Romarbrevet kapitel 6

Här kanske vi skiljer oss åt i synsätt. I biblisk mening är dock helgelse inte en process. Helgelsen är uteslutande ett Guds verk, där uteslutande Gud handlar (Exo.31.13). Det står mycket klart i NT, på flera ställen, att helgelsen är helt fullbordad genom Kristus. Vi kan och skall inte försöka lägga något allra minsta till detta, ej heller tro att helgelsen kan bero på oss till minsta del. Men, vi uppmanas ofta att vandra i denna helgelse, att leva heliga liv. Tron är inte ju var mans.

Så enkelt är det väl ändå inte?

Paulus talar även om för oss att frälsningen kan gå förlorad, därför säger han ” arbeta med fruktan och bävan på er frälsning” (Fil 2:12)

Jesus talar även om för oss hur hårt och svårt det är att följa honom. Vi måste verkligen prioritera honom..

“Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst” (Mark 13:13)


Varför skall vi arbeta i fruktan och bävan på vår frälsning och hålla ut till slutet, om Kristus redan gjort allt för oss?

Jesus talar ju även om för oss att tron kräver gärningar.. Han går så långt i denna undervisning att han menar, att hans egen död på korset är totalt meningslös utan gärningar. (”Det ni inte gör mot en av dessa minsta, har ni heller inte gjort mot mig, gå bort från mig, Matt 25)
Så visst måste vi agera utifrån den kallelse vi fått... Herren har givit oss en talent efter vår förmåga.. Vi kan välja att gräva ner den, eller låta den växa..
Man kan inte bara sitta på röven och tro att Jesus gjort allt på korset för oss.
Det är ingen biblisk lära enligt mig..

Frågan är vad som är din frälsning. Är det vad du gör eller vad Jesus gjort?
Svaret är det Jesus gjort. Att arbeta på sin frälsning är således att mer och mer lita på Jesus frälsningverk än på dina egna gärningar.

Så ser jag det.

Det betyder inte att vi skall sätta hopp till den egna förmågan att lägga något till Kristi gärning. Sådant vore inte ett utslag av tro, utan otro. Såsom Judas skriver i sitt brev så finns det falska bröder som smugit sig in i den kristna menigheten och som egentligen inte tillhör Kristus. Sådana som förslösar Guds nåd till lösaktighet och där nåden har tagits emot på ett falskt sätt och så blir utan frukt. Det är främst med sådana falska plantor i åtanke som dylika varningar utdelas. För den som hör Kristus till är frälsningen en realitet, för Kristi skull. Frälsningen är ju omöjlig för en människa att själv utverka.


Tron för med sig gärningar som en frukt, vilket är något helt annat än vad du nämner ovan. Man får inte göra misstaget att man sammanblandar trons gärningar med egna gärningar. De är helt skilda ting. Våra egna gärningar utanför eller vid sidan av tron är "döda gärningar" som inte ärar Gud. Kristi gärning är det som gör skillnaden mellan himmel och helvete, inte syndarens gärning. Det enda som en kristen kan ha sin frälsningsvisshet i är Kristi försonande blod och tillräknade rättfärdighet. Det är också det enda som kan motivera henne till trons goda gärningar i Kristi efterföljd.

Frågan är väl vad som menas med just "frälsningen". Vi kan väl ändå enas om att det handlar om att få den helige ande injutet i hjärtat. Så när jag talar om trons gåva i denna texten så menar jag detta..

Paulus talar om att vi inte kan göra något för att få trons gåva, dvs gärningar. Den ges av bara nåd.. Vi skall inte glömma att Paulus talar till skriftlärda som anser att det räcker att hålla lagen, så bli man rättfärdig inför Gud.. Paulus talar då om att det måste ske ett verk från ovan, den helige andes utjutelse i hjärtat..

Men när vi sedan fått trons gåva (talent) så gäller det att förvalta den. Man kan gräva ner den, man kan även få den att växa. Att få den att växa, det kräver att man agerar i egen kraft, dvs tar ett steg ut och sprider Guds rike.

Jesus talar om för oss att tron kräver gärningar.. Han går så långt i denna undervisning att han menar, att hans egen död på korset är totalt meningslös utan gärningar. ("Det ni inte gör mot en av dessa minsta, har ni heller inte gjort mot mig, gå bort från mig, Matt 25)
Vi skall även göra upp med våra synder innan vi går in i gudstjästen, alltså behöver du konkret göra en gärning för att följa herren..

"om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret." (Matt 5:23-26)

Paulus talar i liknade termer kring nattvarden:
"Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.
Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.
Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:25-29)


Paulus talar även om för oss att frälsningen kan gå förlorad, därför säger han " arbeta med fruktan och bävan på er frälsning" (Fil 2:12)

Jesus talar även om för oss hur hårt och svårt det är att följa honom. Vi måste verkligen prioritera honom..

"Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst" (Mark 13:13 )

Vi kan även se att Jesus kräver gärningar av oss för att följa honom, vilket vi kan se när den rike mannen frågar honom om man kommer till himmelriket.. Lägg märke till att Jesus inte säger, att tron räcker här... Utan vad säger han till mannen?

"Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." (Mark 10:21)

Om vi skall följa herren, så krävs det att vi avstår något.. Vad detta något, är är upp till oss själva att inse.. För den rike mannen så var det pengar, som blockerade honom för att Guds rike skulle kunna komma in i hans hjärta.


Hela frälsnningen är en lång vandrig att bli mer lik Jesus enligt mig.. Och den som håller ut, få se om det räcker..

Men att följa herren kräver ett vi gör en gärning. Du kan gräva ner talenten eller förvalta den.. Gud tvingar inte på oss frälsningen..



Njea.. Paulus talar till fariseerna, som hade synen att det räcker att hålla Guds lag, så är man rättfärdig.. Jesus visar att det inte räcker för frälsningen.. Man måste födas på nytt från ovan..
När man sedan blivit född från ovan, så skall man såklart lyda anden, som kommer att överbevisa världen om dom och synd i människan.. Att då göra gärningar, är inte samma sak som den kritik Paulus ger till Fariseer.. Ser du skillnaden?
Se inlägget ovanför annars..

Vi kan sämre eller bättre förvalta våra pund, riktigt. Men frälsa oss själva kan vi inte. Jesus säger att det är omöjligt för oss människor. Endast för Gud är det möjligt. Och Han visar barmhärtighet mot vem Han vill och förhärdar vem Han vill. Gud måste dra oss till Kristus, annars går vi inte dit. Se även Rom.8 och 9 som är övertydlig i att frälsningen till fullo är Guds verk. Inte en samverkan mellan syndaren och Gud.


På vilket sätt motsäger det vad jag sade om trons gärningar?

Men en sak om lagen, det är ju det som sker i pånyttfödelsen att lagen skrivs på våra hjärtan så att vi får ett hjärta att vilja hålla den. Fariséerna däremot berömde sig av lagen, och menade att de höll den, medan Jesus sade att de upphävde Guds bud till förmån för människobud.

Förresten, precis som Joh.1 säger så är pånyttfödelsen något som sker primärt utifrån Guds vilja. Vi har lika lite kontroll över det som vi hade då vi föddes in i denna världen.

Riktigt intressant diskussion måste jag säga! Frågan om rättfärdiggörelsen/helgelsen måste vara en av de mest intressanta bland alla frågor om kristendomen.

En följdfråga till Redvivus;

Jag håller helt med dig om tron som Guds gåva och frälsningen som Guds handling - enbart. Men frågan är hur man kan kombinera det med Gamla testamentets fokus vid lydandet av Lagen och avsaknad av betonandet av "nåden" i NT? Kan man säga att GT;s narrativ är Herrens sätt att visa oss att vi inte kan frälsa oss själva och att endast Gud kan göra detta?

Läs GT nogrannare och närmare. De heliga i GT blev rättfärdiga och helgade på exakt samma sätt som vi blir det idag. Av nåd på grundval av Guds handlande i folkets ställe. All lydnad följde som en frukt av detta. De hade både sina hjärtan omskurna och hade också lagen inskrivna på dem. De levde i tron på den kommande Messias och blev retroaktivt frälsta genom hans gärning i deras ställe - vilket förebildades av offren och de övriga riterna.

Människan samverkar med anden till frälsningens väg.. Den helige ande belyser vårt inre hjärta med med sanningens ljus.. Och vi står fria att agera utifrån dessa påbud.. Man får ett inre tilltal av herren, men man måste ta steget att följa och söka honom.
Det är Gud som ger oss talenten, den kan vi inte förtjäna, men vi agera och välja hur vi skall förfalta det.

Själva sökandet till Gud, tål också att belysas..

Jesus talar ju om att den som söker han finner.. Knackar man på dörren så kommer den öppnas.. Varför behöver vi söka Gud, om han redan valt att vi skall bli frälsta?
Han talar i samma kapitel, Luk 11:5-13 om utåligheten i bönen.. Att det är som att knacka på en dörr om natten, och be om bröd.
Den första bönen som många ber till Gud, är ofta en sådan ren bön till herren, en slags desperation i bönen.

Samtidigt så är det enbart Guds nåd som kan öppna dörren.. Och det är anden som leder människan fram till dörren.. Men, detta sker inte på bekostnad av den fria viljan, anden samverkar med människan till detta sökande efter Gud..
Man måste också kunna förkasta denna rösten, eller andens övertygelse.. Fariseerna gjorde detta, trots att de såg alla Jesu underverk.
Man kan välja hur man förvaltar den talent (Matt 25) man fått, en del gräver ner den, andra får den att växa.
Om herren hade tvingat på oss frälsningen, så hade ju inte Jesus berättat liknelsen om talenterna, där en tjänare gräver ner den..
Visst, Gud guds önskan är att vi skall svara på hans tilltal. Men hur många vill, trots det inte gå sin egen väg?
Om Gud hade velat att alla skulle bli massfrälsta med en gång, hade han gjort det. Men istället har han valt ett sätt att möta människorna, via apostlarnas undervisning, som går i arv efter arv tills herrens återkomst. Han låter alltså oss ta del i spridningen av sitt rike. Han tvingar inte på oss frälsningen. Han vill visa vem han är, genom oss. För att möta oss där..

"Gud har skapat oss utan oss, men han har inte velat frälsa oss utan oss." (Augustinus)

Vilket innebär att du tror att vi kan ta initiativet i andliga ting, och därmed kontrollera Anden, och därmed Gud, något jag ser som obibliskt.


Håller bara med om förvaltarskapet, det kan göras bättre eller sämre och lönen kan bli större eller mindre. Men - innan omvändelsen är vi döda i synder och överträdelser, bortkomna från det liv som är i Gud, genom vår natur hemfallna åt vredesdomen. Vi kan inte "välja" att bli omvända, pånyttfödda eller att börja lyda Gud. Det är Gud som initierar relationen med oss - inte tvärtom. Och det är vad evangelium går ut på - att Gud kommer till oss i Kristus.


Ingen finns som söker Gud säger kung David och Paulus citerar honom. Vi söker inte den Gud som beskrivs i Bibeln av oss själva, men väl andra gudar efter eget tycke.


Alltid förutsätts i Skriften att den som vill närma sig Gud redan är i förbund med Honom. "Fri vilja" i andliga ting är inget som Bibeln propagerar för. Gud förväntar sig inte att de oinitierade hedningarna skall följa Hans bud och befallningar.


Inte "fri vilja", snarare egen vilja. Men Gud tar alltid initiativet. Vi kan inte komma till Jesus om inte Gud drar oss dit.


Man kan förkasta, helt klart, men inte ta emot. Inte som en naturlig människa. Inte före den nya födelsen.


Det är inte frågan om tvång så mycket som det är frågan om att vi inte kan närma oss Gud på egna vägar, vi har helt enkelt inte förmågan, vår synd står i vägen. Det är alltså snarare synden som tvingar oss bort från Gud. Gud kan ju inte ha fördragsamhet med någon synd och kräver fullkomlighet av oss - den som felar i ett är skyldig till allt. Därför måste Gud först komma till oss och ta emot oss. Det kan Han bara göra på grundval av att Kristus har renat oss från synden. Och den reningen är till fullo utverkad på Golgata.


Men Augustinus, av alla, trodde knappast på synergism, han var rätt tydlig i att nåden var helt oförtjänt. Att senare Trent konciliet hade andra tankar om detta är ju en annan sak.

SleepaZ, du skriver till Foto:


Ställer du inte Jesus mot Paulus som i 1Kor.13 säger att det inte gagnar honom någonting om han ger allt han äger till de fattiga och låter sig brännas upp som (underförstått) martyr i eld, om han inte har kärlek? Och denna kärlek måste ju vara, eller åtminstonde bottna i, den kärlek som Gud har bevisat oss.

Berätta sedan för oss vilka gärningar som du menar att man skall göra för att kunna bli frälst. Vad är det Gud saknar som vi behöver ge Honom?

Det är helt uppenbart att du inte tror att man någonsin kan vara helt förvissad om sin frälsning och att därför sådan glädje måste vara falsk.

Efter dina egna ord här så står det därmed klart att du tror på självfrälsning och att vad Kristus gjort på korset i sig inte betyder ett dugg för en enda själs frälsning. Det som avgör slutdestinationen himmel eller helvete är inte vad Kristus har gjort på korset utan vad syndaren kan prestera.

Knappast något evangelium.