Sämsta bok?

Fjodor Dostojevskij

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fjodor_Dostojevskij


Har svårt för denna författare.

Jag har bara läst dessa två böcker av honom.


Brott och straff

http://sv.wikipedia.org/wiki/Brott_och_straff


Bröderna Karamazov

http://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%B6derna_Karamazov


Den förstnämnda var hyfsad men den sistnämnda.......


Blir han bättre efter detta? Förstår verkligen inte hyllningarna.

Han dog efter att ha skrivit färdigt Bröderna Karamazov. Jag gillar honom starkt och särskilt den boken.

får jag fråga VEM som läser och gillar något av Liza Marklund? Har iofs inte läst något av henne men anser att deckare är den skabbigaste genren(med undantag såklart) och Liza Marklund verkar vedervärdig.

OnT: Jag har blivit påtvingad, av anledning att skaffa gymnasiekompetens, Charles Dickens "Hard Times" och hatar den. I och för sig har påtvingade böcker oftast lite sämre utgångsläge för att bli omtyckta men denna är inte ens nära att vara läsvärd. Ogillar Charles Dickens överhuvudtaget. Tråkiga storys, enformigt språk.

Alkemisten suger som flera andra sagt!

Therese Raquin av Emile Zola. Värre händelselös skit får man leta efter!

Jag läste Carl-Henning Wijkmarks debutroman Jägarna på Karinhall för några år sedan och diggade den starkt. Därefter har jag lämnat Wijkmark åt sidan. Men när han fick Augustpriset i höstas för Stundande natten blev jag lite nyfiken, men vilken besvikelse. Boken är förbaskat långtråkig och språket är stelt och styltigt. Den är på endast 157 sidor, men det känns som minst 500-600. Läs hans debutroman, men undvik denna.

Kan bara instämma i folks åsikter om Paulo Cohelo, dock har jag bara läst Zahiren. Bara det faktum att det skall vara hans mest "självbiografiska" roman får mig att vilja spy på honom...

Annars Den nionde Insikten av James Redfield samt Rising Sun av Michael Crichton.

Flugornas Herre däremot som någon nämde, det är ett mästervärk.

Alkemisten är egentligen för menlös för att vara riktig dynga tycker jag.

Nattens Barn sög ja, men förväntingarna var rätt låga ska erkännas, hellre läsa Linda Lovelaces bok Skärseld


Men jag skulle vilja bidra med Vigilante av Andreas Roman, ville bara sitta med röda pennan och stryka och rensa upp i det extremt taffliga språket. Sen att den var helt utan trovärdighet och krystad som jag vet inte vad, var ju inte bättre.

En Liza Marklund och Da Vinci-koden har man ju läst i medhängningssyfte, men jag vet inte om jag tycker att det räknas, det är ju givet att de är dåliga. Personligen tycker jag att det är mer förbittrande med böcker som man antingen inte alls förstår varför de existerar (Marklunds existerar för att hon blir rik på dem, men det gäller ju långt ifrån alla författare ens av skräp), eller de som slutar på ett sätt som förstör hela boken.

Någon nämnde CJ Vallgren. Köpte och läste Kunzelmann & Kunzelmann eftersom den skulle handla om ett så trevligt ämne som konstförfalskande bögar. Och visst var den rätt trevlig att läsa (konstförfalskardelarna i alla fall) men slutet var så sliskigt äckellyckligt och malplacerat att jag ville ringa upp författaren och fråga varför han gjorde så mot sig själv och alla andra och förstörde ett femhundratal sidor helt okej prosa med något som hör hemma i en Disneyfilm eller annan rom-kom från det populärdementa landet i väst Så går det när man köper topplistelitteratur, antar jag. Det krävs många homosexuella konstförfalskare för att väga upp ett slut där alla gifter sig och bildar familj, Vallgren hade för få.
Samma sak med en Paul Auster som jag hittade i mammas hylla, minns inte vad den hette men det var något med en särskilt inspirerande anteckningsbok.

(säkert stavfel här, orkar inte läsa igenom själv...)

Tycker det är märkligt att lista en bok som Da Vinci koden som den sämsta bok man läst, liksom det är märkligt att lista John Grisham eller Jan Guillou. Det är som att lista Gladiator som den sämsta filmen man sett. Det är det inte, om någon nu tror det, förutsatt att ni konsumerat film på ett normalt sätt.

Den sämsta bok jag läst är en bok som jag inte kommer ihåg titel på eller författarnamn, en bok som jag, kanske, hittade i en sommarstuga under en skidsemester, bytte till mig på en marknad i Kambodja eller köpte på en statoilmack för att ha något att läsa. Jag kommer aldrig mer att tänka på den boken, eftersom jag slutade förmodligen att läsa efter 50-100 sidor. Men den boken som jag minns minst är sannolikt den sämsta boken som jag läst.

Tråden är en förolämpning mot intellektet.

Tycker alkemisten var helt ok. Therese Raquin läser jag just nu och har inte så mycket emot den även om den inte är bland det bästa jag läst.

Jag har svårt att ge exempel på dåliga böcker eftersom jag slutar läsa och glömmer boken om den är dålig. Har aldrig förstått mig på människor som envisas med att läsa ut böckerna även om de suger när det finns så många bra böcker att läsa istället.

Jaha? jag gillade den. Jag tycker den visade ganska trovärdigt hur det kan vara när intellektet tappar greppet.