Citat:
Ursprungligen postat av Redivivus
Paulus säger detta i Rom.7, ja, och där talar han, liksom i Rom.6 och 8 i presens, om sin situation även som ny skapelse i Kristus.
Återigen, Paulus säger inte att det bara är att välja bort att inte synda.
"Kraften" påverkar förvisso vår relation även till synden, men det innebär inte att vi inte längre syndar bara för att vi har delaktighet i Guds kraft.
Det är ingen "dygd" att inse vårt usla tillstånd som människor, det är sanningsenlig uppriktighet, som hör tron till.
Bönen om förlåtelse, för den egna synden, som påbjuds också i NT, skulle vara skrymtande, fåfänglig och överflödig om det i detta livet gick att erfara "kristen fullkomlighet" såsom anabaptister, wesleyaner, finneyiter och vissa pingstvänner heretiskt och gudlöst säger.
Man kan bara nå sådan s.k. "syndfrihet" på ett enda sätt, nämligen genom att antingen redefiniera eller förkasta Guds lag eller anta ett ytligt syndabegrepp (som att tro att synd bara handlar om yttre gärningar och moral). Men därmed bedrar man sig själv med lögnen i det att man rättfärdigar synden. Det är en dödlig heresi!
Återigen, Paulus säger inte att det bara är att välja bort att inte synda.
"Kraften" påverkar förvisso vår relation även till synden, men det innebär inte att vi inte längre syndar bara för att vi har delaktighet i Guds kraft.
Det är ingen "dygd" att inse vårt usla tillstånd som människor, det är sanningsenlig uppriktighet, som hör tron till.
Bönen om förlåtelse, för den egna synden, som påbjuds också i NT, skulle vara skrymtande, fåfänglig och överflödig om det i detta livet gick att erfara "kristen fullkomlighet" såsom anabaptister, wesleyaner, finneyiter och vissa pingstvänner heretiskt och gudlöst säger.
Man kan bara nå sådan s.k. "syndfrihet" på ett enda sätt, nämligen genom att antingen redefiniera eller förkasta Guds lag eller anta ett ytligt syndabegrepp (som att tro att synd bara handlar om yttre gärningar och moral). Men därmed bedrar man sig själv med lögnen i det att man rättfärdigar synden. Det är en dödlig heresi!
Bra sagt, vill tillägga ett utdrag ur Påve Benedikt XVIs bok "Kallad till gemenskap"
Citat:
"Hjärtpunkten i det nya uppdrag som fråntar förstörelsekrafterna deras makt, är nåden att kunna förlåta. Det är den som konstituerar kyrkan. Kyrkan är grundad på förlåtelsen. Petrus själv åskådliggör detta i sin person. Han, som fallit för frestelsen och bekänt sin skuld får förlåtelse, får uppdraget att bära nycklarna. Kyrkan är till sitt innersta väsen en plats för förlåtelse, och så hålls kaoset tillbaka. Genom förlåtelsen hålls kyrkan samman, och Petrus är för alltid symbolen för denna sammanhållning. Kyrkan är inte en församling av fullkomliga utan en gemenskap av syndare som behöver och söker förlåtelse. Genom fullmaktsordet uppenbaras att Guds makt är förbarmande och som sådan själva grundvalen för kyrkan. Vi hör i bakgrunden Herrens ord: 'Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare' (Mark 2:17)"
Hittade detta utdrag på Bengts Blogg och tyckte att det passade in i sammanhanget.
Kan läsas i sin helhet här:
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2009/11/15/petrus-en-tj-228-nare-ingen-att-quot-b-246-ja-nacken-f-246-r-quot.aspx