot betalning. När de får betalt kräver de mer pengar. De går inte att lita på någon utom katolska präster. De litar dock tillräckligt mycket på prästerna för att bo hos dem och i reseplanen skall stanna vid varje by för att sova hos katolska missionärer – eftersom det finns stråtrövare som härjar mellan byarna.
Även de är det litet si och så med då det kommer till ärligheten även bland prästerna. Oftast säger de inte hela sanningen får vi veta. Det är också många roliga ögonblick, så som när de skall över en flod. De får betala för 130 liter bensin (för en färja) inklusive betala för batterierna som laddar upp färjans motor. När det är fixat så kommer en lokal polis som kräver betalning – och när de ställer honom mot väggen kommer denne tillbaka med ett dokument som skall visa på att poliserna har rätt att kräva ”tull” för alla som går igenom de små byarna. Det visar sig att denne polis inte riktigt kan läsa och att det hela handlar om poliserna skall ”hjälpa” turister, inte ta betalt av dem.
En annan horribel historia är när de gräver sig upp (Ja ordagrant) för en 700 meter lång backe som tar fyra dagar. De anställer fem stycken afrikaner i en by för att hjälpa dem. Alla kräver hutlös betalning – men dessa är ändå de bästa av vänner de har där ute i ödemarken och för att hålla deras moral upp tar de kort på dem.
Vi får veta hur kineserna, FN och biståndsorganisationer står i princip för all infrastruktur i Kongo, vi får veta att när afrikanerna får betalt går det till alkohol, nya mobiltelefoner och cigaretter. Vi får veta att för att få en mutter från en by till en annan krävs flera mutor på vägen och då är får du oftast inte alla prylar eller fel prylar efter några dagars väntetid. Vi får veta att araberna finns överallt i Afrika, där de bedriver företag, oftast exploaterar de arbetskraften. Araberna (i synnerhet libaneser) finns i de mest avlägsna byar. Vi får veta de ”vita” som bor i Kongo tyr sig till varandra – eftersom de delar vissa etiska regler. Tydligen så kan du inte lära känna afrikaner, utan att de kräver pengar av dig. Det gör inte araberna på samma sätt och därför söker sig kineser, araber och vita till varandra.
Denna reseberättelse måste läses av ALLA! Bara bilderna (vackra och fula) är värda priset för en timmes läsning.
Författaren heter RadioBaobab (och går metodiskt genom hela resan). Det hela börjar på sida 1 och slutar på sida 54 (med en Wrap Up som mer är en ursäkt för att de har varit så jävla ärliga och egentligen är jätteliberala och snälla)
Här är tråden:
http://www.expeditionportal.com/forum/showthread.php?t=50799&highlight=cameroon&page=54
En annan roliga reseberättelse är skriven av en medelklass kvinna från USA som besöker sina diplomatvänner i Kamerun, Sydafrika och Kenya. Mycket rolig läsning (med vackra och fula bilder). Detta är dock inte en berättelse i ett forum och är därför lättläst och rätt kort (Kanske 10 sidor totalt). Hon ser bara Douala, Yaounde och de finare delarna av Kamerun men kvinnan noterar en hel del så som att afrikanerna kör motorcykel utan hjälm, tiggeriet, korruptionen, de ständiga mutorna, de enorma sociala klyftorna, drogmissbruket, misskötsel av statens medel, smutsiga gator och miljöer, icke fungerande skolor, misslyckande biståndsorganisationer, idiotiska regler och att det mer eller mindre är omöjligt att bedriva och starta upp ett framgångsrikt företag i Kamerun – eftersom staten ser till så att allt som skapas får extra skatter eller godtyckliga avgifter på sig då det är det enda sättet för staten att få in pengar.
Tillexempel, öppnar du en butik får snabbt betala 2500 US dollar i ”avgifter” och ”skatter” utan att du har gjort några vinster. Så får en västerlänning öppnar en butik skall det tas avgifter, beskattas och skall krävas tjänster. Samtidigt fyller lokala stamledare, regeringen, höga tjänstemän och ministrarna (Det finns 55 i Kamerun då varje etnisk grupp vill ha sin egen minister) sina fickor med pengar. När vägar skall byggas kan hälften av pengarna försvinna bort i ministerns och de höga tjänstemännens fickor. De är en sådan lönande affär att ha en hög statstjänstemanna position eller politisk position att de måste dela med sig av bytet till presidenten Paul Biya och hans betydligt yngre fru. (Som nyligen fick ett eget palats som hon "betalat för egna" pengar)
Här är reseberättelsen:
http://africa.updmedia.com/cameroon_3.php
Detta är alltså vanliga människor som beskriver sina upplevelser om Afrika – men som när de får ned orden på papper ger poäng efter poäng till poäng till personer de nog inte förknippas med. Detta är alltså inga extremister och inte på extremistiska forum. Det är vanliga reseberättelser av liberala vanliga människor! Jag gillar också att de ger ett hyfsad mänsklig och mångfacitterad bild av afrikaner. Det är inga rasistiska berättelser - snarare visar de också på de många goda sidor afrikaner har. Hur som helst, förbannat kul bakfylleläsning nu efter nyår!