Citat:
Ursprungligen postat av Aftontankar
Men håller du inte med om att Alex Linders användande av tillmälen som "judejävel" och "Puerto-fitta", samt att han inte kan avstå från att kommentera Paul Gottfrieds sons utseende, tyder på att han faktiskt är i psykisk obalans?
Absolut inte. Men så har jag ju heller aldrig varit någon anhängare av den här formkonservatismen, där allt handlar om yta, hur du klär dig, ser ut, vilka ord du använder. Formkonservatismen stammar ur samma källa som den politiska korrektheten, där ord ska ändras för att inte vara kränkande (negroe/black/coloured/african-american, du vet vad jag menar) och allt handlar om att tassa runt på tårna kring "kontroversiella" ämnen (som ju i en mening
görs kontroversiella av själva tassandet). Formkonservativa tycker att det är jättehemskt att Alex Linder kallar en jude som försvarar terroristen och massmördaren Sharon för judesvin, men tycker inte alls att det är farligt att Gottfried försvarar massmord och terrorism, eftersom han gör det med "respektabla" ord och i "fina" salonger tillsammans med "kultiverade" människor. Politiskt korrekta tycker att det är värre att säga fula saker om araber som slår ner tanter på parkeringar än att slå ner tanter på parkeringar. De visar det genom att rapportera med en mycket mer moraliserande och dömande ton om den påstådda "rasismen" än om det ursprungliga brottet. Samma sak ser vi nu i dagarna med händelserna kring den brutala misshandeln på Kortadala torg.
Är det värre att kalla ett gäng som misshandlar en 61-åring nästan till döds för somaliersvin, än att misshandla en 61-åring nästan till döds.? Ja, om man tolkar politiskt korrekt medias reaktioner måste man nog säga att de anser det. Är det värre att kalla en jude som försvarar massmord och terrorism och som skyller den organiserade judenhetens antivita arbete på de vita offren för "judesvin", än att försvara massmord och terrorism och skylla de för folkmordsförsök utsatta offren för sin egen situation? Ja, om man tolkar de formkonservativas reaktioner måste man nog säga att de anser det.
Den typen av rädsla för ord är inget för mig. Snarare ser jag det nog som en sorts tecken på sundhet att i den typen av freudiansk-marxistiskt förtryckande miljö vi faktiskt lever i idag slänga upp långfingret i luften och säga "fuck you!". Det känns nästan befriande friskt.