Jag är genuint nyfiken på hur man kan gilla Zlatan som person. Han har alla de sämsta sidorna av Mourinho fast med hälften så mycket humor. Han säger att han på allvar ser upp till Putin. Han bojkottade landslaget när Lagerbäck tyckte att samma regler skulle gälla för honom som för alla andra. Han handgripligen stal en straff från Källström. Störde landslaget både innan och under VM 2018 (Richt kan intyga) enbart för att rikta uppmärksamhet åt sina egna reklamjippon.
Han maxar allt för sig själv på andras bekostnad precis hela tiden. Det här med att se sig själv i ett större sammanhang verkar inte vara hans grej. Får han inte som han vill får han utbrott.
Följande är ett Wikipedia-utdrag
bara från hans tid i PSG:
Citat:
In November 2012 with PSG, he received a two-match ban for kicking Saint-Étienne goalkeeper Stéphane Ruffier in the chest. In December 2012, Ibrahimović was accused by Lyon defender Dejan Lovren and president Jean-Michel Aulas of deliberately stamping on Lovren's head. In February 2013, UEFA handed Ibrahimović a two-match ban for stamping on Valencia winger Andrés Guardado. In March 2013, PSG winger Lucas claimed that Ibrahimović regularly insulted teammates, stating, "He always asks for the ball and insults a lot. He is sometimes a bit arrogant and complains."
Lyon coach Hubert Fournier accused Ibrahimović of abusing officials, stating in January 2015 that "all the referees in this league get insulted by this person".
Att vara bra på fotboll är inte samma sak som att vara en berömvärd människa. Folks reflex att vilja släta över alla hans kassa sidor genom att säga ”it’s just a prank, bro” anser jag är en del av den oroväckande ikoniseringen av kändisar som plågar vår nutid och som ger dem makt att bete sig hur som helst.