För att vidare sätta lite fokus på Roger Moore´s tolv år som J.B måste man ge lite cred till kreativiteten hos manusförfattarna att snickra ihop en story till en långfilm från blott vissa utdrag av Flemings böcker.
Eller kort sagt, modernisera dem till sin samtid.
(Böckernas originaltitlar användes i o f s ända fram till Daniel Craig´s "Quantum Of Solace" 2008, men då var det första gången sedan "The Living Daylights" 1987 om man inte räknar med omtaget med "Casino Royale" 2006, som användes redan 1967 till den ökända parodin.)
Rogers första två 007-filmer, "Live And Let Die" och "....Golden Gun", är uppdaterade versioner av förlagorna, den andra av de två avviker mest.
Hans tredje, "The Spy Who Loved Me" är en helt ny story/film-manus, där bara titeln är gemensam med boken. (Som var Flemings lilla sorgebarn, en bok han inte var speciellt nöjd med och helst kanske velat vaska.)
Filmen "Moonraker" hade jag gärna sett följa boken lite trognare, som är mer s k
lagom än den all-in anda som genomsyrade filmprojektet.
(Men, men...tredje boken från 1955 var kanske
trots allt ganska utdaterad 1979...)
"For Your Eyes Only" (film-81) är löst baserad på flera korta noveller från samlingen med samma namn, invävda i en större helhets-plot. (Lite som efterföljaren på vita duken; "Octopussy" två år senare.)
Judy Havelock (inte Melina som i film) hämnas sina föräldrars mördare i andra miljöer än i filmen.
(From) "A View To A Kill", R.M´s svanesång som filmagenten -85, är också en helt nyskriven sak som inte har ett dugg att göra med kortnovellen som nämns tidigare i tråden.
(Har man en bra dag är filmen inte så pjåkig, faktiskt. Men självklart "mitt - i - 80 - talet"...

).
Timothy Daltons
första film är sedan ett avslut på James Bonds 80-tal, trots att just en 80-talare med just Dalton återstod 1989...(Men den visar upp en ny klädsel i Bond-sammanhang; License To KIll.)
Jaja..., mer skit-fakta från en som - förr - dök djupare i något (i dag) lite utdött ämne.