Den stora tråden om James Bond filmerna

Man plockade helt enkelt in humorn och ironin från helgonet när man hoppades på en fortsättning av bond serien. Lite som ett band väljer sångare snarare än skapar en ny skådis.

Den känsliga skarven mellan 60- och 70-tal som Bond-rullarna genomled var smått kaotiska.
Med Lazenby försökte man säkra en lakej för lång tid, men han var way too smart (då, tyckte han) för att låsa
in sig i Bond-familjen för hela sju filmer.

(Harry Saltzman - ena producenten - erbjöd George Lazenby 1M$ "under bordet".
(Svart) i en attaché-väska för att skriva på detta kontrakt.)

Mannen i fråga avböjde; han hade tillsammans med sin förtroliga manager på något sätt kommit fram till
att James Bond-paketet redan var utdaterat, och att nyare tider stundade.

Även om G.L inte var utbildad skådis så är hans film en av de bättre i 007-serien; lite "down-to-earth" efter Rymden/Raket-temat i YOLT.

Detta ska upprepa sig på nytt Bond-mässigt, mellan 70- och 80-tal.
(Paketet spejsar igen i ett crescendo, för att sen - verkligen - landa på jorden när det blivit 80-tal.)

Sean C rycker in -71 mellan G.L och Moore för att casha in sitt (då) rekord-gage i kritiska Bond-tider, Roger Moore får därefter -72 telefonsamtalet han väntat på...

Sean Connerys porträttering av Bond var bäst, men berättelserna med megalomaniska skurkar och SPECTRE blev lite tröttsamt upprepat. Roger Moores Live and Let Die var en nytändning som berättelse, men hans karaktärisering av Bond blev alltför mycket av lättsidig komik och en slags Simon Templar version. GL tänker jag inte bry mig om att beröra.

Timothy Dalton drog tillbaka Sean Connerys Bond med en tuffare attityd och lite mer "realistiska" scenarier även om Bond filmerna ofta hade lite av äventyr i sig där Licence to kill tyvärr blev lite för Miami Vice artad med knarksmugglare och tråkiga fiender. Rätt man på rätt plats med TD, men bara Living Daylights storyn var bra.

Pierce Brosnan blev som ett mellanting av Connery och Moore, ena stunden actionpackad och i nästa stund kassa skämt och ett hånleende. Det fungerade inte riktigt, sedan att många av filmernas manus var kassa med fokus på megalomaniska karaktärer när EON ville maximera försäljning till Ryssland och Asien utan att ha någon tydlig "kalla kriget" fiende.

Daniel Craig var för mig ett hopp om en återstart, men nej, det blev pannkaka. Trots att det är år sedan jag såg skiten kan jag knappt minnas vilka fienderna var och vad syftet med deras "onda plan" var. Helt anonyma filmer och helt tomma på innehåll av substans.

Nu undrar man bara vilken trebent transgender afrikan de avser sätta som 007 när Amazon har tagit över rättigheterna.