Sämsta bok?

Siri hustvedt - What I loved.

Ja, jag läste ju aldrig ut den eftersom jag fick små epilepsianfall av den, men riktigt riktigt uselt var det.

Tror tom att jag startade en hattråd om boken nån gång...

Ja, verkligen!

Kille lyckas med allt. Sen går det uppåt! Och efteråt blir faktiskt, hur otroligt det än kan verka, ytterligare lite bättre.

Och detta är andlighet idag...

Ett riktigt bottennapp var "Vikingablot" av Catharina Ingelman-Sundberg.
En typiskt "historisk" roman med ideliga "historiska" beskrivningar av typen
"Hon tittade mot horisonten och såg vikingaskeppen närma sig", utdragna klädedräktsbeskrivningar osv i sann högstadieanda.

"Yakuza Moon: Memoirs of a Gangster's Daughter" av Shoko Tendo

En intressant historia som definitivt är värd att berätta, men boken är så uselt skriven att man bara blir trött. Hopplöst avskalade och torftiga beskrivningar av en annars intressant kultur. Då ska det tilläggas att jag vanligtvis läser böcker om maffian med stort intresse.

Mitt hat mot den sammanhänger med att det finns folk, många verkar det som dessutom, som tror att den erbjuder de djupaste av visdomar. Det var de tankarna som gjorde den rent smärtsam att läsa för mig.

På topplistan över värdelösa böcker för mig finns De förlorade sagornas bok 1&2 av J.R.R Tolkien. Sämre skit får man leta efter, fick dem aldrig utlästa och tänker inte slänga bort mer tid på att försöka tragla igenom fanskapen!

Förvirrat skrivet, urkorkade verser och visor överallt samt redigeraren Christopher Tolkiens irriterande kommentarer och förklaringar över hela jävla allt!

Jag är än i denna dag bitter på att jag slösade pengar på skiten

Psykonauterna - rus och droger av Ernst Jünger.

Jag trodde jag skulle få intressanta anekdoter om drogupplevelser, men nittio procent av boken bestod av en torr gubbjävels fria filosoferande om livet universum och allting. Ingen självdistans, ingen humor, inga intressanta tankar, ingen intellektuell skärpa (han babblar bland annat okritiskt och klärvojans och annat mystifierat trams). Olidligt!

Den absolut sämsta bok jag läst är "Dräparen" av Roman. Det är en svensk fantasybok. Då bör man ta hänsyn till att jag läst över 2 500 böcker. Detta gräsliga missfoster försökte jag ta mig igenom under stor plåga. Det kändes som att snubbla och vridas sönder i varenda mening. Bara titeln är ett utmärkt exempel - "Dråparen" vore korrekt svenska. Kanske ändrades i en senare upplaga, har googlat på titeln. Ett stort mysterium att den trycktes igen. Uppföljarna är också hemska.

En annan kandidat är Ellen Mattson. Obegripligt nog har hon fått litteraturpris. Den roman jag kämpade med heter "Snö". Stor varning för den! Sanslöst svårgenomträngligt språk och en absurd vacklande intrig. Ska man skratta eller gråta?

kan inte komma på någon specifik..
men pianolärarinnan skriven av elfriede jelinek var tung att jobba sig igenom

Sofies Värld, var nära på att läsa ut den, men gav upp..

Atlas Shrugged - Ayn Rand.

Tjockare sömnpiller får man leta efter - läste inte ut den.

Dean Koontz - The Taking.
Så jädra dålig, enda boken jag la ned innan jag blev klar, trots att jag äger den haha.