Sorgligt att klottrar-asen inte har fattat ett skvatt. Ingen, förutom de själva och de närmast sörjande, tycker att skiten är något att ha. Ser man en vägg eller annat fast föremål, och det är nerklottrat, så signalerar det bara skit. Att någon, eller några, tragiska figurer med alldeles för mycket fritid, har ropat desperat på uppmärksamhet likt revispissande jyckar.
Av alla dem som jag har satt fast under åren, så är det fortfarande ingen av de gripna som påvisat några större mentala begåvningar - tvärtom. Oftast är de alldeles sönderrökta, bittra och allmänt hatiska emot samhället. Det är samma sorts skitfigurer som repar sönder glasrutorna i väntkurer, eller för den delen också slår sönder dem. Allt för att synas och höras. När allmänheten förfäras över denna onödiga skadegörelse så får dessa taniga smågossar erektion av hänförelse då de "minsanne mig" har kunnat väcka andras uppmärksamhet, om än en negativ sådan.
För egen del så njuter jag för fullt när dessa smutsiga och egocentriska människor sitter i baksätet på polisbilen och lipar:
"snyft snyft.. det ska aaaaaaldrig hända igen! Jag looovar det, snälla konstapeln.. Ge mig en ny chans att bättra mig!" Men här lägger jag inte fingrarna emellan - de åker alltid fast så att det visslar om det, oavsett vad de än säger till sitt försvar...
Jag är alltså EMOT klottrarna!