Citat:
Ursprungligen postat av
Mastercheif97
Om Sean C´s YOLT händelsevis hade stängt 60-talet i Bond-serien 1969 (Lazenby´s singel-rulle istället där) hade det varit ett perfekt hommage med Mooonraker/Moore precis decenniet senare.
Nja, du missar att systerfilmen The Spy Who Loved Me (1977) kom precis 10 år efter YOLT. Även om storyn i Spy inte har nåt med rymden att göra så är det nästan en remake av YOLT.
Annars hade både YOLT, Spy och MR samma regissör, Lewis Gilbert. Han var nog bra på filmer med stora sets och mycket statister. Dessa tre filmer är de mest storslagna och spektakulära Bond-filmerna och de påminner mycket om varandra, även om YOLT och Spy är mest lika varandra.
MR är dock den bästa filmen av dessa. Den har många Bondska scener, ett bra cast, bra John Barry-musik och härliga miljöer (Venedig, Rio De Janeiro). Det är den sista filmen med Bernard Lee som M. Rymd-storyn är för överdriven och orealistisk, men det blir ändå en bra nerv på slutet när Bond måste skjuta ner de dödliga gas-behållarna innan de når jorden. Motsvarande scen i Spy när de programmerar om ubåtarnas missiler till att träffa varandra är inte alls lika bra.
Många klagar ju på den alltför fars-artade humorn i MR. Visst är humorn over the top, och i vanliga fall föredrar jag mer allvarliga Bond-filmer, men MR är ändå kul många gånger. När Bond åker upp med gondolen på Markusplatsen i Venedig, Jaws och Dolly, ambulansen i Rio, när Jaws åker utför stupet på amazonas-floden, med mera.
Om man haft mindre fars-humor och hållit storyn på jorden, inte åkt iväg ut i rymden på slutet, hade säkert fler insett hur bra MR är.
Dock tycker jag nog man kunde skippat Jaws i pre-creditsen. Den scenen kunde varit utan humor precis som skidhoppet i Spy.
En annan grej som känns lite fel är snubbarna som "kapar" rymfärjan i början, när den transporteras ovanpå en jumbojet. De ser mer ut som biltjuvar från Londons East End, alltför osofistikerade för att figurera i en Bond-film. Skumt.
Edit:
Spy saknade John Barry-musik, hade istället ett tråkigt score av Marvin Hamlisch. Castet är inte lika bra heller.
Nån tyckte även Spy tenderade att kännas "over-glossy and artificial", att det var för mycket onaturliga sets och annat som var konstlat. Spy har mest en snygg yta men är ganska tråkig i övrigt.
Edit2:
Spy blev dock en stor framgång hos mainstream-publiken och den största kommersiella succén för Bond-serien sedan Thunderball (1965).
Även MR blev en stor succé hos mainstream-publiken, det är mest en del Bond-fantaster som inte gillar fars-humorn i denna.